Satt igår om aftonen och bläddrade i den eminenta släktkrönikan ’Oglömt och missmint’ som huvudsakligen kvinnorna, traditionsbärarna, i familjen arbetat med under några år. Boken var tänkt som en skrift om vår mamma Henny som 2011 skulle ha fyllt 100 år. Men boken kom naturligtvis att handla om så mycket mer och så många fler. Ett träd låter sig ju inte beskrivas med mindre än att man nämner något om skogen.
Bokpärmen pryds på insida och försättsblad av en äldre kartbild där höjderna är markerade med fina mörka ränder, likt solkiga tumavtryck kring och under vilka människor levat och verkat större delen av sina liv. Själv har jag hållit mig inom en yta något större än en handflata och grovt förenklat är det väl bara så att man inom ett givet tidsspann hinner aningen längre med bil och buss än man hann med häst.

Annars var det lingonplockning igår.
Tryckande varmt på den stora öppna ytan var det och hinken blev full alldeles för fort.
Nästa gång blir det till att ta fram näverkonten…