Lage Olovsson

morgonsol

Av , , Bli först att kommentera 36

sol

Andra skörden ligger utslagen. Den blänker fetare än den första känns det som.
Hitom randas och rutas städivern – viljan att hålla diversiteten på lagom distans.
Där bortom matar kornet, gulnar. I stark vind minner det om vågbefaret vatten.
Av någon underlig anledning får jag ingen riktig ordning på väderstrecken här i Agnäs. I alla fall inte så pass solitt att jag kan peka med hela handen och med korpralsröst hävda att: det där är norr och ditåt är åt öster. (Väderstrecken är ju annars det enda någorlunda säkra migranten har att hålla sig i och förhålla sig till). Horisonten öppnar sig 360 grader och solen är liksom inte att lita på. Bara åt väster (tror jag) vidgar sig en käl, ett hyvelspår, en lapport som ger fäste för ögat när man flätar in sig i de tomma timmerfororna på väg upp upp mot kyrkbyn.
Kanske kräver torparsjälen lite mer av begränsade vyer och tydliga landmärken för att ha nytta av sin nedärvda getarkompass.

Bli först att kommentera

kaninen III

Av , , Bli först att kommentera 60

kaninen

Den är bra nog knepig, kaninen. Så till den grad vit att kameran inte riktigt kan bestämma sig om var det vita börjar och slutar. Antagligen ser den alltför giftig ut för att räven eller nån annan predator ska våga sig på den.
Själv äter den utan aptit, liksom i andra tankar. Ungefär som den stressade kontorsmänniskan om morgonen.
I alla fall ser det ut som om den äter. Men det kan lika gärna röra sig om ett slags teatraliskt småplockande med ingentinget, med det korta, nästintill obefinliga gräset som växer i skuggan.
Isbergssallat borde väl duga tänkte jag och hivade ut några blad. Men icke. Den lämnade sallatsbladen utan kommentarer och återgick snart till småplockandet.

Bli först att kommentera

stjärnbild

Av , , Bli först att kommentera 43

grönt

Mängder av trast kring huset om morgonen. (Man får föreställa sig att dom nyss lämnat bilden. Dom är ju bevars ganska skygga så här på sensommarn.)
Får nog lov att ta in myggfönstret i sovrummet snart. Nätterna blir omsider svalare och joddlarbalkongen förvandlas om kvällen till ett gigantiskt öra, ett radioteleskop mot söderhimlen. Och visst finns det liv därute. Av ljudet att döma någonstans i Stora hunden.

Bli först att kommentera

kvällsåska

Av , , Bli först att kommentera 37

solnedg

Säregen solnedgång igår kväll, för att nu inte uttrycka sig alltför provokativt.
Nån timme senare precis när man gått isäng rev åskan som ett argsint dagbefäl plötsligt sönder tystnaden. Men bara en enda gång smällde den sas i logementsdörren.
Idag vet jag inte vad som står i agendan.
Pensionärstillvaron kan innehålla spår av tristess, kanske särskilt som man lyckats undvika att med milt våld bli indragen i nån pensionärsförening mpa. Igår var jag iaf ute och kollade om blåbär men dom är inte riktigt matade i kornen än.
Små och till dels omogna. Men vänta bara.

Bli först att kommentera

doroteablommor

Av , , Bli först att kommentera 22

001

002

Förunderligt vackra doroteablommorna med sina klara, nästan fluorescerade färger.
Blad och stjälkar är köttigt frostiga, minner på sätt och vis om sileshår i ytstrukturen.
Utblommade samlar sig blommans rester till en sårnad med förtvinade kronblad som liknar det tunna håren på en mycket gammal människa.
Eller för den delen – det långa och ännu fuktiga håret på en nyfödds hjässa.

Bli först att kommentera