Vackert som vanligt bortigenom. När solen värmt en stund ser det ut som om dimmorna rinner tillbaka ner i älvfåran.
Mycket småfågel runt fröet, och allt emellanåt flyger skator in i fallande båge på utspända, stillastående vingar som försökte dom undvika radarhöjd.
Fastän det gamla huset på tomten härnedanför längesedan är borta tycks skatorna ännu bo kvar kring minnet av det som varit.
Den raserade muren, järnspisen, struthämtarn och den sönderrostade brandsläckaren (som säkert hängde ute i farstun, i närheten av trappan – om nu huset hyste någon sådan) samt bladfjädrar och hopplöst hoptjärvade kugghjul från en uppeldad mangel tillhör också det som kanske får skatorna att inte överge platsen.