Mängder av trast kring huset om morgonen. (Man får föreställa sig att dom nyss lämnat bilden. Dom är ju bevars ganska skygga så här på sensommarn.)
Får nog lov att ta in myggfönstret i sovrummet snart. Nätterna blir omsider svalare och joddlarbalkongen förvandlas om kvällen till ett gigantiskt öra, ett radioteleskop mot söderhimlen. Och visst finns det liv därute. Av ljudet att döma någonstans i Stora hunden.