Först ett axplock bilder..

2012-05-08

2013-05-06

2014-04-27

Har börjat röra i deklarationen och det är ju lite av en terapi där det gäller att lära sig umgås med det man ev (garanterat?) har svårt att hantera. Annars hamnar man lätt i det som kallas prokrastinering (kontraproduktiv senareläggning).
För min del handlar det om att jag bara gläntar på dörren och skickar in katten som ett annat ombud i rummet där deklarationsblanketterna ligger utspridda och där jag själv borde infinna mig.

Tänker att denna vämjelse mot deklarationer antagligen grundlagts i tider när moder Svea farit onödigt hårt fram med dessa sina minsta
Som då, i senare delen av 1970-talet, innan bilprovningen ännu börjat göra sig till och bjuda på kaffe. Och medan vinster i välfärden fortfarande bara var en alitteration som smakade bra.
Vi satt då knappt flygfärdiga under snedtaket i en liten etta i Umeå och hade precis öppnat restskattebeskedet.
Det var väl inte fråga om så värst många hundra, men hustrun grät i alla fall.
Fast jag grät nog inte. Bearbetade kanhända istället den dagliga dosen av vardagspennalism som man som nyanställd på Volvo hade att utstå. Som t.ex. att bli skickad att hämta ögonmåttet.
Och ett ögonmått hade väl inte varit alldeles otänkbart?