Lage Olovsson

höstflytt

Av , , Bli först att kommentera 42

Får erkänna att jag nog försummat motionscykeln en hel del i samband med flytten från Agnäs till Bjurholm. Som en sinko har den mest stått ivägen och blivit skuffad hit och dit alldenstund vi gjort våra prioriteringar och sett till att få sängar och andra bekvämligheter på plats.
Fokus har helt enkelt legat mera på styrketräning och tunga lyft, kanske man skulle kunna vränga det till. Och det är ju just det som karaktäriserar den så kallade Bjurholmsmodellen; detta att upphöja nödvändigheten till dygd och sen yves för att man i en svår stund gjorde precis rätt val.
Dock, det bor en hemkänsla och ett återseende i handslaget med de ljust grå bakelithandtagen här i lägenheten.

Bli först att kommentera

morgon på Hilhursborg

Av , , Bli först att kommentera 40

hilh

Det spinner morgon på Hilhursborg, kylskåpet.
Huset heter nämligen så. Namnet står skuret i trä ovanför ytterdörren och det är med en känsla av att ”I som här inträden” jag tar steget över tröskeln.
Genom köksfönstret och de fint frästa trädetaljerna syns det gamla uthuset med sina dörrar beklädda med vinklade, motställda, panelbrädor.
Långt ut i gårdagskvällen plockade hustrun med flyttgodset. Fast inte högljutt och otåligt, fastmer som om hon tyst letade en bortom flyttlådor och kaos trivsammare ordning.

Bli först att kommentera

rödhake

Av , , Bli först att kommentera 36

rhake

Pepparögd och alert gömmer den sig gärna i olvonbuskens höströda. Gör snabba utfall och river åt sig nåt ätbart i närheten som vore den ständigt ute i olovliga ärenden.
Rödhaken håller sig annars med ett ganska väl avvägt dödsförakt, åtminstone i den mån den själv kan påverka detta med att äta eller ätas. I traven med långved brukade den i sågspånssprut och motorsågsbuller flyga in och ut mellan stockrullningarna för att hämta flygfän som väl ingen människa visste fanns där. Och när man som mest trodde den ihjälklämd dök den liksom från ingenstans på nytt in i håligheterna efter att osedd ha slunkit ut i någon annan del av björkvedstraven.

Bli först att kommentera

sia

Av , , Bli först att kommentera 34

sia

Man måste omfamna kalhygget.
Om inte för annat, så iaf för lingonen som gömmer sig djupt i jägarn.
Och som så ofta när tillgången är lite gles och ojämn så är det väldigt marknära lingon på kortvuxet ris det handlar om. Kanske har bärens hela tillblivelse skyddats och gynnats av det täta och långa gräset?
”Sia”, sa morsan om jägarn, och menade väl alltihop.

Bli först att kommentera