Lage Olovsson

nötkråka

Av , , Bli först att kommentera 24

Igår kväll var den tillbaka, nötkråkan.
Jag vill gärna tro att det är en och samma.
Det är någonting av grov och underbetald säsongsarbetare över nötkråkan.
Den kommer och far, ger intryck av att vara en sorts arbetsam enstöring, inte för att den trivs och gärna gör vad den gör utan mest för att ingen annan vill åta sig jobbet.
Där fattas liksom bara vrångvres och ekon av yxhugg i sommarkvällen när den är i farten. Och inte mer skygg än vad ackordet tillåter drar den sig diskret tillbaka in i cembratallens grenverk när man kommer gående.

Bli först att kommentera

småsileshår

Av , , Bli först att kommentera 24

sma

Småsileshår?

”Förekommer upp till Ångermanland” enligt källorna. Liksom i väntan på bussen stod dom här och ännu många fler halvt i skuggan på en uppröjd plan intill grusvägen. Kanhända är det den ringa konkurrensen från andra växter som fått dem att trivas just där.
Och små är dom verkligen.

Bli först att kommentera

marknad

Av , , 1 kommentar 27

Igår vallfärdade vi till Nordmaling och marknaden där.
Marknader är liv och rörelse och invandrarkvinnor som främmande skepp i en tätt trafikerad farled. Slitna ibland, men vackra alltid.
Kyrktaket var visst nytjärat så vi dröjde en stund i vindriktningen innan vi åkte.
Bara tjärdoften hade varit värd ett särskilt omnämnande i marknadsreklamen.

1 kommentar

vatten

Av , , Bli först att kommentera 26

En liten vattenpöl står och darrar höstlikt i det skålformade trädgårdsbordet.
Vatten är, fast vanligt förekommande, förunderligt.
För övrigt går vi och väntar på att ödet likt en gudagåva ska maka fram en hyfsad lägenhet (ev hus) av vad storlek det vara må till vår favör.
Allrahelst uppe i Bjurholms tätort.
Gärna med garage där ett par hojar kan samsas.

Bli först att kommentera

ängsladan

Av , , Bli först att kommentera 33

DSC_0075

Ängsladan står där gles och grå och förfaller.
Vorden en simpel vägvisare låter den sig utan protester i ena hörnet påmålas något som liknar en stadens stoppsignal. Systemet är enkelt, stående träd påföres en ring med färg, liggande träd en dutt.
Regnar idag. Har duschat och donat med lite av varje. Allt för att undgå eller åtminstone fördröja att förnya det 3-åriga elavtalet (jfr en hund strax den ska till att lägga sig!).
Vattenfall ‘ligg å’ nämligen. Avtalet ska förnyas senast den 14 juli innan vattenmagasinen rinner över. Försäljningschefen har skickat brev, hälsar och undrar om jag är nöjd, och lite förenklat får man visst göra precis som man vill, huvudsaken man gör som dom föreslår.

Bli först att kommentera

böcker

Av , , Bli först att kommentera 40

Kom en smula otänkt över en trave utgallrade biblioteksböcker idag.
Det är alltid med en känsla av högtidlighet jag öppnar en biblioteksbok. Även om boken är utgallrad och kanske länge har stått på undantag i magasinen.
Hållen i handen känns den ändå ny.
Pärmarna är hårda, tål att öppnas gång på gång utan att ta skada och det svaga knastrande ljud som uppstår när man bryter en helt ny bok finns många gånger fortfarande kvar.
Studerar man bindningen i ryggen lite närmare finner man att den inte är helt olik sömmen på en randsydd lädersko av den sort som kunde få den argaste av skomakare att med en belåten suck skjuta upp glasögonen i pannan.
På samma sätt som med tidningar så börjar jag gärna med att titta i slutet av boken. Listan med tidsstämplar skvallrar om att boken första gången lånades ut i början av januari 1964, och merparten av de resterande stämplarna faller inom ungefär samma årliga tidsram som när laken påstås vara som bäst att tillreda och äta, dvs inom ramen för de månader i vilkas namn R ingår. September till april alltså. Och inte alldeles orimligt är kanske att tänka sig att man läste böcker när inte jordbrukets sysslor tog riktigt all tid och ork i anspråk – när anntiden var undanstökad och man så att säga var hemma med halmen.

Bli först att kommentera

stövlarna

Av , , Bli först att kommentera 30

0060

Storlek 47 och stor synd.
Fyra nummer mindre och man kunde som eremitkräftan ha gjort ett spontant byte och ganska nöjd släpat sig därifrån.
Fast dom hade ådragit sig lite torrsprickor förstås. Och den andra sockan, vart kan den ha tagit vägen?
Övervintrade troligen, kanske efter ett eller flera bomskott på tidernas och traktens största älgoxe.

Bli först att kommentera

en trana vid två

Av , , Bli först att kommentera 44

Som en annan Romeo hade den placerat sig strategiskt alldeles nedanför balkongen och det vidöppna luftfönstret.
Tuuuuuut! så det fladdrade i täcket.
Men ä då töst! uppmanade jag tranan vid öppen balkongdörr, ty så säger man när man talar till agnäsbon på agnäsbons vis, allrahelst man talar från balkong.
Fast tranor må väl låta som tranor gör. Det är svårt att ens i fantasin tänka sig en silvrig tvärflöjtston till den ålderdomligt vadmalsgrå som i den dimmiga morgonen liknade en fullhängd herrbetjänt.

Bli först att kommentera

sprättskorv

Av , , Bli först att kommentera 29

En sprättskorv på köksgolvet.
År och dagar sedan jag senast såg en sådan.
Antagligen hör sprättskorven ihop med en levande och optimistisk jordbruksnäring. Minns att jag i yngre dagar såg sprättskorvar, men tillsammans med Posten, Vägförvaltningen, Domänverket och lagårdslukten försvann dom väl helt enkelt, långt där nere i sextitalet.
Apropå lagårdslukt så brukade pappa vintertid hänga in värmlandsselen i garderoben genast till vänster när man kom in i köket.
Och morsan var väl bara måttligt glad.

Bli först att kommentera

mås och myror

Av , , Bli först att kommentera 31

Uppe i ottan och sörplar kaffe.
Ute på det nyklippta gräset utspelar sig en hel världsordning. Det är en mås som lärt sig beskatta trasten just i det läget när den samlat på sig lagom många daggmaskar och som en veckohandlande mor ska till att samla ihop allt för vidare transport hem till bo och ungar. Precis då skrider måsen med myndighet till verket och roffar åt sig alltsammans.
Och trastens minne är kort tycks det. Den tar några hopp åt sidan, lägger ena ögat och örat till, halar upp ännu en mask medan måsen fortfar att spankulera omkring som vore den där bara för utsiktens skull.
För övrigt är olvonbusken full med löss som svartmyror gjort industri av.

Bli först att kommentera