Jag efterfrågade en bättre start för umelagen än vad vi sett hittills. Tyckte att City skulle skaffa sig en 3-0 ledning redan efter 5 min. Nu blev det inte riktigt så men nästan. 3-0 efter första perioden. Andra blev det inte heller nån nedgång, snarare tvärom.

Alltså, här har vi konceptet. Skaffa er en 3-0 ledning, gärna tidigt i första perioden. Öka ut den i andra. Kämpa utav bara den för att stå emot i tredje= SEGER!

Det verkar ju vettig game plan och ganska enkel att begripa. Det är bara att ta efter City nu. Jag hoppas också att dom fortsätter på den inslagna vägen.

Följde som vanligt matcher på Live Match igår. Främst då Thoren och Dalen förstås. Jag har inga andra informationer om matcherna än via datorn. 

När det gäller Thoren så har jag skrivit tidigare om att jag håller andan första 5 minuterna och tummarna i byxfickorrna under andra perioden då dom brukar gå ner sig. På Live Match verkade det lugnt under inledningen. Det visade sig vara ett falskt lugn jag invaggats i. Antingen släpade rapporteringen efter eller så började inte matchen på utsatt tid. Just när jag trodde att inledningen var över och började andas igen så kom chocken. 0-3 efter efter 5.17. Just det, efter fem minuter. Typiskt. Sedan verkade det som om Thoren kämpat heroiskt i underläge hela matchen och nådde 8-9  med 2 min kvar  och  reducerade till 9-10 minuten kvar. Men tyvärr en snöplig förlust som grundläggs under match inledningen, tråkigt. Är det dessutom godkänt att släppa in 10 bollar?  Vart tog det hyllade försvarsspelet vägen? 

Dalen började nästan lika illa mot Jönköping- 0-2 efter knappa 8 min. Hängde sedan ända med rätt hyfsat målmässigt. Har ingen aning om hur matchbilden såg ut förstås men i vilket fall: Jaga och jaga i underläge. Det sliter, inte minst mentalt.

Jönköpingssegern var inte heller good news för City då ett tilltänkt lag på nedre halvan slår ett topplag. Ingen bra del av uppladdningen inför dagens batalj i Linköping. En av Citys allt för många måstematcher för att öka chanserna till nytt kontrakt. Vi får hoppas på en bra inledning och varför inte 3-0 till City efter 5 min!  Allt för att bryta hegens mönster.

Tung helg hittills således både för lagen och för mig. Man blir rätt besviken och kan inte göra nåt framför datorn. Som lök på laxen så är det serieuppehåll nästa helg pga landslagsspel. Det är tungt ibland att vara innebandyfan, tungt!

När jag tänkte mig Gammlia Arena så såg jag framför mig en ny modern anläggning som det skulle vara smidigt att ta sig till, lätt att röra sig i och där man skulle slippa utdraget köande. Jag tycker inte att det är så. Det är trångt i entrén och biljettförsäljningen blir osmidig. Nu senast fick vi köa på gården. Hoppas verkligen att det inte är den definitiva lösningen fram i vinter. Det känns som kön hos Bigges på 60-talet.

Jag såg framför min gångar mellan Hallen och Arenan längst upp på läktarna, men icke det. Det går inte att ta sig från Hallen till Arenan inomhus, mycket märkligt. Inte så sällan pågår matcher på båda ställena samtidigt som man kunde kolla in. Det kommer också att spelas en hel del cuper framöver förstås. Ska man då behöva gå ut från Hallen, gå runt den och in i Arenan. Och kanske visa upp sin biljett vid varje tillfälle igen. Inte åskådarvänligt precis.

Inne i hallen måste man för att byta från Öst till Väst gå ner för trapporna, runda kortsidan och sedan trapporna trapporna upp på andra sidan. Inte smidigt. Hade man haft passager runt arenan i läktarhöjd hade det varit otroligt mycket lättare. Det finns ju i alla fall en hylla på ena kortsidan. Något av mitt favorittillhåll som ni vet. Det kallas nu mer för VIP-läktaren och man måste, om jag fattat det rätt, som förening eller företag hyra plats där under matcher. Om inte så är den stängd, märkligt.

