Lage Olovsson

is och frost

Av , , Bli först att kommentera 56

4800

Har varit och provat isen idag som ligger som gammalt fönsterglas över hela tjärnen.
Och jag tror den blir kvar. Vinden får leta om den ska finna fäste någonstans och riva upp den igen. Om det inte blir varmt förstås.
Men den bär ännu inte att trafikera. Den är runt 1,5 cm vilket är en aning för lite.
Myren runt tjärnen har heller inte frusit till mer än att man trampar igenom om man lägger tyngden på bara ett ben.
*
Minns apropå frost och tjäle någon gång i senare delen av sextitalet då Alfons Sollén och jag på uppdrag av kungl. Vägverket satte upp snöstickor efter vägarna runtom i Fredrika vägrote.
Man hade troligen sölat onödigt länge med att inleda uppsättningen av snöstickorna det året, varför marken hunnit bli rätt så tjälad.
Vi släpade därför med gemensamma krafter en bergborrmaskin, en Cobra, som en fyllhund mellan oss en stor del av den senhösten.
Vi gjorde ett långt streck i rimfrosten på vägrenen, från Fredrika till Övre Nyland.
Alfons skrattade gott och hade en svart VW 1200 vars bakre kofångare på folkvagnsvis fladdrade inställsamt som svansen på en strykrädd hund.

Bli först att kommentera

sidensvansflocken

Av , , Bli först att kommentera 42

Den är som en folkrörelse.
Eller som en tjuvstart.
Lossnar någon enstaka från toppen av björken hinner den aldrig långt innan den ropas tillbaka.
Det är ovanligt gott om dom i år. Ränner runt mellan rönnars realisationer.
Gott om sidensvans.
Det kan vara gott om mygg också. Och gott om älg, eller ren.
Mera sällan hör man att det är gott om talgoxe. Eller hackspett.
Men sådan är ju norrlänningen till tal och kynne. Liksom fallen åt att avrunda.
När han säger sig fundera på någonting så har han efter många om och men egentligen redan bestämt sig.
Och fast han skriver han menar han ofta båda könen. Av vad art det vara må.

Bli först att kommentera

nebulosa

Av , , 3 kommentarer 58

4775

Verkar som laven/stenen hämtat inspiration ljusår bort..
Faktiskt går det fortfarande att hitta trattkantareller om man så vill. Igår gick jag runt på ställen där jag visste att det borde finnas en och annan kvar. Dom lägger inte på sig längre. Härdar snarare stoiskt ut, nöjda med det som blev. Står som skalenliga träd ditställda av någon överentusiastisk myrstrateg, med målet att på nytt aktivera, just där myrornas mindre vägar sammanfaller och bildar flerfilig motorväg.
Det är dock sent på norra halvklotet och ingen vidare trafik längre. Trött och less släpar sig under svamparnas platta plymer någon enstaka senkommen myra hem till stacken.

3 kommentarer

broarna i Tallberg county

Av , , Bli först att kommentera 65

4737

Broar kräver avstånd..
Det svåra är att samla tre av dem på en och samma bild utan att fjärma sig alltför mycket.
Även om dom geografiskt sett står alldeles intill varandra.

4753

Man måste på något sätt försöka komma var och en av dem inpå livet och lägga handen på betongpelarna för att riktigt uppleva dem.
Men samtidigt förlorar man då också det övergripande perspektivet.
Eller rättare; man vinner ett perspektiv på bekostnad av ett annat.
Här ovan till vänster den nyaste bron från 1993-94 och till höger den från 1919.

4741

Bron från 1919 är avstängd och används inte längre. Där är hönsnät och hänglås.
Den är av förkrigsmodell och löddrar fläckvis som en häst som närapå drivits till döds.
Den svettas liksom, av att sekellänge nödgats stå i brygga. Och den har väl sannolikt under sin tid burit både tyska permittenter och finska krigsbarn över Öreälven.
Håligheterna vid brofästena är och har alltid varit spännande. Där lärde man sig i uppväxten att sprängämnen var tänkta att apteras, för att i händelse av krig detoneras och göra broar oanvändbara.
Håken vet om inte dynamiten redan ligger där – fantiserade man väl ibland och stirrade in genom de mörka hålen.
Spännande som sagt, och samtidigt alldeles obegripligt att man redan i planeringen för någonting så stort och kostsamt inte var främmande för att spränga det i luften om det skulle visa sig nödvändigt.

4763

Längst västerut i trippeln av broar hänger den gamla fiskbuksbron från 1891. Den känns smal både till vänster och till höger om motorhuven, men är till all tur inte längre än att man kan hålla andan tills man räddat sig över. Den är byggd i stål och hålls ihop av tusentals nitar. Den används för vanlig trafik idag men var ursprungligen en järnvägsbro även den.

Bli först att kommentera

det välkända

Av , , Bli först att kommentera 51

Verkar vara inne att förlita sig på div medier och ‘det okända’ nu igen.
En sorts religiositet light. En tro i tiden? En melering av nyandlighet.
Känns lite typiskt för den pensionssparargeneration som är på väg att stämpla ut och som försökt försäkra sig mot allt möjligt.
Den hoppas väl på nåt mer.
Att det ska komma fler säsonger.
Igår och i förrgår ägde varmkörning av motorcyklar rum härstädes. Brukar starta upp dem åtminstone en gång per månad så här off season. Bensinen är inte bara dyr (som den väl eg alltid varit). Den är dålig också. Fäller som mäsk och myrvatten om den får stå stilla alltför länge.

