Kom en smula otänkt över en trave utgallrade biblioteksböcker idag.
Det är alltid med en känsla av högtidlighet jag öppnar en biblioteksbok. Även om boken är utgallrad och kanske länge har stått på undantag i magasinen.
Hållen i handen känns den ändå ny.
Pärmarna är hårda, tål att öppnas gång på gång utan att ta skada och det svaga knastrande ljud som uppstår när man bryter en helt ny bok finns många gånger fortfarande kvar.
Studerar man bindningen i ryggen lite närmare finner man att den inte är helt olik sömmen på en randsydd lädersko av den sort som kunde få den argaste av skomakare att med en belåten suck skjuta upp glasögonen i pannan.
På samma sätt som med tidningar så börjar jag gärna med att titta i slutet av boken. Listan med tidsstämplar skvallrar om att boken första gången lånades ut i början av januari 1964, och merparten av de resterande stämplarna faller inom ungefär samma årliga tidsram som när laken påstås vara som bäst att tillreda och äta, dvs inom ramen för de månader i vilkas namn R ingår. September till april alltså. Och inte alldeles orimligt är kanske att tänka sig att man läste böcker när inte jordbrukets sysslor tog riktigt all tid och ork i anspråk – när anntiden var undanstökad och man så att säga var hemma med halmen.