Pilfinkparet syns vara tillbaka. De satt i solen på sörsia pelaraspen igår och putsade sig sakta och omsorgsfullt som efter en längre resa.
Ja man kan ju aldrig vara helt hundra på att dom varit borta egentligen, och isåfall hur långt. Osynliga har dom i alla fall varit, och undan har dom sig hållit.
Mest bara kommunfolk som krupit in och ut där ’oppa ranen’ på det anrika värdshuset, precis som om där fanns ett bofast orakel att konsultera i svårare frågor.
Men det är pilfinkens domän. Den bor där och är väl inte mindre välkommen tillbaka än matserveringen våningarna inunder.

Som högtidligt att hojföret äntligen börjat tina fram.
Stråk av blottlagd asfalt brer vällustigt ut sig framför bilen.
Ja, än är det förstås lite för tidigt och bilden ljuger någon månad men oljorna är bytta så det sitter då inte i det.
Hojåkning handlar egentligen om att kunna, att ha möjligheten om och när alla bitar fallit på plats. Först och främst gäller att ha nåt att dra ut ur garaget och sätta sig grensle över. Sen kan det regna om det vill – och gör det också med stor sannolikhet. Eller kan det vara för kallt, eller så in i skinnstället varmt att det är mer eller mindre omöjligt av den anledningen.
Men just bara detta att kunna, idag eller en annan dag, utan att vara minsta tvungen.
Det är väl det som är frihet.

Det är inte direkt med nån pompa och ståt som rivningen av Arrendatorn inletts och fortgår.
Tycks inte vara någon enda lokal förmåga som personligen vill förknippas med rivningen.
Var är press, media och de andra (två eller tre) som man först av alla brukar försöka väcka på vareviga fullmäktigemöte?
Några bilder ’work in progress’ vore väl inte fel.

Frågas varför det blev som det blev i Fredrika.
Med avveckling, utflyttning och stilla förfall.
Men varför skulle det inte.
Det började ju för ganska längesedan.
Man fyllde över soptippen och drog.

Mindre kallt idag men mera snö. Har varit ut och skottat bort det värsta kring bron.
Får se om det blir till att vallfärda ut på Nyby och starta traktorn senare idag.
Hydrauliken brukar vara seg när den stått overksam under flera kalla dagar. Väl någon kondens i ventilerna kanske.
Annars saxat ur kommunstyrelsens senaste protokoll rörande kommunens översiktliga planering; ”Kommunens förutsättningar har gått från en begränsad utvecklingspotential till framtidstro”.
Låter iaf i mina öron som en perspektivförskjutning från att något lite veta till att bara tro.
Och kanske är det precis så det är.

”Det här är inte roligt..” säger de beslutande om planerade besparingar.
Men visst borde det väl snudd på vara som roligast just då.
Och särskilt då.
När det bara handlar om kaffepengar.

Rivning av Arrendatorn tycks nu vara på gång.
Kravallstaketet är snart på plats.
Ska bli intressant att se vad som gömmer sig i väggarna. Eventuellt är det riktigt gammalt grovt och värdefullt timmer.

Sparil på gång här i Bjurholm.
På förslag finns enligt media en lång lista med finfördelade besparingar.
Månntro om den inte skulle vara betjänt av en defragmentering, den listan.
Saknas på listan gör också den pedagogiska släckningen av gatubelysningen som kanske mer än nåt annat är ägnad att, utan att kasta skugga över någon enskild, upplysa medborgaren om att det ser mörkt ut.

Blev till att knata iväg i motvinden ut på Nyby och krusa för traktorn ett par gånger efter allt snöande den gångna veckan. Tack och lov så startar den i de flesta väder. Bara när det ser som mörkast ut kan säkringarna tarva en lätt rotation.
(Men försiktigt, annars lossnar säkringen och faller ner och gömmer sig bland löv och skräp på durken).
Såg i nyhetsflödet (Västerbottningen) häromdagen att bjurholmsbon bör kunna se fram emot att få känna stolthet över den pågående ombyggnationen av det forna värdshuset.
Men mycket av den ev stoltheten gick nog åt redan vid den förra ombyggnationen.
För att inte tala om den dessförinnan.

Reste sig en så kallad halo ur värdshustaket mitt på dagen. Ganska precis i den del av huset där de arbetande massorna som flitigast går in och ut just nu.
Månne är det med ett lodrätt halo som det sägs vara med regnbågen, att där den tar mark bör man leta skatten?
Kyligt men ändå behagligt promenadväder idag. Än lindrigare när man kommit ner i skogen och sluts i den. Det är rent otroligt vad en tallskog kan värma.

Kommit lite snö inatt också. Kvarterskatten har med bestämda steg skyndat hemåt i det tunna snöskiktet under balkongen.
Katter på hemväg vet vad de vill. Vinglar i motsats till hundar sällan iväg åt olika håll men följer en rak kurs, helst i dunklet intill husväggen.
Dröjer sällan för att undersöka.
Ger sig inte tid.
I förrgår var vi till Nordmaling. Det är varje gång en hemkomst.
Man kan väl lika gärna som nåt annat tänka sig att det är närheten till det större vattnet som fostrat och format nordmalingsbon till den akterseglade hon kan tyckas vara. Se bara för jämförelsens skull det lite småskurna inlandet med sina tjärnhål och tusenbröder.
Och lär kylan vara på gång igen.
Har märkt att det väser högljutt ur de kommunala radiatorerna när fjärrvärmesystemet går för högtryck. Men det ska förstås larma, helst när gemene kvinna och man drar fördelar ur system -et -en.