Hittade en 5½ fots Ljungdahls-lie under en av storgranarna häromdagen. Den stack som ett vikingatida svärd upp litegrann ur förnan i dunklet under granen.
Lite illa medfaren må vara, med grava gropiga rostangrepp. Men bred i bladet och knappt använd en enda gång. Tror jag måste prova att ge den en omgång på slipstenen.
I Nyby fanns bara Hammerdals-liar. Det var liarnas Rolls-Royce enligt svärfar. Den enda sorten som kunde få honom att sakkunnigt skjuta upp glasögonen i pannan, dra tummen längs åsen på bladet, och maka över pipan till den andra mungipan.
Nybys-liarna var mera att likna vid värjor. Smala, väl använda och slipade tills bara någon centimeter av bladen återstod.