Lage Olovsson

apropå genomskinliga sopsäckar

Av , , Bli först att kommentera 30

ja no mått dem ha vöre falle överens dera nämnd’n
drämt tell vä acklamation
slapp kut in å ut
bli högljudd å slämp te dörana
prata på tu man hand se hele huse hör

annars bruk dem kunna järmes
som na osmordd gångjärna
verkeligen ojes hure tungt he jer
ansvarä
å att måsta ta besluta

gôbba dera tippen
ske gå halvhärrdas runt gôrhôla förstås
ha vithanska å blankstövlen
slämsk vä’n käpp utarni skafta
pek å frätt å vara jussom lite förmer

å handlarn va int sen å haka på
han ä se snôgens transparang
sitt fäll där som suppleang
häll råke han bere ha källarn full å genomskinle säcka

Bli först att kommentera

söndasmaran

Av , , Bli först att kommentera 25

IMG_4008

Far mängder av takboxar söderut nu på morgonen. En karavan av mer eller mindre strömlinjeformade kistor på väg.
Snödrivorna längs vägen gör att det är det enda man ser.
Taken på bilarna alltså.
Själv åkte jag skidor på platten igår. Och det är faktiskt lättare att ta sig fram över föryngringen om vintern.
Än om sommarn, tänker jag.
Snön fyller ut och förlåter, gör att skidbrättet flyter över.

Bli först att kommentera

katten på råttan..

Av , , Bli först att kommentera 44

Lugnt sistlidne natt tack och lov. Men natten innan var lite orolig, som nattpersonalen kanske skulle ha sagt.
Stundtals låg hustrun och jag ”annsjöns”. Som hästar när dom står och sover uppe på nån bergknalle, lojt viftande bort åtet kring varandras huvuden med svansarna.
Allt tal om att man bör bringas till vila med huvudet åt väster var liksom bara att glömma.
Det var en mus i väggen nämligen, åt det hållet.
Och det lät som om den hade hittat någonting riktigt värdefullt som bara måste bärgas. Oavsett tid på dygnet.
Det slutade med att hustrun flyttade in i rummet intill.
Typ, precis som om alltsammans var mitt fel.

Bli först att kommentera

koll på konkurrenten

Av , , Bli först att kommentera 43

IMG_3942

Stalkade uttern en stund i förrgår. Den hade dykt upp ur en av de ännu öppna vattenytorna strax där tjärnens svarta vatten som sakta olja bubblar upp och sugs ut.
Efter någonting som såg ut att ha varit ett lättjefullt snöbad hade den hamnat i ett av skoterspårets fördjupningar.
Skriver hamnat, eftersom utterns spår så ofta präglas av en sorts medveten slumpmässighet.
Som om den simmade även när den färdas på torra land…

IMG_3943

…och mycket riktigt. Ungefär halvvägs över tjärnen hade den spårat ur och kastats ut till höger om skoterspåret. Den hade liksom kommit ur kurs, men småningom, efter en liten båge i lössnön, styrt upp nosen åt rätt håll. Det vill säga mot tjärnens tillflöde…

IMG_3944

..där den runnit fram ur den dvärgväxta tallskogen.
Så värst mycket att äta hittar den förmodligen inte. En liten frusen och fränt luktande kaka ovanpå snön, liksom hade den tagit tillvara allt utom själva lukten i födan, skvallrar om att den ändå hittar något lite.

IMG_3950

Jag följde spåret en bra bit uppefter bäcken där mängder av kullvräkt granskog till sist tvingade mig att ge upp. Att åka skidor längs en kuperad och snårig bäckravin är ungefär som att idka bäckmete med ett femmeters spö.

Bli först att kommentera

februari

Av , , Bli först att kommentera 43

IMG_3916

Snödrivorna tornar upp sig på tunet. Mellan husen växer varje vinter en större snöhög till sig som ett värn mot tjälen. Den som som en vårvinterdag för längesedan lömskt åt sig ner och ströp vattenflödet.
Det blev en vårvinter att minnas.
”Året då det frös…” började svärfar ofta, samtidigt som han en smula omständligt med tändstickan petade ur pipan över askkoppen på köksbordets svagt gulnade vaxduk.

Han hade redan i början av mars gjort sig till och lejt in en traktor för att bära undan all snö från rutan mellan husen. Men mars blev kall, och medan man med häst och skrinda knirkade hem det sista av utladornas innehåll på strävföret så passade tjälen på.
Kanske var det någon bemärkelsedag som inträffade just det året, den vårvintern. Någonting lite högtidligare, som fick honom att frångå principen om att inte forsla bort all skyddande snö.

IMG_3931

Nu gläds Saga och Wilma åt snöhögarna och ger åt den tvingande snöröjningen ett nöjets mervärde.
Just skymningen är utelekens gyllene tid.
Då när man litegrann tröttnat på tv och innekvalm.

IMG_3938

I det mindre huset är ved och eldtänne som en morgonvard framdukad. Lite späntad tjärved gör susen när näver saknas.
Det är tätt mellan målen när man har en spispanna. Man får mata den mer eller mindre oavbrutet. Men jag har förstått att moderna värmekällor, såsom berg- och jordvärme, visserligen är bekväma men istället fyller varat med en sorts halvljummen olidlig lätthet.

Bli först att kommentera

bilen

Av , , 2 kommentarer 66

Den vägrade starta igår. Nästan så jag var på vippen att kalla ihop pessimistklubben för ett extra insatt årsmöte. Inte nog med att det luktar avlopp, liksom.
Och allt medan andra bloggare skriver om lycka som om dom körde dubbfritt vintern igenom utan några som helst bekymmer.
Nåja, det löste sig så småningom. Det skulle väl kunna vara något med bränslepumpen.
Och huvudsaken förefaller vara att man gör någonting, inte så värst noga vad.
Förra gången den krånglade bytte jag tändstift och laddade batteriet.
Igår laddade jag batteriet och gick en vända in på kyrkogården.
Sen behagade den starta.
Begriper bara inte vad tändstiften har med kyrkogården att göra.
För startmotorn drar runt som den ska, så batteriet kan det ju inte bero på.

2 kommentarer