Lage Olovsson

glitter

Av , , Bli först att kommentera 31

Sol idag och det glittrar i gammgräset.
Har målat andra och på vissa ställen tredje varvet på hurtskanterna. Trevat efter luckknoppar som inte längre är där dom brukar vara samt sneglat på Blocket rörande begagnade bilar.
Men där har inte mycket hänt sen igår.
Fast vem köper väl en begagnad bil före sju en måndagsmorgon?
En bil som kanske lagts ut till försäljning alldeles på randen till en ny arbetsvecka.
Skulle vara om man varit på samma fest då. Som ägare nr 48 (inkl bilhandlare).

Bli först att kommentera

träda

Av , , Bli först att kommentera 27

Spacklar hurtskanter i arla söndagsmorgon medan storspoven jublar över åkrarnas lertjek.
Gick en stund igår, allt långsammare ju tyngre stövlarna blev.
Ja, plöjningen är smetig, stadd i sönderfall, sprängd av frost och väta. Borta är höstens feta blänka i tiltorna.
Sökte småningom asyl i den lantmäteriprecisa och kartexakta rutan av skog där en och annan egensinnig gammal torrgran står och lutar sig jämrande mot trädet intill.

Bli först att kommentera

garail

Av , , Bli först att kommentera 33

gara

Garailen går tätt över trakten på morron. Det blåser och snöar stundtals ganska ordentligt och de plöjda fälten blir till en lek med skuggor och dagrar. Som på en tavla av jag vet inte vem, Brusewitz kanske. Det är dem man oftast ser – eller inte ser kanske jag ska säga.

köket

Igår plockade jag ner skåpluckor och demonterade gångjärn. Lovprisade i andanom det spröda gjutgodset som gångjärnen föreföll vara tillverkade av. Det är liksom gjort inte bara för att användas länge och väl, men också för att med rimlig lätthet kunna skrotas. I hörnen där det var som mest trångt lät sig handelen av gångjärnet enkelt snäppas av med en porig torr knall varpå resten obehindrat kunde svängas runt, gängas loss.
Köksudden, sjuttitalsfenomenet som man kan ana är ett led i den byggnadstekniska kontinentalförskjutningen fram mot senare tiders arkipelager av köksöar, ska också kläs om. Den håller hjälpsamt fram en yta för bakplåtar och annat som kräver utrymme.

Bli först att kommentera

höken

Av , , Bli först att kommentera 22

Tror att traktens alla kråkor och skator har gaddat ihop sig nere i dungen.
Liksom stundom på en skolgård där man bara på papperet fått grepp om det här med mobbning är det svårt att se vad som finns i mitten. Men troligen är det höken som likt en hatad storbonde försöker värja sig mot torparnas högljudda missnöje.
Jag vet inte vad det rör sig om för rovfågel. Kan kanske vara en duvhök eller en större uggla.

Bli först att kommentera

färdvägar

Av , , Bli först att kommentera 39

Har lust att snöa idag. Typiskt, eftersom jag så sent som igår konverterade till sommardäck på Johans Saab.
Volvon står resklar i garagemörkret. Njuter några dagars gammbilsotium innan den ska iväg.
Det gås omkring och funderas på nåt nyare nämligen. Och herreligen vad det kan funderas när det äs på det ilet.
Det funderas på nåt nyare men kanske framförallt på nåt bränslesnålare.
Blir ju fort extramilar när man bor en bit utanför epicentrum.
Visst – en och annan farke oss sådär lite romaraktigt för att det nog skulle kunna bli lång resväg efter att vi flyttat. Men det är litegrann som att varna myran för att det kan bli långt hem till stacken. Huset står ju där det står. Men så var det ju det där med bristande iskall planering – det där som alla andra är bättre på.. (Å andra sidan landar ju katten i stort sett alltid på fötterna utan att någonsin begripa varför).
Berättas förresten, apropå människor och deras resvägar, hursom agnäsbon brukade vandra barfota ända tills han/hon/de närmade sig kyrkbyn och fick bäring på kyrktornet. Först då tog man på sig kängorna som man burit i handen större delen av färdvägen för att inte nöta på sullädret.
Sånt kan man kanske i olyckliga fall skratta åt idag, men skor var ju en gång i tiden det färdmedel som kostade mest.
Fast så har väl i alla tider berättats om alla byar.

Bli först att kommentera

separator

Av , , Bli först att kommentera 23

separ

Den vill gärna bli kvar. Alltför speciell för att kunna bli generell.
Alltför sinnrik och färdigtänkt för att tänkas vidare.
Rostar glöms och göms. Blir med tiden alltmer lik platsen den hamnat på.
Eller om det är fjolårslöven runt nedslagsplatsen som härmar separatorn.

Bli först att kommentera

nedströms…

Av , , Bli först att kommentera 20

ån

Går ån öppen..

hus3

The times they are..
Den här har stannat på fem i halv..

bro2

Här en behagligt skuggig farstukvist med utsikt åt gatan.
Integrerad sittbänk för heta julidagar när ån bara mumlar i bakgrunden.
Arbetad men inte överarbetad. Åldrad fast bibehållen.

bro1

Stolparna är nedtill skarvade kanske både en och två gånger, precis som dom ska vara.
Notera det relativt trånga utrymmet mellan räckets nedre tvärslå och själva brogolvet, farveden. Sedan man gav efter för piassavaborstens krav på utrymme ökade avståndet och den gamla farstukvisten förlorade lite av sin själ.
Just den här bron har originalavståndet i behåll.

Bli först att kommentera

morgonljuset…

Av , , Bli först att kommentera 24

ljus

…letar sig in köksvägen och fingerfar som en blind långsamt, långsamt, tavelram och döraspröjs.
Det är svårfångat och alldeles omöjligt att hålla kvar. Redan innan man fått fram kameran, fångstredskapet, är saken historia och man märker att bilden blev annorlunda än den man först såg.
Det är då man måste slå i en spik eller måla ett skåp. Fast idag tror jag att jag nöjer mig med att starta traktorn en stund.

Bli först att kommentera

scilla

Av , , Bli först att kommentera 37

scillor

Blommar scillan intill södergaveln på kommunens kasern.
Kanhända smiter lite värme ut medan politiken har viktigare saker för sig.
Nere i dungen har duvorna rådslag.
Det sorlar, porlar, därnerifrån, och flocken som landade förde tanken till Egyptens gräshoppor.
Det är ganska gott att leva.

Bli först att kommentera

snöfläckar

Av , , Bli först att kommentera 23

Vaknar med ljuset. Det stundar en ljuvlig tid nu innan åtet och åskan.
Vi har bott här i Agnäs snart ett år vid det här laget och funnit oss ganska väl tillrätta (om jag nu ska drista mig till att attestera också hustruns räkning).
Huset är nära men samtidigt en liten bit ifrån. Det har, liksom hela byn tycks ha, ingen förutfattad mening om hur dess inneboende bör vara, vilket väl bara i värsta fall kan uppfattas som brist på tydlighet.
Det är ordning och reda i proppskåpet. Hall och vardagsrum är små resor som man gärna företar sig i strumplästen. Fönstervirket är torrt men friskt och det är gott fall på tomten åt nästan alla håll.
Till skillnad mot i Nyby så är dessutom bullret från den tunga vägtrafiken nära nog obefintligt.
Förstås är det också så, att ju lugnare och tystare i ens närområde, desto tydligare hörs larmet från fjärran oroshärdar.

Bli först att kommentera