Och här kommer det allvarligaste! VIP-läktarern är det enda stället som ex vis rullstolsbunda  kan använda för att kunna se matcher något så när bra. Är  den inte uthyrd har dom ingen tillgång. För det VIP-fika som Dalen serverar behöver dom inte mer än en liten del av hyllan. Hyllan måste med all säkerhet enligt lag vara öppen och tillgänglig för handikappade.

Arenan vart inte riktigt som jag tänkt mig. Hoppas det finns starka ekonomiska skäl till att den byggdes så här. Det finns väl inga planeringsmissar?

En innebandymatch utan energi är verkligen en tråkig tillställning. Redan när jag kom in i hallen förstod jag att den inte skulle fattas här. En stor publik fanns bänkad och ett förväntansfullt mummel hördes. Det vankades ju DERBY och på dessa finns ju alltid två laddade läger, inte minst på läktarn. Vilken skillnad mot en vanlig seriematch mot utbyssare. Detta smittar alltid av sig på lagen även om dom redan är taggade vid inmarschen. Och här var det inget undantag minsann. Rivaler, prestige ooch djävlar anamma. Vinna!

Jobba och slita, springa kopiöst ,inte vika ner sig var vad man såg i de flestas ögon vid bytena. Kan ju också innebära att skönspelet offras och så var väl fallet också här. Men jag gillar energispelare. Mini Andersson är väl den som personifierat begreppet under många år och takterna sitter i. Har väl ännu inte fått ut så mycket av allt slit men hennes pådrivande roll är säkert mycket nyttig för IKSU. Hon verkar ha fått en värdig efterföljare i Emma Torikka. Herregud vilket energiknippe. Kunde slita bakåt i vänsterförsvaret för att i nästa sekvens avsluta från högerforwardposition.

Dalen har ju sådana spelare också. Evighetsmaskinen Sandra Larson stannar aldrig och slitet kan helt plötsligt utmynna i en målchans från ingenstans. Lyckades dock inte med avsluten denna dag.En som också imponerade energimässigt på mig var Linn Lundstrröm. Hon måste nog ha löpt mest av alla. Med boll men framför allt utan. Sökte ständigt ny position och spelbarhet. Börjar förstå hennes landslagsnominering.

I båsen fattades inte heller energi. Urban jobbade aktivt och hördes ofta driva på och kommentera domarinsatsen. Henrik har väl en mer analytisk roll och gör sitt mer i det tysta. Men merparten av energiutsläppet kom från IKSUs bås. Vid varje byte fick spelarna höra Jockes ultimatum. Den som skulle in och spela skulle också ta jobbet fullt ut. Men den som mest liknade en kärnreaktor var Tomas. Ett oerhört engagemang i varenda av spelets moment. Helt otrolig! Hoppas han har röst och energireserv nog för sitt jobb resten av veckan.

Fick alltså uppleva en match fylld av energi överallt. Jag gillar verkligen sånt. Skipades rättvisa då när IKSU vann? Ja, det är vanligt att i sådana här lägen säga det sett över hela matchen. Men vad händer om Dalen gör 1 eller till och med 2 mål i PP. Hur mycket energi ger inte det och vilket energitapp får då IKSU?

Kan vi inte ordna fler derbyn? Det är nåt speciellt med dom.

Läste att Max Wahlgren flyttar hem till Mora efter en sejour i Helsingborg. För lite speltid anges som orsak. Under tiden på RIG lärde vi känna honom som en suverän målskytt. Det funkade bra här mot lättare motstånd. I Superligan är det förstås avsevärt svårare. Så småningom lär sig de täta försvaren hur man möter en sån spelare. Och vad har dom då att falla tillbaka på. Passningkvalitet-knappast. Tvåvägsspelare- icke. Detta är de sk naturliga målskyttarnas förbannelse- en spetskkvalitet  och i övrigt mediokert. Kanske skulle Max mått bra av en säsong i RIG som back. I ett sammanhang  där utbildning skulle gå före poäng och serieseger. Visst var det sagt så?

