Lage Olovsson

långsamhetens lov

Igår.
Satt och tittade i kikaren efter rörelser längs den skogsklädda höjdkammen.
Efter ”remmen” som man sa.
Teoretiskt;
Letar jag tillräckligt länge och tålmodigt måste där förr eller senare dyka upp någonting.
Från öster. Från väghållet. Från oväsendehållet.
En björn. En ren eller flera.
Fast troligast en älg förstås.

Önskar, medan jag låter kikaren falla och armen vila, att jag också kunde uppfatta de mera näraliggande och långsamma rörelserna.
Till exempel hur laven blommar ut som en bakterieodling på stenen intill där jag sitter.
Men där kommer rovdjursblicken till korta.
Den som bara förmår varsna det som hastigt är på väg in eller ut ur panoramat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>