Lage Olovsson

inkast

Av , , Bli först att kommentera 58

IMG_2812

Kapade ved igår och längtade ut till en någorlunda högt belägen och solbelyst myr. Helst om den hölle fram en vattenspegel i mitten.
Ska sägas att det inte går fort med vedkapningen, enär undertecknad begåvats med ett sorts glidskydd ungefär en bärremsbredd ut på styrbords axel.
Om åkomman inte redan har ett namn så låt mig föreslå ”vedeldaraxel”. (Jfr tennisarm, tjurskalle m.fl.).
Det är iaf en vril som vid ansträngning värker såpass att den tvingar till ett slags boule-liknande kast när man ska hiva iväg vedklabben mot sin destination.
Och det slog mig att det kanske är just därför grånade boule-spelare kastar klotet som dom gör.
Det gör alldeles för ont att kasta på något annat sätt.

bondros

Av , , Bli först att kommentera 76

IMG_2809

bondros (som vi kallar den)
Vanlig som ståltråd, blommar kort och vissnar skräpigt.

”Silla är då nästan bäst”, som morbror Henry brukade mumla, som skred han andäktig till nattvard, när morsan då och då dukade fram sina hotellfrukostar till hans ära.
Och han sa det nästan oavsett vad stommen var i det hon bjöd på.
Sillen simmade väl för det mesta omkring i minst ett av bordets akvarier.
Sill ska det bli även här, till middag. Steksill som jag bara måste komma ihåg att blötlägga nu på morronen.
Annars är det vedkapning som gäller.
Har fyllt ett av de tre hålen i lagårdsporten.
Som vanligt gäller att inte bli okontant med getingarna i vedtraven bakom lagårn.
Ifjol blev jag stucken av en geting som lömskt dröjt sig kvar i närheten av vedtraven flera dagar efter att jag rivit boet.
Helt i sin ordning och alldeles rättvist, kan man känna efter att sveda och svullnad lagt sig.

hästgetartid

Av , , 3 kommentarer 58

IMG_2808

Ja, man brukade kanske redan ha hämtat hem dem så här års, hästarna.
Men ändå..
Gick kring tjärnen en stund igår och väntade på att blåbären ska mogna.
Vinden strök som en matthandlares prövande hand över gräset och hjortronet stod slutet, knutet, just där skogen går ner sig i tjärnens gyttja.
Fiske fokuserat på fångst är i någon mening redan avklarat och vattnet nära badljummet.
Nu må de som utan uppehåll erlagt fackföreningsavgift samt har ordning och reda i sina fiskeväskor kollektivt befolka stränderna några veckor.
Jag bytte olja och filter igår också. Det är sådan där omsorg om plåten som starkt bidrar till att man känner sig som en bättre människa.

Farmor Mina

Av , , Bli först att kommentera 46

Mina

Farmor Mina.
Som en illusorisk vitterkvinna på farstubron.
År okänt. Men telefonstolpen, fast knölig som bambu, var tydligen uppfunnen.
Ställer man tumstocken på steget en fredag i juli 2015 mäter den ca 150 cm på toppen av brostolpen. Bron är ombyggd, men grundstenarna ligger där dom ligger, och i förlängningen är det samma höjd på första steget.
Takutsprången tunna som rån och taket troligen beklätt med spån.
(Tack för den inscannade bilden Johan!)

sommarbild

Av , , Bli först att kommentera 47

IMG_2788

Uppe tidigt i morse. Dagen var bara ett utkast, en skiss i grova gröna drag.
Tvättade av motorcykeln efter en tur igår afton.
Nu är lupinernas och sommarfolkens tid, tänkte jag när jag åkte genom landskapet.
(Mc åker man. Bil kör man. Apropå det).

Det är förresten någonting underligt med lupiner. Bäst vad det är så står dom bara där, som ryssen på Krim. Och dom kommer alla i samma mer eller mindre urblekta uniformer.
Eller kanske ska man kanske säga kappor.
Sommarfolken är desto mindre underliga. Dom är sig ganska lika år efter år.
Spolformiga och ständigt beredda att sträcka ut en lånande hand.

vajande väta

Av , , Bli först att kommentera 43

IMG_2780

Det är blött. Växtligheten dignar drucken under vätan och de vita rosorna bakom knuten fläker sig skrattande på gräset. De tävlar med pionerna strax intill i att strö allt de äger och har av fägring omkring sig.