Ett exempel i Umeå är väl Mattis Mattsson. Suverän målskytt ett par säsonger i City. Minns speciellt när han gjorde 5 mål i samma match mot ett lag som låg högre upp i tabellen. Det måste väl vara världsrekord i Superligan. Sedan stopp och nu öser han in mål i div 2 istället. En gång målskytt alltid målskytt.

Man formas tidigt som spelare och nyttjas kanske allt för ensidigt av tränare i tidig ålder. Kommer med ett leende på läpparna ihåg första fotbollsträningarna med IFK Umeå P 88. Dom var då 6 år. Så fort bollen släpptes så rusade Erik Lundström och Stefan Lindberg framåt för att göra mål medan Fluddan och Adrian Grande backade hemåt för att försvara eget mål. Jakob Arvidsson blev väl till en början stående på mitten utan att veta vad han skulle göra.. Han hittade så småningom sin plats ute på högerkanten. Och så förblev det i stort sett de tio åren dom spelade tillsammans. Rollerna klara redan från första nedsläpp. På gott och ont, vet inte vad som övervägde i slutändan. De självklara rollerna togs sedan med till innebandyn.Fluddan i mål, Adrian defensiv back, Stefan offensiv back, Erik center och Jacke högerforward. Business as usual...Skulle dom klara av en annan position nu? Tveksamt efter så många år men kanske...

Ett är då enligt mitt sätt att se nästan omöjligt. Man kan inte omskola en naturlig och redan ensidigt skolad och formad målskytt till en framstående försvarsspelare. Jag har i alla fall inte sett det hända än.

Som ni förstått blev det en hel del innebandy i helgen. Nästan för mycket kanske...Mätt blev jag på slutet men var jag belåten? Inte särskilt. Jag fick se mycket jobba och slita och försvara sig. En innebandy som tränare älskar. TBS försvarade sig efter bästa förmåga mot TGC. Men det var nog de enda dom kunde göra. Övermakten var för stor.

Thorenmatchen blev ensidig. Hagundas filosofi är väl just tight försvarsspel och hoppas på kontringar. Framför allt andra perioden därför rätt tråkig. Spela efter resurserna som det heter. Det hade ju sånär lyckats mot Thoren som inte lyckades låsa upp deras försvarsspel nåt vidare.

Sandåkern "satte" också försvarsspelet och tillät inte supertrion  från Hudik nånting. Det var så tydligt och det kunde jag uppskatta när jag sett hur kreativa och effektiva den trion kan vara.

Dalens match mot AIK har jag svårt att kommentera rent taktiskt eftersom jag såg den från kortsidan. Upptäckte i alla f all några saker. Vilket slit och med vilken kraft som Alex Bodén spelar, hundra % hela tiden och svår att få fast eller flytta på. Måste bli nyttig även i landslaget. Där hör definitivt inte Kim Nilsson hemma i nuvarnde form. Hur blek som helst.. Från min position märkte jag också hur stor del i försvarsarbetet som målvakterna har. Från sidoläktarna brukar det mest vara min son i Thoren som hörs men här fick man klart för  sig hur både Hörna och Jansson styrde och ställde, intressant.

Kollade som vanligt samtidigt på Live Matcher. Här var det andra bullar. Duvbo ledde 4-0, tappade till 5-6 men vann  med 7-6 i sudden. Alba ledde 7-4 efter två perioder. Efter 13 min i tredje stod det 8-8 innan dom gick ifrån till 13-9. Matcher helt säkert i hemmapublikernas smak och tränarnas förtvivlan.

Svårt det där. Spelar man för publiken eller för poängen. Svår avvägning minsann. Helt säkert är i alla fall att Albapubliken kan runt julgröten med glädje minnas matchen i oktober när hemmagrabbarna vann med 13-9 efter en otroligt spännade match. Hade den slutat 3-1 efter ett suveränt genomfört uppställt försvar och ett genomtänkt styrspel så hade matchen redan varit glömd långt innan tomten knackade på.

