Hon är lite lustig, kattan.
I morse när jag kom ner såg hon ut som ”Var är jag, och vem är du” när hon kikade upp ur rumssoffan som ett annat främmande.
Vanligtvis brukar hon se ut som ”Nej tack, det ska inte vara något idag..”
Faktum är att det så här års bara undantagsvis ”ska vara någonting..”
Hon äter lite och ingenting och den rondör som eventuellt går att upptäcka beror på hårtovor som sitter som björktickor.
Och storgranen kläcker skator. Ur dess inre stiger de fram och faller som vinterns sista snösjok mot marken..