Jag efterfrågade en bättre start för umelagen än vad vi sett hittills. Tyckte att City skulle skaffa sig en 3-0 ledning redan efter 5 min. Nu blev det inte riktigt så men nästan. 3-0 efter första perioden. Andra blev det inte heller nån nedgång, snarare tvärom.

Alltså, här har vi konceptet. Skaffa er en 3-0 ledning, gärna tidigt i första perioden. Öka ut den i andra. Kämpa utav bara den för att stå emot i tredje= SEGER!

Det verkar ju vettig game plan och ganska enkel att begripa. Det är bara att ta efter City nu. Jag hoppas också att dom fortsätter på den inslagna vägen.

Följde som vanligt matcher på Live Match igår. Främst då Thoren och Dalen förstås. Jag har inga andra informationer om matcherna än via datorn. 

När det gäller Thoren så har jag skrivit tidigare om att jag håller andan första 5 minuterna och tummarna i byxfickorrna under andra perioden då dom brukar gå ner sig. På Live Match verkade det lugnt under inledningen. Det visade sig vara ett falskt lugn jag invaggats i. Antingen släpade rapporteringen efter eller så började inte matchen på utsatt tid. Just när jag trodde att inledningen var över och började andas igen så kom chocken. 0-3 efter efter 5.17. Just det, efter fem minuter. Typiskt. Sedan verkade det som om Thoren kämpat heroiskt i underläge hela matchen och nådde 8-9  med 2 min kvar  och  reducerade till 9-10 minuten kvar. Men tyvärr en snöplig förlust som grundläggs under match inledningen, tråkigt. Är det dessutom godkänt att släppa in 10 bollar?  Vart tog det hyllade försvarsspelet vägen? 

Dalen började nästan lika illa mot Jönköping- 0-2 efter knappa 8 min. Hängde sedan ända med rätt hyfsat målmässigt. Har ingen aning om hur matchbilden såg ut förstås men i vilket fall: Jaga och jaga i underläge. Det sliter, inte minst mentalt.

Jönköpingssegern var inte heller good news för City då ett tilltänkt lag på nedre halvan slår ett topplag. Ingen bra del av uppladdningen inför dagens batalj i Linköping. En av Citys allt för många måstematcher för att öka chanserna till nytt kontrakt. Vi får hoppas på en bra inledning och varför inte 3-0 till City efter 5 min!  Allt för att bryta hegens mönster.

Tung helg hittills således både för lagen och för mig. Man blir rätt besviken och kan inte göra nåt framför datorn. Som lök på laxen så är det serieuppehåll nästa helg pga landslagsspel. Det är tungt ibland att vara innebandyfan, tungt!

När jag tänkte mig Gammlia Arena så såg jag framför mig en ny modern anläggning som det skulle vara smidigt att ta sig till, lätt att röra sig i och där man skulle slippa utdraget köande. Jag tycker inte att det är så. Det är trångt i entrén och biljettförsäljningen blir osmidig. Nu senast fick vi köa på gården. Hoppas verkligen att det inte är den definitiva lösningen fram i vinter. Det känns som kön hos Bigges på 60-talet.

Jag såg framför min gångar mellan Hallen och Arenan längst upp på läktarna, men icke det. Det går inte att ta sig från Hallen till Arenan inomhus, mycket märkligt. Inte så sällan pågår matcher på båda ställena samtidigt som man kunde kolla in. Det kommer också att spelas en hel del cuper framöver förstås. Ska man då behöva gå ut från Hallen, gå runt den och in i Arenan. Och kanske visa upp sin biljett vid varje tillfälle igen. Inte åskådarvänligt precis.

Inne i hallen måste man för att byta från Öst till Väst gå ner för trapporna, runda kortsidan och sedan trapporna trapporna upp på andra sidan. Inte smidigt. Hade man haft passager runt arenan i läktarhöjd hade det varit otroligt mycket lättare. Det finns ju i alla fall en hylla på ena kortsidan. Något av mitt favorittillhåll som ni vet. Det kallas nu mer för VIP-läktaren och man måste, om jag fattat det rätt, som förening eller företag hyra plats där under matcher. Om inte så är den stängd, märkligt.