Såg fram emot en intressant innebandylördag med mycket innebandygodis. Men icke. Vid sextiden var jag less och drog hemåt med en besviken känsla i huvut. Om nu känslor sitter där. Hade sett stora delar av tre matcher varav ingen var särskilt njutbar.

Började med TGC mot TBS. Har inte sett så mycket av dessa lag med dom omges ju av särskilda rykten. TBS ska ju vara väldigt bra och knappt förlora en match. TGCs rykte säger avdankade men bra spelare där vissa spelar oerhört hårt och i de närmaste skämmer ut sig och innebandyn. Borde väl vara en intressant fight. Pyttsan! TGC dominerade totalt i spelet. Inga brutala regelöverträdanden gjordes eller krävdes för den delen. TBS var totalt under isen. Helt kontrollerade och utspelade. Det blev ingen match över huvud taget. Kolossal besvikelse. Kanske till del beroende på att TGC börjar ta liret på allvar nu i 2:an. Sammantaget: Underhållningsvärde nästan noll. Lämnade efter två perioder.

Nästa match var Thoren mot Hagunda. Jag fruktar ju alltid en slow start av Thoren med underläge nästan direkt. Hoppsan , tidig ledning och bra kontroll. I mitten på andra prickar Callei stolpen på en kontring. 3-0 där och matchen är stängd. Nää, istället 2-1 och match igen. Andra perioden ja. Ett rullande på tre femmor med lågt tempo och slarvigt passningsspel. Det är mitt andra bekymmer när Thoren spelar. Andra perioden som transportsträcka.Verkade helt fel taktik då Hagunda bara spelade med två femmor. Varför inte köra slut på dom där med två femmor, snabba byten och högt tempo? Tredje blev ett byte av chanser med skott utifrån som signum. Där kunde vilket lag soom helst ha gjort minst 2 mål med lite tur. Alltså Hagunda kunde mycket väl ha gått till ledning . Nu avgjordes ju matchen sedan på ett nästan makabert sätt med dubbelutvisning och mål i fem mot tre. Thoren ska vara mycket tacksamma för de tre poängen och måste i matcher framöver kunna visa att dom kan spela bra innebandy i tre hela perioder och inte bara nu och då under en match. Slutligen har jag väl sällan sett sådana storheter som Calle och Yngve få ut så lite på 60 min. Svårt att förstå. Ingen toppen match där heller.

Med hjärtat fortfarande i halsgropstrakten och med en besviken fadd smak i munnen avslutade jag med matchen Sandåkern mot Hudik. Förstås intressant att kolla styrkeförhållandet mellan de två topplagen. Men ändå främst för att underhållas av linen Jonsson-Forslöf-Jonsson som gjorde över 20 poäng mot Ersboda i förra omgången . Inte heller där fick man sitt lystmäte. Smokingliret lyste med sin frånvaro. 2 poäng fick trion ihop totalt. Då måste man ge en eloge till Sandåkernförsvaret med Joel B i täten - mycket bra gjort. Jakob Jonsson såg mest ut att gå omkring och gräma sig över petningen från U-19. Middagshungern tog överhanden efter två perioder. Den kändes starkare än underhållningvärdet i matchen.

Nya tag i dag då. Först forboll förstås, dom ska bara upp! Därefter Dalen mot ett i många stycken nytt AIK som haft det rätt jobbigt inledningsvis. Har Kim Nilsson tagit petningen på rätt sätt och vill visa att ha ska tillbaka till landslaget?

Varför tjatar jag om ambitioner? Räcker det inte med att Umeå är innebandyns huvudstad? Jo, på ett sätt. Här finns en fantastisk bredd på ungdomsnivå och ett stort antal lag i de lägre seriesystemet. Umeå har också flest lag i förbundsserierna oavsett hur man räknar. Men det fattas något- Toppen. Ja, IKSU har dominerat daminnebandyn under flera år men verkar nu få svårt att hävda sig mot hårdsatsande lag i Mälardalen och Masriket. På herrsidan har vi inte åstadkommit nånting. Alltså, vi har bredden, en enorm sådan, men vi saknar den absoluta toppen. Hur ska vi nå dit?

