Tog hojen och åkte upp på kyrkogården för att vattna igår kväll. Det legitimerar okynnesåkandet på något sätt, ohelgar sådär alldeles just lagom trivsamt och bidrar på sitt sätt till att göra kyrkogårdsbesöket till lite av en hyllning till livet.
Fast effektpipor undanbedes kan man tänka sig.
För övrigt trodde man väl inte att man skulle få anledning att vara tacksam för att det inte finns någon järnväg hit till Bjurholm. Vilket även förre kommunalrådet i Umeå, L Holmlund, mycket riktigt och inte utan emfas låtit oss förstå.
Att det inte finns någon järnväg till Bjurholm, alltså.