Har lust att snöa idag. Typiskt, eftersom jag så sent som igår konverterade till sommardäck på Johans Saab.
Volvon står resklar i garagemörkret. Njuter några dagars gammbilsotium innan den ska iväg.
Det gås omkring och funderas på nåt nyare nämligen. Och herreligen vad det kan funderas när det äs på det ilet.
Det funderas på nåt nyare men kanske framförallt på nåt bränslesnålare.
Blir ju fort extramilar när man bor en bit utanför epicentrum.
Visst – en och annan farke oss sådär lite romaraktigt för att det nog skulle kunna bli lång resväg efter att vi flyttat. Men det är litegrann som att varna myran för att det kan bli långt hem till stacken. Huset står ju där det står. Men så var det ju det där med bristande iskall planering – det där som alla andra är bättre på.. (Å andra sidan landar ju katten i stort sett alltid på fötterna utan att någonsin begripa varför).
Berättas förresten, apropå människor och deras resvägar, hursom agnäsbon brukade vandra barfota ända tills han/hon/de närmade sig kyrkbyn och fick bäring på kyrktornet. Först då tog man på sig kängorna som man burit i handen större delen av färdvägen för att inte nöta på sullädret.
Sånt kan man kanske i olyckliga fall skratta åt idag, men skor var ju en gång i tiden det färdmedel som kostade mest.
Fast så har väl i alla tider berättats om alla byar.