Här en aningen suddig gren av den anonyma buske som står i dikeskanten längs vandringsvägen. Liknar syren litegrann, och stammen minner mest om vinbärsbuskens.
Såg förresten att syrenen räknas till de invasiva arterna, men länge tör det nog dröja innan den här eventuella syrenen trängt undan tall och gran.
Älg och/eller rådjur ser uppenbarligen till att den håller sig på sin dikeskant.

Gammelsälgen står kvar, grandios i sitt gradvisa förfall.

För övrigt brukade farbror Arne säga; ”Hoppas det går åt h-e för dem” när han hade som mest ont i ryggen och det var någon skränig nyetablering på gång.
Det sa förstås en del om företagsklimatet.
Men kanske mest om hur det är att ha ont i ryggen.