Blåser höst också idag. Snåla fem grader.
Man eldar och sitter med mössan på som gamlingen på hemmet som packar väskan varje morgon men som aldrig reser.
Har varit till vedboden ett par gånger redan. Fyra-fem vedträn på armen, inte mer, ty annars blir vedhämtningen till en börda och varje vedträ mindre värt.
Någonstans kring infästningen av den övre, större, spisluckan bor apropå det en spindel som lika apropå reser.
Varje gång man gör upp eld firar spindeln ned sig till i trakten av dragluckan där den inrusande luften gör att värmen är mera måttlig.
Halvvägs hänger den orörlig en stund. Roterar sakta som bordsurets pendel. Som om den behövde tänka över sin situation.
Och den måste akta sig. Luftdraget är så pass kraftigt i och runt dragluckan att den lilla spindeln med lätthet skulle sugas in om den kom alltför nära.