Alpclematisen överlever men inte mycket mer än så. På nytt är den angripen av clematisbladstekelns giftigt blågröna trojaner till larver som ligger kloss i kant som svällande kantband och glupskt sätter i sig dess blad.
Clematisen försvarar sig på det mest logiska av sätt. Dvs genom att producera allt mindre av biomassa åt de som lever och frodas på dess blad.
– Här ska svältas räv! tycks vara dess lika enkla som beprövade sätt att svara på hotet.
Tidigare blev den flera meter hög och klättrade glatt på väggens spaljé. Men de senaste åren har den vågat sig upp bara några decimeter innan den i hast satt några få blygt blå blommor.
Den färdiga, djupt svarta stekeln med sin orangea bakkropp stiger efter något år som en knappt flygkunnig ondskans varelse ur jorden och liknar i allt ett slags organiskt datorvirus.

stränder

Av , , Bli först att kommentera 42

IMG_2768

IMG_2770

Bilderna från i förrgår. Blomman en sorts nyckel.

Någon har sagt att den tid man lägger på fiske inte behöver räknas in i livet. I alla fall torde det gälla fiske med spö fört från hand och land.
Den tiden läggs en inte till last utan blir till en sorts kreditering, tänker jag.
Och mer än gärna går man ju längs stränder. Låter stig och steg styra.
Eller sitter man som grå stubbar och samlar tid längs stranden.

Har annars i arla morgon fraktat en sopsäck mellan kvarterets ytterkanter åt hustrun.
En sorts sopornas färdtjänst, kanske man kan säga, där en svartklädd och tystlåten baksätespassagerare hjälptes in.
Hon kunde förstås ha släpat ner säcken till busstationen bara ett bösshåll bort, löst biljett och skickat den med bussen. Men man kan ju omöjligt tänka på allt här i världen.
Sopkärlen stodo vid framkomsten fulla med marknadens nettobehållning.

marknad

Av , , Bli först att kommentera 46

Måttlig till frisk vind omkring väst idag och rönnens blommor mörknar sakta.
Ja, sakta och sakta – snabbt, borde jag skriva, och sätta ett utropstecken efter.
Så sent som igår var dom ju vita.
Men man vill ju inte att det inte ska gå så väldigt fort.
Ville först minnas att jag ifjol jämförde färgförändringen med skokräm (den på tub). Men kom på att det var rönnbären det gällde då, och funderationerna strandade till sist på ett rev av dåliga repriser och slitna schabloner.

Marknaden ”Bjurholmsdagarna” är i alla fall igång nu. På kaklet i badrummet nere i det större huset sitter klistrad en liten dekal som inte är större än att man så att säga utan att förlora fästet måste luta sig fram litegrann för att se alla detaljer när man sitter på toan där. Dekalen är antagligen från det tidiga åttitalet och ganska enkel och anspråkslös. Den dekalen andas sommar och har förutsättningar att bli ett samlarobjekt.

om kvällen

Av , , Bli först att kommentera 47

Badrumsfönstret står på glänt.
Det är sommar och man får sitta uppe en stund. I alla fall tills handens strykningar över ansiktet likt bönens mantra blir allt oftare återkommande och småningom driver husfolk mot säng och natt.
Men man värjer sig i det längsta. Vet att värmen gör vilan till ett tvingande måste och ett stegrat behov. Vet att det behagligt tillbakalutade kan bli en tyngd över thorax och sömnen en orolig dvala.
Grannen klipper gräs.
Rider stor på sin lilla klippare, som vore åkklipparen en gris och alltsammans en lek.

streptocarpus

Av , , Bli först att kommentera 50

Undrar om det finns någon annan blomma som kan se lika lidande ut som streptocarpusen.
Ja, det finns det förstås. Frågan är givetvis retorisk och ställd enbart för att få till en slags början på något lite om en ganska vanlig växt vars namn är ovanligt lätt att minnas.
Den är fönsterbrädans Ford fast i flera färger.
Den är femtital.

Det omedelbara intrycket när streptocarpusens lätt ludna blad hänger som törstande tungor över kanten på krukan är att den behöver vatten. Att den är nära slutet på en lång och svår ökenvandring. Men absolut inte bortom all räddning. Ty själva blommorna kan fortfarande – om än en smula trötta – hissa sina parlamentärflaggor i toppen.
Men här gäller att se upp. Blomman kan redan ha fått för mycket av omsorg baserad på människans sätt att tolka signaler.
Den kan lika gärna vara på väg att drunkna.