Kapade ved igår och längtade ut till en någorlunda högt belägen och solbelyst myr. Helst om den hölle fram en vattenspegel i mitten.
Ska sägas att det inte går fort med vedkapningen, enär undertecknad begåvats med ett sorts glidskydd ungefär en bärremsbredd ut på styrbords axel.
Om åkomman inte redan har ett namn så låt mig föreslå ”vedeldaraxel”. (Jfr tennisarm, tjurskalle m.fl.).
Det är iaf en vril som vid ansträngning värker såpass att den tvingar till ett slags boule-liknande kast när man ska hiva iväg vedklabben mot sin destination.
Och det slog mig att det kanske är just därför grånade boule-spelare kastar klotet som dom gör.
Det gör alldeles för ont att kasta på något annat sätt.