Hon är då bra nog jobbig, kattan. Varje morgon man kommer ner överfaller hon en direkt innanför farstudörren och ska prompt ha mat. Hon linkar (gammal påkörningsskada) före en in i köket, hela vägen påstridigt klagande som om hon gått miste om nattmålet bara för att jag inte hasat mig upp tidigare.
Man märker ju att hustrun uppmuntrar ofoget dessutom. Hon knäsyter och pratar förtroligt med kattan som om dom planerade en parisresa tillsammans.
Må så vara då om kattan nu bara åte av det man ställer fram. Men det gör hon inte. Det duger inte med dagens och absolut inte med gårdagens. Nej det ska ständigt vara nytt och à la carte.