Och här kommer det allvarligaste! VIP-läktarern är det enda stället som ex vis rullstolsbunda  kan använda för att kunna se matcher något så när bra. Är  den inte uthyrd har dom ingen tillgång. För det VIP-fika som Dalen serverar behöver dom inte mer än en liten del av hyllan. Hyllan måste med all säkerhet enligt lag vara öppen och tillgänglig för handikappade.

Arenan vart inte riktigt som jag tänkt mig. Hoppas det finns starka ekonomiska skäl till att den byggdes så här. Det finns väl inga planeringsmissar?

En innebandymatch utan energi är verkligen en tråkig tillställning. Redan när jag kom in i hallen förstod jag att den inte skulle fattas här. En stor publik fanns bänkad och ett förväntansfullt mummel hördes. Det vankades ju DERBY och på dessa finns ju alltid två laddade läger, inte minst på läktarn. Vilken skillnad mot en vanlig seriematch mot utbyssare. Detta smittar alltid av sig på lagen även om dom redan är taggade vid inmarschen. Och här var det inget undantag minsann. Rivaler, prestige ooch djävlar anamma. Vinna!

Jobba och slita, springa kopiöst ,inte vika ner sig var vad man såg i de flestas ögon vid bytena. Kan ju också innebära att skönspelet offras och så var väl fallet också här. Men jag gillar energispelare. Mini Andersson är väl den som personifierat begreppet under många år och takterna sitter i. Har väl ännu inte fått ut så mycket av allt slit men hennes pådrivande roll är säkert mycket nyttig för IKSU. Hon verkar ha fått en värdig efterföljare i Emma Torikka. Herregud vilket energiknippe. Kunde slita bakåt i vänsterförsvaret för att i nästa sekvens avsluta från högerforwardposition.

Dalen har ju sådana spelare också. Evighetsmaskinen Sandra Larson stannar aldrig och slitet kan helt plötsligt utmynna i en målchans från ingenstans. Lyckades dock inte med avsluten denna dag.En som också imponerade energimässigt på mig var Linn Lundstrröm. Hon måste nog ha löpt mest av alla. Med boll men framför allt utan. Sökte ständigt ny position och spelbarhet. Börjar förstå hennes landslagsnominering.

I båsen fattades inte heller energi. Urban jobbade aktivt och hördes ofta driva på och kommentera domarinsatsen. Henrik har väl en mer analytisk roll och gör sitt mer i det tysta. Men merparten av energiutsläppet kom från IKSUs bås. Vid varje byte fick spelarna höra Jockes ultimatum. Den som skulle in och spela skulle också ta jobbet fullt ut. Men den som mest liknade en kärnreaktor var Tomas. Ett oerhört engagemang i varenda av spelets moment. Helt otrolig! Hoppas han har röst och energireserv nog för sitt jobb resten av veckan.

Fick alltså uppleva en match fylld av energi överallt. Jag gillar verkligen sånt. Skipades rättvisa då när IKSU vann? Ja, det är vanligt att i sådana här lägen säga det sett över hela matchen. Men vad händer om Dalen gör 1 eller till och med 2 mål i PP. Hur mycket energi ger inte det och vilket energitapp får då IKSU?

Kan vi inte ordna fler derbyn? Det är nåt speciellt med dom.

Läste att Max Wahlgren flyttar hem till Mora efter en sejour i Helsingborg. För lite speltid anges som orsak. Under tiden på RIG lärde vi känna honom som en suverän målskytt. Det funkade bra här mot lättare motstånd. I Superligan är det förstås avsevärt svårare. Så småningom lär sig de täta försvaren hur man möter en sån spelare. Och vad har dom då att falla tillbaka på. Passningkvalitet-knappast. Tvåvägsspelare- icke. Detta är de sk naturliga målskyttarnas förbannelse- en spetskkvalitet  och i övrigt mediokert. Kanske skulle Max mått bra av en säsong i RIG som back. I ett sammanhang  där utbildning skulle gå före poäng och serieseger. Visst var det sagt så?

