Bara det att det bär..
Lite som att komma iland är det när man åter kan lägga ut från landsvägen i bara stövlarna och fritt angöra stenkobbarna ute på planthavet.

Nästan ingen snö alls kvar på berget, men ute på vidden driver fortfarande som is stora vita flak av hård snö.

Här växer det som blev över.
Långsamt och inte så högt dristar sig tallar med bara små och vindsilande kronor upp.
I alla fall dom som hittat tillräckligt fäste i bergets skrevor.

PS: Nu på morgonen har jag tömt och kört bort innehållet i nederstlådan. Ni vet den där lådan som är som en lanthandel där allting finns men ingenting går att hitta.