Också på Bergtjärn är isen farbar.
Igår slungade den sig högljutt råmade fram och åter mellan bergknallarna.

Tog mig före att äntra höjden som stiger lugn och målmedveten direkt från strandkanten norr om tjärnen. Själva stigningen är föryngrad för några decennier sedan, och en mård syntes ha gått på skrå i den visserligen branta men samtidigt släta terrängen.
Längst uppe var pulsen hög och utsikten fin.
Längre åt öster efter samma höjdsträckning föser gråberget undan skogen och tittar fram. Ännu lite högre är den delen av bergsryggen, och kräver säkert en egen besöksdag.

Uppe på krönet finns rester av gammal vresvuxen tallskog. Topparna tycks ha slagit i taket och barken är på ålderdomligt vis tunn och sparsamt täckande.