Några dagar sen nu när var jag uppåt Tjärekallsjön till.
Det är en karg och lättgången trakt strax under himlen.
Kräver karaktär förstås, att gå sjön förbi utan att göra ett enda kast med spöet man bär i sin hand. Jag vet således inte om där finns någon fisk, men troligen håller väl sjön standardsorteringen i alla fall. Dvs abborre, gädda och kanske någon enstaka öring av det mindre formatet, dvs det basutbud som bidragit till att genom seklen hålla torpare och skogens gråfolk vid liv. En sjöfågel skrämde jag i alla fall loss ur strandvegetationen och den föreföll inte ha väntat sig något besök utan drog iväg av alla krafter tvärs över sjön.

Gamla brända stubbar står här och där i terrängen kring sjön och jag kan som vanligt inte låta bli att försöka göra mig en bild av hur det kunde ha sett ut när resten av trädet stod där.
Någon stubbe ser ut att ha varit med om ett par, tre större bränder.
Funnes det en ’Förening för brända stubbars bevarande’ så tror jag att jag skulle ansöka om medlemskap. Dom kommer att finnas kvar länge än dessa stubbar. Men inte i evighet.