Man måste le åt ekorren som dagligen gästar fågelfröet. Den verkar ha postadressen i en av de två storgranarna som vaktar ödetomten med den raserade spismuren och järnspisen som kantrat på dess topp.
I granen är förstås ekorren herre på täppan och någorlunda trygg. Men själva överfarten, de femti metrarna över öppet snöhav mellan granen och fröbehållaren är farofylld. Lössnö är uppenbarligen vedervärdig att färdas i för ekorrar.
Tegel är apropå det väldigt vanligt här i Agnäs. Frätt lite i förnan eller peta i reveteringen nästan varsomhelst och du hittar tegel. Antagligen är det likadant på alla platser där man haft tegeltillverkning/bränning mer eller mindre i industriell skala.