Jag har inte svaren men kan spekulera. Behövs en innebandyns Krister Olsson och var finns han i så fall? Eller är det Krister Olsson? Varför har han satsat på Björklöven i omgångar? Är det kopplingen till Hammarstedt som verkat? Har nån inom innebandyn uppvaktat Olsson? Ett svar skulle troligen bli att han krävde ett upplägg som gynnade Umeå  och inte bara sporten och att det fanns ett långsiktigt upplägg och stark organisation.

För nåt år sedan såg vi Hilding Holmkvist skymta förbi i City. Nu skulle det satsas och det långsiktigt. Finns nåt kvar av det mer än att Hilding är hedersordförande i klubben?

Vet inte, men Hilding vill nog inte förknippas med lag i bottenskiktet och är nog inte heller särskilt intresserad av innebandy. Han vill uppåt och framåt och det med rasande fart i allt vad han intressear sig för.

Det känns som det står och stampar. Tänk er följande nu som resultat av vinterns alla bataljer. IKSU når inte ända fram och Dalens damer åker ut i kvarten. På herrsidan klarar visserligen Dalen kvarten men åker i semi. City hankar sig kvar nästan mirakulöst och Thoren överraskar storligen och tar sig till Superligan. Den situation som då uppstår kan enligt mig liknas vid  ett "worst case scenario". 3 superligalag ska slåss om sponsorer, publik och framför allt om spelare. Spelare som ska vara av sån kvalitet så att ett SM-guld kan bärgas. Hur hanterar Umeås elitklubbar en sån situation? Blir det man är sig själv närmast eller kan man tänka friare och längre? Trevare fanns ute i våras men utan synbart resultat.

Jag vet att sammanslagningar av klubbar för att bli starkare inte ofta lyckas men vilka är alternativen. Tre halvbra lag i Superligan är nog det sämsta alternativet av alla. Topp behöver bredd men bredd behöver också topp för att entusiasmen ska finnas kvar.

Umeå behöver ett topplag som kan bärga hem SM både en och två gånger för att behålla epitetet innebandyns huvudstad. Vi behöver också ett lag som förknippas med Umeå som framgångsrik stad-Umeå vill mer som bekant.

Det laget kanske heter IBK Björklöven ??

Jag har efterlyst det förr, det händer för lite inom innebandyn i Umeå. Först och främst är det för lite veckomatcher nu för tiden, men det kan ju i viss mån förklaras av hur serierna nu ser ut i är. Inte mycket att göra där. Händer det nåt i övrigt då? Ja, idag är den största nyheten att en 33-årig målvakt i City som enligt sportchefen är sämre än de två som uppträdde i helgen inte får fortsätta - big news! Undrar hur duktig han är?

Inom hockeyn kokar det desto mer. Upprördheten är stor kring fenomenet "checking to the head". Vi har matats med hemska bilder av skadade spelare. Men det är väl inte dit vi vill. Se rubriker som : Dalenback avstängd för huvudtackling, fem matcher och 15.000:- i böter. Eller kanske mer troligt: Stack klubban mellan benen på spelare i full fart, nyckelbensbrott och knäckt näsben.

Nää, vi behöver nåt annat. Ska de 1300 åskådarna på Citys match komma tillbaka så måste vi bjuda dom på nåt. Det räcker inte med att "vi gör så gott vi kan" eller "nu får vi möta snällare motstånd framöver, då blir det nog bättre".

Alla är så hövliga och politikst korrekta inom stans innebandy. Alla håller med alla och ingen kritiserar eller sticker ut hakan. För puttrigt och för mjäkigt. Jag vill se nåt helt annat.

När Thorens tränare ligger lågt ooch menar att ambitionen är att hänga kvar borde Raija gå ut med att: "Superligan är målet för säsongen, inget annat. Jag har gett tränarna den trupp som behövs."

Efter den katastrofala inledningen på säsongen för City borde styrelsen ifrågasätta sportchefen. Varför har värvningarbetet gått så dåligt? Dags för byte på posten?

