Lage Olovsson

lättgånget land

Av , , Bli först att kommentera 26

0142

Här är lättgånget land.
Några meter till höger om gångstigen stupar vad som en gång i tiden troligen var strandkanten brant ner mot nuvarande älvfåra som glittrar mellan trädstammarna.
Några kanoter passerar nere på vattnet som hastigt förbifarande färgglimtar. Jag hör dem mer än ser dem.
På andra sidan älven, någonstans inne i väggen av gamla granar som klär Lappavabergets östra sida håller korpen skola. Som en prost, eller en överlärare av gammalt snitt, pratar den allvarsamt i fallande och stigande tonlägen om ditt och datt utan att behöva höja rösten alls. Akustiken, ekot över älvens djupare dal, gör att den kan hålla en hovsam ton och ändå veta sig bli hörsammad.

Bli först att kommentera

tistel o jägar

Av , , Bli först att kommentera 17

tistel

Trastmor har visst ätit upp sig efter häckningen. Hon ser tung ut, rör sig med en sorts smidig pregnans som får björkkvisten att buga sig djupt inför tyngden.
Jag vet f.ö. ingen annan fågel som så tydligt visar släktskapet med krita-periodens dinosaurier. På liknande sätt som med människor så är det i kroppsrörelser som släktskap tydligast (men samtidigt mest svårfångat) visar sig. För människans del kan det vara i något så subtilt som handens rörelse i ett givet ögonblick, eller ryggens krumning när hon utför ett arbete, som arv och påbrå plötsligt går i dagen.
Trasten är måhända mera ödla än vi anar.

Bli först att kommentera

nötkråka

Av , , Bli först att kommentera 24

Igår kväll var den tillbaka, nötkråkan.
Jag vill gärna tro att det är en och samma.
Det är någonting av grov och underbetald säsongsarbetare över nötkråkan.
Den kommer och far, ger intryck av att vara en sorts arbetsam enstöring, inte för att den trivs och gärna gör vad den gör utan mest för att ingen annan vill åta sig jobbet.
Där fattas liksom bara vrångvres och ekon av yxhugg i sommarkvällen när den är i farten. Och inte mer skygg än vad ackordet tillåter drar den sig diskret tillbaka in i cembratallens grenverk när man kommer gående.

Bli först att kommentera

småsileshår

Av , , Bli först att kommentera 24

sma

Småsileshår?

”Förekommer upp till Ångermanland” enligt källorna. Liksom i väntan på bussen stod dom här och ännu många fler halvt i skuggan på en uppröjd plan intill grusvägen. Kanhända är det den ringa konkurrensen från andra växter som fått dem att trivas just där.
Och små är dom verkligen.

Bli först att kommentera

marknad

Av , , 1 kommentar 29

Igår vallfärdade vi till Nordmaling och marknaden där.
Marknader är liv och rörelse och invandrarkvinnor som främmande skepp i en tätt trafikerad farled. Slitna ibland, men vackra alltid.
Kyrktaket var visst nytjärat så vi dröjde en stund i vindriktningen innan vi åkte.
Bara tjärdoften hade varit värd ett särskilt omnämnande i marknadsreklamen.

1 kommentar

vatten

Av , , Bli först att kommentera 26

En liten vattenpöl står och darrar höstlikt i det skålformade trädgårdsbordet.
Vatten är, fast vanligt förekommande, förunderligt.
För övrigt går vi och väntar på att ödet likt en gudagåva ska maka fram en hyfsad lägenhet (ev hus) av vad storlek det vara må till vår favör.
Allrahelst uppe i Bjurholms tätort.
Gärna med garage där ett par hojar kan samsas.

Bli först att kommentera

ängsladan

Av , , Bli först att kommentera 33

DSC_0075

Ängsladan står där gles och grå och förfaller.
Vorden en simpel vägvisare låter den sig utan protester i ena hörnet påmålas något som liknar en stadens stoppsignal. Systemet är enkelt, stående träd påföres en ring med färg, liggande träd en dutt.
Regnar idag. Har duschat och donat med lite av varje. Allt för att undgå eller åtminstone fördröja att förnya det 3-åriga elavtalet (jfr en hund strax den ska till att lägga sig!).
Vattenfall ‘ligg å’ nämligen. Avtalet ska förnyas senast den 14 juli innan vattenmagasinen rinner över. Försäljningschefen har skickat brev, hälsar och undrar om jag är nöjd, och lite förenklat får man visst göra precis som man vill, huvudsaken man gör som dom föreslår.

Bli först att kommentera