Lage Olovsson

Tjärekallsjön

Av , , Bli först att kommentera 26

1574

1576

Några dagar sen nu när var jag uppåt Tjärekallsjön till.
Det är en karg och lättgången trakt strax under himlen.
Kräver karaktär förstås, att gå sjön förbi utan att göra ett enda kast med spöet man bär i sin hand. Jag vet således inte om där finns någon fisk, men troligen håller väl sjön standardsorteringen i alla fall. Dvs abborre, gädda och kanske någon enstaka öring av det mindre formatet, dvs det basutbud som bidragit till att genom seklen hålla torpare och skogens gråfolk vid liv. En sjöfågel skrämde jag i alla fall loss ur strandvegetationen och den föreföll inte ha väntat sig något besök utan drog iväg av alla krafter tvärs över sjön.

1584

1567

Gamla brända stubbar står här och där i terrängen kring sjön och jag kan som vanligt inte låta bli att försöka göra mig en bild av hur det kunde ha sett ut när resten av trädet stod där.
Någon stubbe ser ut att ha varit med om ett par, tre större bränder.
Funnes det en ‘Förening för brända stubbars bevarande’ så tror jag att jag skulle ansöka om medlemskap. Dom kommer att finnas kvar länge än dessa stubbar. Men inte i evighet.

Bli först att kommentera

sparvhök

Av , , 1 kommentar 25

En sparvhök (tror jag iaf) håller till här kring husen. Som det verkar försöker den vinna skatornas förtroende, men liksom Jan Björklund har den visst lite bekymmer med respekten, med att bli tagen på fullaste allvar. Skatorna bryr sig underligt nog inte om den mycket mer än till hälften. Dom håller sig retsamt på en dryg stjärtfjäders avstånd och låter sig jagas runt björkarna som handlade det hela om en lek.
Inte ens kråkorna förefaller uppfatta höken som något verkligt hot. I vanliga fall hade den ju annars säkerligen med acklamation blivit bortjagad av hela skat- och kråketablissemanget.
Kanske är sparvhöken en årsunge som bara försöker bli vän med maten.

1 kommentar

ärtskidor

Av , , Bli först att kommentera 30

1479

Ärtskidorna på fältet härintill är tunga, havande. Doftar som ingenting annat när man bryter en skida. Man undrar var dom hämtat näring och vatten till den sammanlagda volymökningen, härifrån och så långt man kan se. Ja näringen kan man ju tänka sig. Men vattnet.
Sexradskornet ryms också mellan ärtstjälkarna, ser väl ut att må lite sisådär.
Luftfuktigheten är hög. Nästan så att spisbrödet vill slå sig, kuva sig en aning som fuktig faner. Men det brister inte när man lägger smörkniven till.

Bli först att kommentera