Katta kom insläntrande mot morgonsidan, dekorerad med kutterspån från loggolvet där hon är innehavare av ett stycke spartansk sovgrop med fria flyktvägar.
Hon gör så ibland. Går ut ungefär när alla andra liksom i förberedelse för kvällsbönen drar händerna över sina ansikten och börjar leta sig isäng.
Och givetvis släpper man ut henne, då när hon äntligen ser ut att ta sig för något man hela dagen menat att hon borde våga sig på som omväxling till att ligga utfläkt på rumssoffan.
Fördelen med dessa nattliga utevistelser är att hon blir lugn. Det duger sedan att ligga på handduken fast den inte är alldeles slät och hon tittar artigt men avvaktande – förväntansfullt kanske är ordet – på alla tre matskålarna trots att bara den ena innehåller nåt ätbart. Och hon ’ligg int å’ till morronkaffet och den första brasan, som kan vara en prövning i sig all yttre inblandning förutan.

Blåsipporna ser ut att vara på gång och jag vet inte vad som skulle kunna hindra dem. Is och snö verkar inte vara till besvär för de pälsklädda knopparna som avvaktar med öronlapparna nedfällda just i jordytan.