Lage Olovsson

kall morgon

Av , , Bli först att kommentera 33

1709

Kallt men vackert i morse. Tror det var bara 4 minusgrader utanför köksfönstret.
Har pratat med greklandsfararna alldeles nyss och tycker väl att dom kan börja söka sig hemåt nu. Vädret ser ju ut att bli sämre.
Har som utlovat fyllt på fågelfröautomaten och det stod inte på förrän småfåglarna hittade dit.
Ja även dom lite större (läs: skatorna). Knepigt nog så tycks skatorna här i Agnäs inte ha lärt sig hoppa upp och liksom välta fröautomaten över ända för att få fröna att rinna ner på marken. Det gjorde dom i Nyby nämligen.
Undrar vad Darwin skulle ha sagt om det..

talgoxe

Av , , Bli först att kommentera 29

1703

Fin morron med någon enstaka minusgrad och hästar på avstånd.
Som en morgontidig fiskare vittjar talgoxen markisens gömmen. Den synar omsorgsfullt och utan brådska tygets båda sidor i jakt på flugor. Flugorna är stela och långsamma i kylan så den kan gå lugnt och metodiskt tillväga.
Tror jag måste fylla på fröautomaten. Fanns visst kvar litegrann sedan i fjol.

hojväder

Av , , Bli först att kommentera 19

93

All information om att hojföret börjar vara på upphällningen är falsk..
Men på förmiddan var det så pass mycket ’tjvet’ utblåst efter vägarna att mc:n kanske inte var förstahandsvalet. Nu på eftermiddan var vägarna rena igen. Vidare får man se upp med skogsfågeln. Den ser förnärmad ut som en östermalmsdam och drar sig bara motvilligt ner i diket när man kommer farande.

som man frågar får man svar

Av , , 2 kommentarer 24

002

De här bladen förefaller vara de verkliga pionjärerna efter sommarens skogsbrand. Finns snart sagt överallt i brandområdet och ser ut att kunna gro i själva sotet.
Sökte på nätet i hopp om att få bekräftelse på att det är mjölke, eller ’almycke’, som vi säger vi som försöker hålla isär sånt som har med fiskarnas fortplantning att göra och det som hör hemma i växtriket. Men icke.
En enkel, fast måhända otymplig fråga sålunda lydande; ’vilken växt är först tillbaka efter en skogsbrand’ gav som första uppslag att det var bönderna som var först tillbaka.
Och det må ju så vara, men det var inte riktigt det jag var ute efter.
Inte heller de sällsynta skalbaggsarter som lär hålla sig undan i åratal mellan bränderna var intressanta.
Det var dessa blad, och jag tror att det är almycke.

odonris

Av , , Bli först att kommentera 25

1689

Odonriset värmer, lyser som en glödbädd intill vägen.
Men på Konsum ser det mörkt ut efter ommålningen.
Har varit ut och gått några kilometer i snålblåsten.
Siktade två vitkindade gäss tidigare på morron, samt en stor hop bergfinkar som troligen är på flytt.
Igår la jag på en av två (o)möjliga kättingar på traktorn. Det är alltid förenat med visst besvär. Med åren får man gå ner i kättinggrovlek för att alls lyckas lyfta dem upp på bakhjulen så pass långt att man kan fästa dem lite provisoriskt och sedan köra på dem med traktorns egen kraft.