Ett exempel i Umeå är väl Mattis Mattsson. Suverän målskytt ett par säsonger i City. Minns speciellt när han gjorde 5 mål i samma match mot ett lag som låg högre upp i tabellen. Det måste väl vara världsrekord i Superligan. Sedan stopp och nu öser han in mål i div 2 istället. En gång målskytt alltid målskytt.

Man formas tidigt som spelare och nyttjas kanske allt för ensidigt av tränare i tidig ålder. Kommer med ett leende på läpparna ihåg första fotbollsträningarna med IFK Umeå P 88. Dom var då 6 år. Så fort bollen släpptes så rusade Erik Lundström och Stefan Lindberg framåt för att göra mål medan Fluddan och Adrian Grande backade hemåt för att försvara eget mål. Jakob Arvidsson blev väl till en början stående på mitten utan att veta vad han skulle göra.. Han hittade så småningom sin plats ute på högerkanten. Och så förblev det i stort sett de tio åren dom spelade tillsammans. Rollerna klara redan från första nedsläpp. På gott och ont, vet inte vad som övervägde i slutändan. De självklara rollerna togs sedan med till innebandyn.Fluddan i mål, Adrian defensiv back, Stefan offensiv back, Erik center och Jacke högerforward. Business as usual…Skulle dom klara av en annan position nu? Tveksamt efter så många år men kanske…

Ett är då enligt mitt sätt att se nästan omöjligt. Man kan inte omskola en naturlig och redan ensidigt skolad och formad målskytt till en framstående försvarsspelare. Jag har i alla fall inte sett det hända än.

Som ni förstått blev det en hel del innebandy i helgen. Nästan för mycket kanske…Mätt blev jag på slutet men var jag belåten? Inte särskilt. Jag fick se mycket jobba och slita och försvara sig. En innebandy som tränare älskar. TBS försvarade sig efter bästa förmåga mot TGC. Men det var nog de enda dom kunde göra. Övermakten var för stor.

Thorenmatchen blev ensidig. Hagundas filosofi är väl just tight försvarsspel och hoppas på kontringar. Framför allt andra perioden därför rätt tråkig. Spela efter resurserna som det heter. Det hade ju sånär lyckats mot Thoren som inte lyckades låsa upp deras försvarsspel nåt vidare.

Sandåkern "satte" också försvarsspelet och tillät inte supertrion  från Hudik nånting. Det var så tydligt och det kunde jag uppskatta när jag sett hur kreativa och effektiva den trion kan vara.

Dalens match mot AIK har jag svårt att kommentera rent taktiskt eftersom jag såg den från kortsidan. Upptäckte i alla f all några saker. Vilket slit och med vilken kraft som Alex Bodén spelar, hundra % hela tiden och svår att få fast eller flytta på. Måste bli nyttig även i landslaget. Där hör definitivt inte Kim Nilsson hemma i nuvarnde form. Hur blek som helst.. Från min position märkte jag också hur stor del i försvarsarbetet som målvakterna har. Från sidoläktarna brukar det mest vara min son i Thoren som hörs men här fick man klart för  sig hur både Hörna och Jansson styrde och ställde, intressant.

Kollade som vanligt samtidigt på Live Matcher. Här var det andra bullar. Duvbo ledde 4-0, tappade till 5-6 men vann  med 7-6 i sudden. Alba ledde 7-4 efter två perioder. Efter 13 min i tredje stod det 8-8 innan dom gick ifrån till 13-9. Matcher helt säkert i hemmapublikernas smak och tränarnas förtvivlan.