På samma sätt borde veterantränarna Putte och Grubbe ifrågasättas. Varför så lång tid på posterna och varför denna inavel bland tränarna? Dags för nytt och fräscht blod. Har inte Lingon hört allt vad dom har att säga för längesen?

Dalen då? Ja, samma där Urban, Urban. Urban i alla upptänkliga skepnader. Hur länge håller det? Och hur många raka förluster får Hallstensson på sig innan kritik riktas. Hur lång tid tar det att införa ett nytt spelsystem?

Var finns dom sportsliga ambitionerna? När ska Dalen ta SM? Hur ska det gå till? Jag vill gärna höra det? Är ambitionen hos City  att år efter år vara lindansare och hoppas på nytt kontrakt eller är den nån annan? Vill Thoren uttalat spela i Superligan?

Det måste blir mer nytt, fart, nerv och högt i tak inom Umeås innebandy!

Stod på Läktarcoachplats under City-Helsingborg. Polarn Peder lyste med sin frånvaro under första perioden. Det gör mig alltid litet nervös. Det har väl inte hänt karln nåt? Men i alla fall så dök Jocke Lundberg upp efter ett tag så att jag fick nån vettig att prata med medan han mumsade i sig sin medhavda pizza. Svaret som citeras i rubriken kom när jag, efter det att City bytt målvakt, släppt in 7 mål på 16 min och tagit en time out frågat: vad skulle du göra nu som tränare?  Jaa hörru... Inte är det lätt att kommma upp med nåt vettigt. Nää, sannerligen inte.

Jag ska inte kommentera matchen alls utan bara säga att det kändes rätt tomt. Turligt nog så är det ju oftast så att ett lag som fått en sån drömstart som Helsingborg  tapppar koncentration och släpper av på trycket. Så också denna gång. Och tur var väl det för City.

En person kan jag dock inte annat än tycka synd om. Vet inte om det är rätt att tycka synd om elitidrottsmän i svåra  lägen men ändå. Jag lider med Simon Brändström. Det är enligt min uppfattning en kille som kommit helt snett i sin målvaktskarriär. Han värvades ju inte till City som en färdig Superligamålvakt utan har fått axla ett alldeles för stort ansvar utifrån sin kompetens. Först som back up till en mycket lynnig Domeij som när som helst kunde byta ut sig själv. Sedan helt plötsligt som något av en förstamålvakt i brist på annat i värvningsväg. Alldeles för tungt för grabben.

Det hade nog varit roligare att kolla in ett par allsvenska matcher denna helg. Thorens 11-5 victoria i Gävle, mycket starkt gjort. Och att ha en Carlbom i laget kan aldrig överskattas. Vilken man.

Granlo fick verkligen full huggning mot Järfälla. Låg under med 9-10 två minuter kvar men kvitterare dryga minuten kvar i spel 6-5. Och vem gör målet, jo ingen mindre än Daniel Jernberg. Som Thorensupporter skulle jag vilja säga : helt i onödan Dille! Sedan vinner Granlo sin andra raka sudden seger. Det är starkt!  Norra Allsvenskan blir ett getingbo som utlovat.

Nu är det dags för en annan av mina favoritCallar, nämligen Moreus, vi ses!

Hamnade igår i ett meningsutbyte kring spelarpresentationerna hos Thorengruppen där jag tycker att man gång efter annan uppträder oseriöst och tom barnsligt i vissa fall.  Är man ett lag, eller en organisation, som det ju nu heter med ambitioner att etablera sig i toppen på Allsvenskan och med mål att gå upp i SSL så borde den ambitionen lysa igenom i allt vad organisationen företar sig. En av de viktigare fönstren utåt är just spelartruppen och det är därför viktigt hur den presenteras. Den detaljen är för övrigt ofta väldigt eftersatt bland många klubbar. Det finns ibland upplägg som man kan ana men som allt för oftast inte fullföljs. Bilder på vissa av spelarna men bilder saknas lika ofta på andra och i vissa fall hela säsongen, urdåligt. En uppsättning frågor till vissa av spelarna och ibland andra frågor till andra, kanske från förra säsongen, svagt. Den "humor" som man kan utläsa i svaren är ofta interna skämt som ingen utomstående förstår. Nää, dags för skärpning.