Ducati

Av , , Bli först att kommentera 30

Apropå motorcyklar så är ju Ducati ett tämligen aktat märke idag.
Begynnande sextital kanske, jag minns inte exakt, men pappa hade köpt en ny moped i alla fall. En djupröd Ducati som gick oförklarligt dåligt.
Som sagt så var den hyfsat ny, den var blank och fin och liksom nästan allt av plåt kommet under de här åren – allt från små japanska leksaker till betydligt större plåtkonstruktioner – bestående av två plåthalvor som satts samman. Tänk två bakformar som läggs ihop med de konkava sidorna mot varandra och svetsas eller, vad gäller de japanska leksakerna, fogas samman med något som närmast kan liknas vid klippdockeflärpar.
Den var hopplöst motorsvag, Ducatin. Det spåddes om inkörningstiden inte borde ta slut någon gång och den tog tacksamt emot all hjälp den kunde få i de brantare uppförsbackarna. Men så hade den ju också hela Italiens skamfilade efterkrigsrykte som flygplanstillverkarnation att släpa på. – Minns Caproni-planen som den engelska galghumorn fort klistrade etiketten ’flying coffins’ på.
Lägg därtill att familjen för sina dagliga sjöfärder länge var beroende av en synnerligen svårstartad båtmotor med det italienklingande namnet Moscone. Detta, plus en rejäl dos ospecificerad skepticism till nästan allt av sydländsk härkomst låg Ducatin i fatet och gjorde att den hade mer att bevisa än den kunde.

Hornet

Av , , Bli först att kommentera 35

hoj

Ja, nog tycker ju jag att den kunde få övervintra där.
Alldeles innanför finingången.
Den är ju fullkomligt rumsren. Lossar inte ett enda hårstrå.
Kan vara att den luktar litegrann.
Men ”det är bara naturligt”, som svärmor brukade säga. Hon som tjänat piga hos finare folk och var van att träda i allas ställe när det tarvades en ursäkt mer än en bortförklaring.
Nu blev det bara en kort visit. En kaffe med värdfolket.
Det handlar ju om en relation som ifall den känns ok kan komma att sträcka sig över flera månader och där alla ska trivas. Och dessutom måste jag byta olja och filter innan det ens kan bli tal om att flytta in.

järpe

Av , , Bli först att kommentera 32

jarpe

Låg en järpe på gräsytan bakom huset på morron. Att den var död behöver kanske inte särskilt anges i därför avsedd kolumn.
Den måste ha flugit in i nåt av fönstren på övervåningen.
Ja, den måste ha försökt i alla fall.
Eller har någon idkat olaga jakt på godsets åttahundra kvadratmeter. (Vet man väl hur skogsfågeln kan segla iväg enbart på gamla meriter långt efter att skottet har gått).
Gissar på det förstnämnda även om jag tycker att det borde ha hörts ända in i djupet av huset när den dundrade in i rutan.
Å andra sidan kan jag ju t.ex. mycket tydligt höra när väckarklockan inte ringer.
Det vill säga jag kan höra det distinkta knäppet när ringsignalen är ställd att lösa ut men liksom fångas upp av säkringen.
Däremot kan det ta avsevärd tid innan jag vaknar av den höga, envist pipande ringsignalen.

Troll (forskningsstation)

Av , , Bli först att kommentera 39

Dimma här på morgonen, gott och väl tio grader varmt och en sol som lyser igenom.
Syns å andra sidan vara runt 32 grader kallt nere vid Troll Forskningsstasjon (Antarktis).
Bara som jämförelse.
Läste medan jag cyklade några sidor ur den eminenta släktkröninkan som framförallt kvinnorna i familjen ska ha äran av. Sorts djupläsning är det, då jag ju bläddrat i den ganska många gånger. Mest anmärkningsvärt är kanske att vi alla elva barn intill vuxen ålder överlevt både svaga isar som diverse sjukdomar. Allt lär ju inte bero på barnbidraget som förresten bara knappt halva kullen fått fara väl av.
Man kan undra hur tillvaron skulle ha tett sig om inte ödet i sin vishet tuttat eld på huset där på Norrnäs och tvingat familjen närmare civilisationen, närmare elektricitet och andra moderniteter.
Allt började av vad jag förstår på Lögdasund, och som inflyttad till Nyby i Bjurholm skulle Lögdasund på nytt dyka upp, fast då i gestalt av ’kapten Jonsson’. Inte som fysisk person förstås, men i form av berättelser, skrönor, om en senare tiders lögdasundsbo som på sina irrfärder då och då lär ha stannat till i Nyby. Som lär ha retats en smula med gårdens gåskarl och hängt in hatten (kaptensmössan?) en stund hos hustruns farmor Jenny medan avkokspannan makades fram på värmen.