Lage Olovsson

långsamhetens lov

Av , , Bli först att kommentera 32

Igår.
Satt och tittade i kikaren efter rörelser längs den skogsklädda höjdkammen.
Efter ”remmen” som man sa.
Teoretiskt;
Letar jag tillräckligt länge och tålmodigt måste där förr eller senare dyka upp någonting.
Från öster. Från väghållet. Från oväsendehållet.
En björn. En ren eller flera.
Fast troligast en älg förstås.

Önskar, medan jag låter kikaren falla och armen vila, att jag också kunde uppfatta de mera näraliggande och långsamma rörelserna.
Till exempel hur laven blommar ut som en bakterieodling på stenen intill där jag sitter.
Men där kommer rovdjursblicken till korta.
Den som bara förmår varsna det som hastigt är på väg in eller ut ur panoramat.

Bli först att kommentera

blåbärsdricka och bäckflottning

Av , , 3 kommentarer 32

Tappade upp blåbärsdricka igår. I gryningen, när avrättningar och annat av vikt och värde traditionellt skett och sker.
Drickan blev bra.
Rann som varm helsyntetisk motorolja genom tratten.
Men man bör inte ha bästa vita nylonskjortan på när man laborerar med blåbärsdricka.
Mingporslinet blir hopplöst grått och trist och svärmors ganska nya vaxduk aldrig mer vad den varit i ungefär tjugo år.
Tittade sen till vedhögen bakom lagårn. Men den blängde bara tillbaka där den ligger och tjurar mellan tjälskotten.
Sedan bar det iväg till bäcken..

IMG_2403

Tjärnen är landlös, går helt öppen vid utloppet där det virvlar svagt runt käpp och strå.

IMG_2405

Skogen på ömse sidor är lite vild. Vräker sig myräten, som wellpapp, utan att tveka.
Visste man inte bättre kunde man tro att träden med våld tryckts omkull för att skapa atmosfär och sceneri.

IMG_2406

Till att börja med rinner bäcken stillsam under lutande träd som på en oljemålning av jag vet inte vem..

IMG_2412

Längre ner smalnar den av, ökar i fart.

IMG_2411

Och trängs samman mellan stenskodda stränder som kan tyda på att bäcken någon gång använts för timmerflottning.
Jag är långtifrån säker på att den flottats. Men tjusningen med den barnsliga barkbåten sitter ju i långt upp i åren…

3 kommentarer

fribiljett

Av , , Bli först att kommentera 33

Det värsta är väl att ingenting ha att berätta. Ingenting man själv skulle vara beredd att lösa biljett för.
Men man har ju haft lön i alla fall.
Igår kokade jag då lingondricka som i morgonstiltjen buteljerats och ställts ner i frysen medan duvparet sorgmodigt vandrat runt och samlat ihop solrosfrön som den slösaktige och slarvige ekorren spritt omkring sig.
Den tycks förresten ha flyttat in under bagarstugan, ekorren. Kilar in och ut i stenfoten som en annan jordekorre, ovetande om (alt. ignorerande) att där tidvis likt en handelsresande, bor en svartvit hankatt som lätt skulle kunna bli dess bane.

Bli först att kommentera

bergfink

Av , , Bli först att kommentera 26

Ett gäng bergfinkar vid bordet idag.
Det låter justerverk om dem. Fast kanske inte just idag.
Som många andra fåglar så äter dom under spänd tystnad. Bryter brödet i hast utan att i onödan avslöja sin närvaro.
Bergfink är förresten ett bra namn på dem.
När deras läten trängs ihop och förstärks mellan ett par branta bergväggar kommer det till sin rätt på ett helt annat sätt än när det ljuder över öppen terräng.