Svårt det där. Spelar man för publiken eller för poängen. Svår avvägning minsann. Helt säkert är i alla fall att Albapubliken kan runt julgröten med glädje minnas matchen i oktober när hemmagrabbarna vann med 13-9 efter en otroligt spännade match. Hade den slutat 3-1 efter ett suveränt genomfört uppställt försvar och ett genomtänkt styrspel så hade matchen redan varit glömd långt innan tomten knackade på.

Såg fram emot en intressant innebandylördag med mycket innebandygodis. Men icke. Vid sextiden var jag less och drog hemåt med en besviken känsla i huvut. Om nu känslor sitter där. Hade sett stora delar av tre matcher varav ingen var särskilt njutbar.

Började med TGC mot TBS. Har inte sett så mycket av dessa lag med dom omges ju av särskilda rykten. TBS ska ju vara väldigt bra och knappt förlora en match. TGCs rykte säger avdankade men bra spelare där vissa spelar oerhört hårt och i de närmaste skämmer ut sig och innebandyn. Borde väl vara en intressant fight. Pyttsan! TGC dominerade totalt i spelet. Inga brutala regelöverträdanden gjordes eller krävdes för den delen. TBS var totalt under isen. Helt kontrollerade och utspelade. Det blev ingen match över huvud taget. Kolossal besvikelse. Kanske till del beroende på att TGC börjar ta liret på allvar nu i 2:an. Sammantaget: Underhållningsvärde nästan noll. Lämnade efter två perioder.

Nästa match var Thoren mot Hagunda. Jag fruktar ju alltid en slow start av Thoren med underläge nästan direkt. Hoppsan , tidig ledning och bra kontroll. I mitten på andra prickar Callei stolpen på en kontring. 3-0 där och matchen är stängd. Nää, istället 2-1 och match igen. Andra perioden ja. Ett rullande på tre femmor med lågt tempo och slarvigt passningsspel. Det är mitt andra bekymmer när Thoren spelar. Andra perioden som transportsträcka.Verkade helt fel taktik då Hagunda bara spelade med två femmor. Varför inte köra slut på dom där med två femmor, snabba byten och högt tempo? Tredje blev ett byte av chanser med skott utifrån som signum. Där kunde vilket lag soom helst ha gjort minst 2 mål med lite tur. Alltså Hagunda kunde mycket väl ha gått till ledning . Nu avgjordes ju matchen sedan på ett nästan makabert sätt med dubbelutvisning och mål i fem mot tre. Thoren ska vara mycket tacksamma för de tre poängen och måste i matcher framöver kunna visa att dom kan spela bra innebandy i tre hela perioder och inte bara nu och då under en match. Slutligen har jag väl sällan sett sådana storheter som Calle och Yngve få ut så lite på 60 min. Svårt att förstå. Ingen toppen match där heller.

Med hjärtat fortfarande i halsgropstrakten och med en besviken fadd smak i munnen avslutade jag med matchen Sandåkern mot Hudik. Förstås intressant att kolla styrkeförhållandet mellan de två topplagen. Men ändå främst för att underhållas av linen Jonsson-Forslöf-Jonsson som gjorde över 20 poäng mot Ersboda i förra omgången . Inte heller där fick man sitt lystmäte. Smokingliret lyste med sin frånvaro. 2 poäng fick trion ihop totalt. Då måste man ge en eloge till Sandåkernförsvaret med Joel B i täten – mycket bra gjort. Jakob Jonsson såg mest ut att gå omkring och gräma sig över petningen från U-19. Middagshungern tog överhanden efter två perioder. Den kändes starkare än underhållningvärdet i matchen.

Nya tag i dag då. Först forboll förstås, dom ska bara upp! Därefter Dalen mot ett i många stycken nytt AIK som haft det rätt jobbigt inledningsvis. Har Kim Nilsson tagit petningen på rätt sätt och vill visa att ha ska tillbaka till landslaget?

