Begränsad sikt på hygget idag. Lite som det kan vara till havs, kan man tänka. Med kobbar, dimma, sjömärken och allt.
Ja, jag tycker om det lite tunggådda och svårflörtade hygget som inte krusar besökaren ett dyft. Man får skylla sig själv och ta sig fram bäst man kan. Eller fastna och bli sittande tills korpen lägger ena ögat till och vågar sig fram.

Renens rundare klövspret fanns överallt i snön. Man kunde tro att ett stort antal dragit fram som getter över stock och sten. Men det var antagligen inte alls särskilt många.

Här och där var tuvor av ståltrådsliknande gräs blottlagda och avbetade. Bara det riktigt magra och svårsmälta tycks falla renen i smaken.