Bilderna från i förrgår. Blomman en sorts nyckel.

Någon har sagt att den tid man lägger på fiske inte behöver räknas in i livet. I alla fall torde det gälla fiske med spö fört från hand och land.
Den tiden läggs en inte till last utan blir till en sorts kreditering, tänker jag.
Och mer än gärna går man ju längs stränder. Låter stig och steg styra.
Eller sitter man som grå stubbar och samlar tid längs stranden.

Har annars i arla morgon fraktat en sopsäck mellan kvarterets ytterkanter åt hustrun.
En sorts sopornas färdtjänst, kanske man kan säga, där en svartklädd och tystlåten baksätespassagerare hjälptes in.
Hon kunde förstås ha släpat ner säcken till busstationen bara ett bösshåll bort, löst biljett och skickat den med bussen. Men man kan ju omöjligt tänka på allt här i världen.
Sopkärlen stodo vid framkomsten fulla med marknadens nettobehållning.