Varför tjatar jag om ambitioner? Räcker det inte med att Umeå är innebandyns huvudstad? Jo, på ett sätt. Här finns en fantastisk bredd på ungdomsnivå och ett stort antal lag i de lägre seriesystemet. Umeå har också flest lag i förbundsserierna oavsett hur man räknar. Men det fattas något- Toppen. Ja, IKSU har dominerat daminnebandyn under flera år men verkar nu få svårt att hävda sig mot hårdsatsande lag i Mälardalen och Masriket. På herrsidan har vi inte åstadkommit nånting. Alltså, vi har bredden, en enorm sådan, men vi saknar den absoluta toppen. Hur ska vi nå dit?

Jag har inte svaren men kan spekulera. Behövs en innebandyns Krister Olsson och var finns han i så fall? Eller är det Krister Olsson? Varför har han satsat på Björklöven i omgångar? Är det kopplingen till Hammarstedt som verkat? Har nån inom innebandyn uppvaktat Olsson? Ett svar skulle troligen bli att han krävde ett upplägg som gynnade Umeå  och inte bara sporten och att det fanns ett långsiktigt upplägg och stark organisation.

För nåt år sedan såg vi Hilding Holmkvist skymta förbi i City. Nu skulle det satsas och det långsiktigt. Finns nåt kvar av det mer än att Hilding är hedersordförande i klubben?

Vet inte, men Hilding vill nog inte förknippas med lag i bottenskiktet och är nog inte heller särskilt intresserad av innebandy. Han vill uppåt och framåt och det med rasande fart i allt vad han intressear sig för.

Det känns som det står och stampar. Tänk er följande nu som resultat av vinterns alla bataljer. IKSU når inte ända fram och Dalens damer åker ut i kvarten. På herrsidan klarar visserligen Dalen kvarten men åker i semi. City hankar sig kvar nästan mirakulöst och Thoren överraskar storligen och tar sig till Superligan. Den situation som då uppstår kan enligt mig liknas vid  ett "worst case scenario". 3 superligalag ska slåss om sponsorer, publik och framför allt om spelare. Spelare som ska vara av sån kvalitet så att ett SM-guld kan bärgas. Hur hanterar Umeås elitklubbar en sån situation? Blir det man är sig själv närmast eller kan man tänka friare och längre? Trevare fanns ute i våras men utan synbart resultat.

Jag vet att sammanslagningar av klubbar för att bli starkare inte ofta lyckas men vilka är alternativen. Tre halvbra lag i Superligan är nog det sämsta alternativet av alla. Topp behöver bredd men bredd behöver också topp för att entusiasmen ska finnas kvar.

Umeå behöver ett topplag som kan bärga hem SM både en och två gånger för att behålla epitetet innebandyns huvudstad. Vi behöver också ett lag som förknippas med Umeå som framgångsrik stad-Umeå vill mer som bekant.

Det laget kanske heter IBK Björklöven ??

Jag har efterlyst det förr, det händer för lite inom innebandyn i Umeå. Först och främst är det för lite veckomatcher nu för tiden, men det kan ju i viss mån förklaras av hur serierna nu ser ut i är. Inte mycket att göra där. Händer det nåt i övrigt då? Ja, idag är den största nyheten att en 33-årig målvakt i City som enligt sportchefen är sämre än de två som uppträdde i helgen inte får fortsätta – big news! Undrar hur duktig han är?

Inom hockeyn kokar det desto mer. Upprördheten är stor kring fenomenet "checking to the head". Vi har matats med hemska bilder av skadade spelare. Men det är väl inte dit vi vill. Se rubriker som : Dalenback avstängd för huvudtackling, fem matcher och 15.000:- i böter. Eller kanske mer troligt: Stack klubban mellan benen på spelare i full fart, nyckelbensbrott och knäckt näsben.

Nää, vi behöver nåt annat. Ska de 1300 åskådarna på Citys match komma tillbaka så måste vi bjuda dom på nåt. Det räcker inte med att "vi gör så gott vi kan" eller "nu får vi möta snällare motstånd framöver, då blir det nog bättre".

