Gjorde en vid sväng runt ungskogshavet igår. På kobbarna förändras inte mycket. Någon ytterligare torrtall vacklar och välter, spär på ansamlingen av vad som kanske kan liknas vid drivved.

Här och där ett renhorn, eller bitar av.
Vänder man på dem gömmer sig där alltid en snigel, en ’mossakärring’ som man utan minsta baktanke och betänklighet sa förr.

Häromdagen besökte vi Levar hotell och åt lunch där. På väg in mötte vi den evige lunchgästen. Han som kanske blivit sittande onödigt länge och som en smula trevande och onyktert, men servilt och världsvant håller undan för oss som är på väg in.
Vi kunde antagligen ha kommit redan för femti eller hundra år sedan och på ungefär samma sätt mött honom ute på det anrika hotellets farstukvist. Och han oss för den delen.
Men alla kostbara fordon ute på parkeringen stod inte där för femti år sedan.
Maten var bra, med ett litet minus för den air av duvslag som så lätt häftar vid lunchrestauranger av idag.