Lage Olovsson

eken

IMG_2556

Kvällssolen silar genom konvaljbladen, värmer den gamla spretiga eken på ryggen så att den långsamt och en smula misstänksamt börjar öppna sig som en grå och skrovlig dörr mot omvärlden.
Hah! utbrast någon med matematik och förstånd. Ekar blir många hundra år! Den där är bara barnet!
Må så vara, tänker man. Den är i så fall ett barn som genom råttår och vargavintrar grovnat så pass i barken att den blivit åtminstone sjutti år. Troligen mer. Jag vet inte.
Svärfar visste, och säkert nämnde han det parentetiskt någon gång, men jag lyssnade väl inte.
Den var i alla fall stor och stum redan i slutet av sjuttitalet där den stod och tittade på när vi bar in bohaget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>