Dimmigt hela dagen igår. Lågt till tak och nära till gråten.
Skogen gammalgrå och full med frost.

Längst in i tjärnen, en distanshalvtimme till fots från nästan vilket håll som helst, står torrgranen med påspikad porslinsisolator och en stump rostig ståltråd.
Granen har dött, kanske mera av sympati med andra torrgranar närmast stranden än av själva spiksåret.
Isolatorn är vänd åt norr, från vattnet. Den blickar enögt in i skogen, som var avsikten med det forna stängslet snarare att stänga ute än inne.
Kanske är isolatorn en rest från den tid när kreaturen gick på skogsbete och man sökte förhindra att djuren skulle gå ner sig i strandgyttjan.
Men strömmen..?