Fredan kisar, särar sakta med grumlig blick på ögonlocken.
Har varit ett par hektiska dagar av betraktande hursom folk kommit och gått. (Jfr. en tennismatch). Somliga med skorna på, ivrigt pratande liksom med någon lagom frånvarande chef eller med sig själva, in på heltäckningsmattan medan vi skyndsamt berett deras bitvis underliga vägar med tillplattade flyttkartonger och allehanda skyddande ting.
Nu hänger i alla fall ett halvsyskon till den tidigare luftvärmepumpen på plats. Den surrar sakta och levererar en behaglig, nästan mediterransk bris (säger hustrun). Jag säger inte emot. Mest för jag inte har någon erfarenhet av dylika vindar.
Pelletskaminen står också på plats. Den liknar en större, väl inte ens i mindre format tillverkad vikingapjäs från Uppsala-Ekeby. Alternativt liknar den en livvakt som man inte riktigt vet vad den döljer under sitt stela, korrekta yttre.