Bli först att kommentera

dagligt bröd

Av , , Bli först att kommentera 33

Gjorde upp eld som vanligt i morse och det är då lätt och lindrigt som aldrig annars under kyrkoåret. Råkade dessutom i mittersta vedbingen på en björkåder som var synnerligen torr och brytvärd.
Samt fick jag tandbekymret fixat igår.
Tack för det tandvårdspersonalen!
Ett återbud (från någon som antagligen sovit uselt och till sist valt att kasta in handduken) strax före åtta fick mig raskt på fötter och jag hann precis klippa öronhåren innan det var dags att åka in.

Kom att tänka på Umebröd (i saligt minne bevarat) i samband med att jag tvingades avstå hårdbrödet något dygn.
Finns alls Umebröd längre?
Googlar man så får man mest tyska uppslag. Som vanligt, frestas man säga. När datorn inte riktigt förstår (eller behöver extra betänketid) hänvisar den oftast till något på tyska.
Men dom har väl blivit multinationella förstås, Umebröd. Ägs kanske av något riskkapitalbolag som handlar med papper.
Minns med saknad de tätt packade kartongerna med A4-stora ark som var en av brytans omistligare komponenter.

Bli först att kommentera

haveri..

Av , , Bli först att kommentera 33

Måste kontakta tandvården idag.
Tror att det brungräddade jag åt igår var berikat med singel.
Vittnen hävdar emellertid att jag tuggar hårdbröd som om det handlade om tv-reklam, och att den uppkomna skadan därför är att betrakta som både självförvållad och i viss mån välförtjänt.
Vara med det hur det vill. Innehåller maten småsten så bör det ju öppet redovisas i innehållsförteckningen.

Bli först att kommentera

idag går det an..

Av , , 1 kommentar 28

Men månntro vad n’Fabian skulle ha sagt om han snubblat över en sådan här när han var på väg ut genom dörren i bakgrunden för att hämta yxskaftstämnet han hade på tillväxt.
Strax till höger saker och ting som kanske borde stå mer i förgrunden..

mc

1 kommentar

tjärnen från ett annat håll

Av , , Bli först att kommentera 28

Lite i sänder lutar landet.
Här är sommaren redan och det doftar barr och sten. Hur det nu kan komma sig att stenen doftar. Tror det är en mix av lite allt möjligt.
Torrtallar, somliga apterade och ordentligt hoplagda, ligger kvar här och där.
Väntar tålmodigt i decennier på utkörningen.
Mellan stenkobbarna, där torrt och öppet är, reser sig myrstackar på höjden som savannens termittorn.

IMG_2311

IMG_2307

IMG_2327

IMG_2332

Bli först att kommentera

uppvindar

Av , , Bli först att kommentera 29

”Här blåser det då allt jämnt..” vet jag att mor glatt brukade säga varje gång hon hade anledning och tillfälle att stanna till här.
Det var som om hon försökte komma till tals med gården, innan gården själv skulle hinna hämta andan och ta till orda.
Det var som om hon redan innan hon tagit gården i hand ville göra tydligt att hon i alla fall inte lät sig imponeras av de många byggnaderna som låg som stenar i landskapet.

Antagligen stördes, eller åtminstone besvärades, hennes torparsjäl en smula av den rödmålade storbondekulissen som svärfar och flera både före och efter honom haft fullt sjå med att underhålla.
Hon var kommen ur björkskogens knottmoln med getarränsel på ryggen och lät sig inte nämnvärt påverkas av tingens yttre.
Skillnaden i övrigt var, om man räknade efter lite mer noga, bara tre kor.
Och hon hade alldeles rätt förstås. Det blåser nästan alltid här.
Nordvästvinden hämtar fart så långt bort som blicken når längs Balbergets rygg.

Bli först att kommentera

tibast

Av , , Bli först att kommentera 30

IMG_2299

Nu blommar tibast borta på åkerholmen.
Dit har den smugit sig undan och lierat sig med ormen när den för sin giftighets skull blivit förvisad ur trädgården.
Den står där och fogar sig. Finner sig i. Låtsas ungrönn.
Låter sig tryckas ned under snabbväxande alar som då och då faller som övermogen frukt.

Bli först att kommentera