Badrumsfönstret står på glänt.
Det är sommar och man får sitta uppe en stund. I alla fall tills handens strykningar över ansiktet likt bönens mantra blir allt oftare återkommande och småningom driver husfolk mot säng och natt.
Men man värjer sig i det längsta. Vet att värmen gör vilan till ett tvingande måste och ett stegrat behov. Vet att det behagligt tillbakalutade kan bli en tyngd över thorax och sömnen en orolig dvala.
Grannen klipper gräs.
Rider stor på sin lilla klippare, som vore åkklipparen en gris och alltsammans en lek.