Bli först att kommentera

gräsen

Av , , Bli först att kommentera 48

4670

Nu har almöket definitivt brunnit ut, dragits samman som kropp i kramp.
Det har övergett sig självt, dragit sig tillbaka, avträtt, och lämnat bara formen av det som varit. Men sirligt och med vänlig elegans, liksom med foten före bugande och svängande hatten i en båge.

4671

4677

Gräsen är sig överallt och alltid lika.
Växer, blånar, lilar sig in i hösten utan andra anspråk än att få finnas, fylla ut, och lägga sitt dis över bleknande lingonris.

4681

4679

Jag gick den vanliga rutten mellan kobbarna idag. Allt är kaos men man känner efter några gånger varenda tall och tuva. Märker när västan vräkt omkull ännu ett träd. Ser var älgen stoppat spetsig klöv i björnmossan.

4693

4691

Tjärnen tycktes först istäckt i sin blänka. Bort mot bäcken föreföll löv och skräp ligga infruset. Jag hivade iväg en gren på prov och ringar spred sig oljigt långsamt på ytan.
Det var öppet vatten.

Bli först att kommentera

en kaffe vid Bergtjärn

Av , , 1 kommentar 54

0001

IMG_4608

Här lönar sig gudskelov ingenting. Kanske man kan säga.
Tjärnen är tom. Fisklös. Har inget att dölja, och gör det heller inte.
Vattnet är ovanligt klart och genomsiktligt, och inte en enda bottenmetare på mil och mer.

IMG_4603

IMG_4602

Tre medellånga och övergrova timmer blev det.
Kanske för tunga för att göra något åt, då.
Återstod bara att sorgfälligt kapa efter ögonmåttet, låta dem förbli liggande.
Ty träd kapar man åtminstone. Det är liksom det minsta man kan göra.
Bara björnen går väl här förbi ibland. River surögt upp buken på en halvt ruttnad låga.
Och han gör det fast han gjort det tidigare. Vet att hästmyran längesedan lämnat.
Men man kan ju aldrig riktigt säkert veta, kanske han resonerar.

sten

IMG_4597

vard

Uppe på platån där hjärta och lungor återgår till det normala är underligt lugnt.
Inte skrämmande lugnt. Men just underligt.
Man håller liksom andan för att stenen som balanserar på kanten till djupet inte ska trilla ner.
Och resterna av den gamla brända stubben kunde lika gärna tjäna gravvård.

1 kommentar

kamininstallationen

Av , , Bli först att kommentera 35

Ska slira förbi på kommunen och lämna in en bygganmälan (tror jag det kallas) inför den planerade kamininstallationen. (Hoppas bara att det inte gör något att man tagit sig friheten att planera innan ansökan skickats in).
Det är icke en bygglovsansökan väl att märka, vilket torde vara en än mer omfattande skrivelse.
Men redan bygganmälan är en inte alldeles enkel historia. Jag kollade på blanketten som finns på webben och där finns frågor med ord som känns som hornminor. Man måste definitivt googla på dem innan man med nån sorts säkerhet vågar besvara dem.
Annars är det väl med dessa ansökningar och blanketter ungefär som om man skulle avkrävas bevis på att man verkligen behövs för att få tillträde till livsmedelsaffären för att handla mat.
- Most welcome, but let’s know that you’re needed..
Typ…

Bli först att kommentera

bägarlav

Av , , Bli först att kommentera 49

WP_20161013_009

För bägarlaven blir det aldrig för lite.
Den älskar armodet uppe på stenen. Lever som en asket på utsikten och en gnutta regn då och då. Formar sig munkgrå på enklaste sätt till en ödmjuk strut upp mot en nyckfull himmel.
Och den tröstar sig med den välsignade stenen som åtminstone håller lite värme åt fötterna.

Bli först att kommentera

skatenäv*

Av , , Bli först att kommentera 29

Ska bara säga att det inte var alldeles enkelt att lägga det här plattgolvet. Särskilt de sista plattorna mot vägg var lite besvärliga. Dom måste ju för det mesta kapas till rätt bredd.
Enligt instruktionen ska platta B läggas på rygg ovanpå redan lagda platta A. Samt läggs en platta C rättvänd ovanpå platta B och mot vägg, varvid en skillnad som motsvarar sökt plattbredd uppstår. Där i skärningen, på avigsidan av platta B, ritas en linje där snittet sen ska läggas.
Jag blev då tvungen att titta i receptet varenda gång.
Det blev litegrann som när hunden ska till att svarva ner sig i bädden. Ett himla vändande och vridande, kortare sagt.
För övrigt ser jag att skatorna är ute på gräsmattan och hämtar ut sina tillgodohavanden. Det är sånt dom omsorgsfullt stoppat undan i bättre tider och som nu ska bärgas undan snön förstås. Ingen kan så tjuvaktigt som skatan hämta ut sina alldeles legitima tillhörigheter. Då, just när hon bovaktigt drar ner huvudet djupt i kragen och lite ängsligt blickande bakåt flyger bort – alltid bort.

*skatnäbb

Bli först att kommentera