Så skummar häggen vit och i rabatten sväller pionens omsorgsfullt packade knoppar.
Ur myllan stiger också getramsens flamingoliknande uppenbarelser. Alla med egyptiskt böjda halsar och tittande åt samma håll som om någonting i sydväst nyss fångat deras uppmärksamhet.
På gott och ont är det inte så mycket att göra åt.
Man kan stå där på knä om man vill, bli våt och smutsig. Eller man kan strunta i det.
Svärfar har liksom sett till att det finns en plan B utifall bosättningen skulle drabbas av någon farsot, eller om man av någon annan anledning skulle nödgas överge den på obestämd tid.
Då står perennerna beredda att göra entré, rustade att spela upp där ensomrigt kanske borde ha agerat förband.