Lage Olovsson

nattåska

Av , , Bli först att kommentera 35

Min respekt för åskan är av det primitivare slaget. Nästan arketypisk, skulle man kanske kunna säga. I synnerhet nattåskan kan vara jobbig.
Dagåskan går bättre. Den kan jag likt en lynnig chef nödtorftigt fördra, väl vetande att det så småningom går över när han/hon fått tillfälle att avreagera sig.
Modulhuset som vi bebor erbjuder heller inte några riktigt bra hörn att krypa in i när åskan går. Det är först och främst praktiskt, på gott och ont uppbyggt kring en idé om öppenhetens välsignelse.
När det gäller åska är annars trappor av tradition det ställe dit man gärna sökt och söker sig, precis som stränder är i litteraturens katastrofscenarier. I den täta och trånga vindstrappan har generationer av åskrädda tysta tagit plats som i en buss innan avfärd.
Men modulhusets öppna trappa erbjuder inget vidare skydd. Den är som en sida ur en ekonomisk årsredovisning, öppen och fullkomligt genomskinlig, men hopplöst tillrättalagd.

vattning

Av , , Bli först att kommentera 34

Tog hojen och åkte upp på kyrkogården för att vattna igår kväll. Det legitimerar okynnesåkandet på något sätt, ohelgar sådär alldeles just lagom trivsamt och bidrar på sitt sätt till att göra kyrkogårdsbesöket till lite av en hyllning till livet.
Fast effektpipor undanbedes kan man tänka sig.
För övrigt trodde man väl inte att man skulle få anledning att vara tacksam för att det inte finns någon järnväg hit till Bjurholm. Vilket även förre kommunalrådet i Umeå, L Holmlund, mycket riktigt och inte utan emfas låtit oss förstå.
Att det inte finns någon järnväg till Bjurholm, alltså.

lingonblad

Av , , Bli först att kommentera 26

IMG_1444

..man gläntar lite på stubbens läderartade barkplös, och si,
Där står de rödaktiga lingonbladen och räcker ut sina tungor åt en, liksom bara för nöjet att få överraska.

Gav pelletskaminen en slags sommarservice häromdagen. Spådde i sot som i sump att den här värmen inte kommer att hålla i sig riktigt hur länge som helst.
Fick faktiskt över fjorton säckar pellets här i våras, av de ursprungligen femtiotvå.
Nu låg det nog till att börja med kvar några från i förfjol också, om man vill vara nogräknad.
Som orken på gammeldaga tar pelletsförbrukningen av märkvärdigt fort om våren.

tornseglare

Av , , Bli först att kommentera 31

Frisk vind igår. Tornseglare jagade fram med hissnande fart högt uppe mot det blå.
Jag hade faktiskt nästan glömt dem. Hur dom som vassa kaststjärnor slungas fram och åter högt ovanför den stora öppna ungskogsytan.
Men höjden kräver vidd tycks det. Den trängre skogsgläntan tillåter en inte att se dem. Fönstret som granskogen öppnar blir alltför litet. Innan man hunnit fokusera på fåglarna är dom redan utanför karmen.
Det sägs att dom inte kan lyfta direkt från marken, tornseglarna. Vilket väl torde vara en sanning med modifikation.
Och att dom tillbringar större delen av sina liv i luften, flygande, ätande, sovande.

hästar

Av , , Bli först att kommentera 33

Tror man måste leta sig ut idag. Fiska kanske. Det ser ut att bli sådär lagom både med sånt som uppmuntrar och sånt som hindrar.
Hustrun menade innan hon for att huset borde dammsugas.
Men det tolkar jag mera som en from förhoppning. Som en sak man kan kosta på sig att mena precis när man står i dörren och är på väg ut i förvärvslivet.
Längs vägen konstaterade vi att hästar nuförtiden alltid går i par.
För det mesta i par med nån annan, lite mindre häst.
Eller större, beroende på vilket par blaserade hästögon man väljer att titta på världen genom.
Vi spekulerade om det möjligen är den här djupt rotade chefs-underhuggarrelationen som bedöms så värdefull att den tom fått bilda skola i djurhållningssammanhang.