Smet undan flyttbestyr och annat världsligt en stund igår efter middan.
Ja, det är tidigt på säsongen förstås. ”Onödigt” tidigt, som man säger ibland och en smula valhänt försöker trycka sin lust och sitt ljus under ena skäppo.
Funnes där ingen fisk, och vore tjärnen en kallkälla, sutte man väl där ändå.
Än dröjer sig snö och is kvar i skuggiga lägen och bara för ett par dagar sedan klirrade det av sönderfallande is som vallades ihop och maldes ner längst in i den västra viken.
Kan vara knepigt att ta sig över vallgraven som än så länge omger tjärnen, men tar man sig bara ut så bär de yttersta flyttuvorna bra. Dom har en djupfryst kärna som inte tinar så snabbt.

Det är huvuden på tjärnens öringar.
Oproportionellt mycket huvuden faktiskt, efter vinterns svältkur.
På ett sätt liknar de havskatter och nyss komna ur det mörka vattnet lyser deras röda prickar ovanligt starkt bara för att snabbt slockna i dagsljuset.