Bland hockeyfans och till viss del hos fotbollsdito anses innebandy vara nån typ av korpidrott för veklingar. Varför ska vi då som älskar innebandy medverka till att dessa uppfattningar stärks genom ett så taffligt uppträdande på våra hemsidor, otroligt korkat!

Vad jag vill ha ut av en spelartruppspresentation är främst: ålder right/left statistik tidigare klubbar osv , hårdvara. Vilken mat dom helst äter, vilken filmskurk dom gillar eller vilken amerikansk basebollspelare dom ser upp till är av underordnad betydelse.

Ishockeyn ligger här hästlängder före, kolla ex vis in SAIK eller Luleå Hockey så får ni se. OK då att dom har mer rersurser till detta men ta vara på idéerna. Inom innebandyn anses ju Caperio Täby vara ett lag av glada gamänger som inte verkar att ta alltför allvarligt på sin idrott. Men låt er inte luras. Kolla in deras hemsida och deras presentationer. I mitt tycke de bästa och mest seriösa i hela innebandysverige. Kan kanske bero på att dom har en sponsor som ställer krav!

Ja, nu har det vrånga nästan gått över, men medge att det finns mycket att göra på våra hemsidor för att öka på respekten för innebandy som seriös idrott.

..förklara för er hur Sverige skulle spela för att slå Holland men Hamrén klarade ju det helt själv-duktigt.

Men vad har det blivit av råskinnet van Bommel. Inget misshandelsförsök under hela matchen, bara en usel filmning. Håller han på att bli en medelmåtta?

I lördags åt(och  drack) vi surströmming med grannarna. Frågan ställdes hur det går med innebandyn för grabben. Jo, sa vi det går bra, han spelar ju i Allsvenskan i år. Åhh, sa dom då, han kan bli svensk mästare då? Nää, inte direkt och så var man där igen med att försöka förklara att Allsvenskan inte är högsta serien och att det finns nåt som heter Svenska Superligan osv osv. Man möts alltid av rynkade pannor och höjda ögonbryn. Och det är ju förståerligt för dom inte insatta. Särskilt om man är 50+. När dom och vi var unga då var det lätt att fatta. Allsvenskan var Allsvenskan och där korades svenska mästare. Under den fanns div 1, div 2 och så vidare- stenklart.

Nu för tiden är det ju nästan omöjligt att hålla reda på hur seriesystemen är uppbyggda från en sport till en annan. Fotboll har Allsvenskan och sedan Superettan. Superettan? Låter det inte konstigt att SUPERettan är en lägre div än Allsvenskan? I hockey har vi Elitserie för Herrar men Riksserien för damer, märkligt. Vi har Elitserie för Handboll men Basketligan för basket. Men tillbaka till innebandyn. Av vilken anledning heter inte högsta serien Elitserien? Är det för att det ska låta mer märkvärdigt och skilja ut sig från damernas Elitserie? Eller vill man få oss att tro att det spelas bättre innebandy för att Super finns med i namnet? I alla fall är det inte lätt att följa med och växla om från sport till sport. Men hur var det nu då? Allsvenskan i fotboll motsvarar alltså Svenska Superligan i innebandy medan Superettan i fotboll är lika med Allsvenskan i innebandy, eller vart det rätt nu...

Sedan är det ju inte bara att vinna en serie och bli uppflyttad nu för tiden. Nä minsann då ska man sätta sig in i alla Play Off system som tillämpas t ex inom vis Hockeyn. Om man ska försöka reda ut hur Löven ska ta sig upp till Elitserien genom att studera Play Off matrisen så är det nog bäst att ha 60 p i logistik i bakfickan eller att åtminstone vara en något så när erfaren schackspelare på klubbnivå.

Men det här med serienamn igen. NHL känner ju dom flesta till och det betyder ju National Hockey League. Men den har aldrig varit national utan alltid bestått av lag från två länder. Från början var det 4 från USA och 2 från Kanada. Begreppsförbistring redan där på sex lag.

