”Storgodmyran” till exempel. Smaka på det! Namnet rymmer som få andra ett oreserverat erkännande och är Sara Lidmanskt ner i varje o. Och antagligen först formulerat av just en kvinna.
Myran är inte bara stor, den är god också! Och god på ett sätt som inte närmare behöver (eller låter sig) förklaras.
Kanske gav den mycket foder åt kreaturen. Eller var det särskilt nöjsamt att sitta vid en kaffeeld alldeles intill kanten av myren.
Gissningsvis både och.

Med odlandet satt i system kom också namn med färre stavelser, precis som hade man inte längre tid med fler och mer.
Namn som ”Röjdet”, eller ”Hundryggen” greps ur luften.
Det var, om inte direkt nedsättande namn, så i alla fall namn som lite mer speglade människans ibland ansträngda förhållande till platsen.