Idag är det skidor som gäller om man tänkt sig lämna den allt smalare vägen och ha någon verklig behållning av den riktigt breda.
Både djur och människa får ta dagen med jämnmod och korta steg.
Snön är som vetemjöl och skidorna är nödvändiga helt enkelt. Oavsett vad man egentligen tycker om att behöva belasta fötterna med extra vikt och/eller att, för den delen, entusiastiskt nödgas lyssna till goda råd. (Typ bankrådgivaren som lever på att upplysa folk om sånt folk redan vet. Dvs att folk inte ska göra av med alla pengarna för då blir folk utan pengar).

Vindskyddet stod som ett förbifaret värdshus tomt sånär som på eldtännet jag lämnade senast och solljuset som borrar och värmer inne i det västra hörnet.