Fint på tjärnen idag.
Kommen åter satt jag på farstubron i solen en stund och lyssnade till domherrens dissonanta vårläten.
Den plockade bland skrumpna rönnbär och tycktes prata halvhögt, utan att direkt klaga, om oår och dåliga tider. Som bonden när skörden frusit bort och ingen finns att ställa till svars.

Bakom väggen börjar videts silkesvita kokonger kränga av sig sina höljen.
Och riset – riset om våren…