Alla är så hövliga och politikst korrekta inom stans innebandy. Alla håller med alla och ingen kritiserar eller sticker ut hakan. För puttrigt och för mjäkigt. Jag vill se nåt helt annat.

När Thorens tränare ligger lågt ooch menar att ambitionen är att hänga kvar borde Raija gå ut med att: "Superligan är målet för säsongen, inget annat. Jag har gett tränarna den trupp som behövs."

Efter den katastrofala inledningen på säsongen för City borde styrelsen ifrågasätta sportchefen. Varför har värvningarbetet gått så dåligt? Dags för byte på posten?

På samma sätt borde veterantränarna Putte och Grubbe ifrågasättas. Varför så lång tid på posterna och varför denna inavel bland tränarna? Dags för nytt och fräscht blod. Har inte Lingon hört allt vad dom har att säga för längesen?

Dalen då? Ja, samma där Urban, Urban. Urban i alla upptänkliga skepnader. Hur länge håller det? Och hur många raka förluster får Hallstensson på sig innan kritik riktas. Hur lång tid tar det att införa ett nytt spelsystem?

Var finns dom sportsliga ambitionerna? När ska Dalen ta SM? Hur ska det gå till? Jag vill gärna höra det? Är ambitionen hos City  att år efter år vara lindansare och hoppas på nytt kontrakt eller är den nån annan? Vill Thoren uttalat spela i Superligan?

Det måste blir mer nytt, fart, nerv och högt i tak inom Umeås innebandy!

Stod på Läktarcoachplats under City-Helsingborg. Polarn Peder lyste med sin frånvaro under första perioden. Det gör mig alltid litet nervös. Det har väl inte hänt karln nåt? Men i alla fall så dök Jocke Lundberg upp efter ett tag så att jag fick nån vettig att prata med medan han mumsade i sig sin medhavda pizza. Svaret som citeras i rubriken kom när jag, efter det att City bytt målvakt, släppt in 7 mål på 16 min och tagit en time out frågat: vad skulle du göra nu som tränare?  Jaa hörru… Inte är det lätt att kommma upp med nåt vettigt. Nää, sannerligen inte.

Jag ska inte kommentera matchen alls utan bara säga att det kändes rätt tomt. Turligt nog så är det ju oftast så att ett lag som fått en sån drömstart som Helsingborg  tapppar koncentration och släpper av på trycket. Så också denna gång. Och tur var väl det för City.

En person kan jag dock inte annat än tycka synd om. Vet inte om det är rätt att tycka synd om elitidrottsmän i svåra  lägen men ändå. Jag lider med Simon Brändström. Det är enligt min uppfattning en kille som kommit helt snett i sin målvaktskarriär. Han värvades ju inte till City som en färdig Superligamålvakt utan har fått axla ett alldeles för stort ansvar utifrån sin kompetens. Först som back up till en mycket lynnig Domeij som när som helst kunde byta ut sig själv. Sedan helt plötsligt som något av en förstamålvakt i brist på annat i värvningsväg. Alldeles för tungt för grabben.

Det hade nog varit roligare att kolla in ett par allsvenska matcher denna helg. Thorens 11-5 victoria i Gävle, mycket starkt gjort. Och att ha en Carlbom i laget kan aldrig överskattas. Vilken man.

Granlo fick verkligen full huggning mot Järfälla. Låg under med 9-10 två minuter kvar men kvitterare dryga minuten kvar i spel 6-5. Och vem gör målet, jo ingen mindre än Daniel Jernberg. Som Thorensupporter skulle jag vilja säga : helt i onödan Dille! Sedan vinner Granlo sin andra raka sudden seger. Det är starkt!  Norra Allsvenskan blir ett getingbo som utlovat.

Nu är det dags för en annan av mina favoritCallar, nämligen Moreus, vi ses!