Gårdagen badade i ett behagligt ljus.
Snödjupet börjar kräva att man lyfter på fötterna. Varje steg kastar fram en bogvåg av snö som för en kort stund samlar sig till rullar och kulor vilka löses upp i samma ögonblick som de tappar fart och energi.
Längst bort i tjärnen kisar berget fram med allt vintrigare min och genom allt smalare ögonspringor. Strax där berget kravlar sig upp ur tjärnen rundar jag tuvan där fiskelinan en gång sprang av för någonting tungt. Linan var gammal visserligen, kanske behäftad med någon knut som ytterligare försvagade den, men det var ändå en nolltrettis lina..