Går vi så till England så blir det riktigt förbryllande. Men vi vet ju också hur allmänt ologiskt allt är uppbyggt där när det gäller mått, vikter och längder. Ta fotbollen som praktexempel. Där heter högsta ligan The Premiere League medan andra ligan heter The Football League Championship medan tredje heter The Football League One- red ut logiken där den som kan

OK, att gå till England var väl det dummaste vi kunde göra så låt oss återvända hem. Kan vi inte införa Elitserien- Div 1- Div 2 osv i alla sporter så att man kan lägga energin på annat än att memorera nam på ligor och uppbyggnad av seriesystem. Är det nån som håller med?

Jag mer eller mindre krävde en odiskutabel seger för Thoren. Och jag fick rätt. Men inte utan våndor, på läktarn menar jag. Jag är alltid spänd vid start och fruktar en sedvanligt slow start från Thorens sida. Hoppsan vad man bedrog sig, mål direkt och ledning med 5-1 efter knappa 13 min. Vad är det som pågår? Jag har nog knappast sett ett sånt vimsigt försvarsspel i en högre serie som Mora presterade under första perioden. Ledningen kunde utan tvekan varit flera mål större.

Men man får ju aldrig vara riktigt glad nån längre stund i innebandy, om man håller på ett av lagen vill säga. Andra perioden hade ju ett helt annat ansikte. Utvisningar (Aja Baja Emil J- skaffa tungband, finns att köpa på närmaste djuraffär), effektivt PP från Mora och så var det match igen. Jakobs enorma slagskott(för att vara han) kom som en befrielse.  Men så hann man bara dra ett djupt andetag så var han där, Bobby Edberg, Moras stjärna och satte 6-5. Jaha, en helt oviss tredje period väntade, in med ett nytt nitroglycerinpiller ooch byta till ny snus. Patrik Lundström ut, ojojoj. Jag är så less på hans duttande vid sargen som dessutom ofta leder till kontringar- mer resolut Patrik om man får be! Ett befriande och läckert PP mål av Yngve Nordin, såja och så Olof Schäfer show bakom mål -voff! Nu kunde man åtminstone börja andas igen, om än litet försiktigt... Ja det var ju lugnt och jag var egentligeni inte nervös nån gång under matchen- så det så!

Lade ni märke till förresten att Kalle inte gjorde nåt mål. 9 mål och ingen Kalle. Inte för att det säger hela sanningen, han var utmärkt som vanligt men ändå. Nu klev det fram målskyttar från alla skrymsler och vrår. Mest nöjd är jag över att Yngve, Olof och Mats levererade. Det här var ju den första seriematchen jag såg. Under träningsmatcherna verkade det ibland som om "dom rutinerade" hade tagit ett sabbatsår i Allsvenskan eller rent av parkerat vid en hållplats i karriärens nerförsbacke. Men nu har gubbarna vaknat- tack för det.

Måste säga att jag inte var särskilt koncentrerad under första halvan av Dalen-TT. Kolla mest på Live Match och kunde konstatera att Granlo gjorde sitt första poängtapp mot Balrog.  Lyssna nu, Allsvenskan kommer att bli en mycket jämnare serie än vad vi kunde ana när tipparna levererat in sina åsikter innnan seriestarten. Tabelltoppen kommer att byta ansikte flera gånger under denna vinter, var så säkra.

Jag väntade hela tiden på att Dalen skulle rycka och vända matchen, men icke. Överhövan ineffektivt. Jag tyckte det verkade som om TT behärskade matchen lätt. Tomasik var pigg och verkar vara på rätt väg. Men så fick han ju också spela med en norrman på var sin sida och med en Ersi och Röbäckare bakom, då kan man ju inte gärna misslyckas. Hos TT fäste jag mig vid en liten rightare på vänsterkanten 69 Kevin Björkström, sevärd kille. Men dominanten hos TT var helt klart målvakten Benjamin Löfdahl som i strort sett spikade igen i sista.

Fyrtornet och Släpvagnen, domarna alltså, var trevliga bekantskaper. Den förste med ett öpphöjt (just det) lugn och den andre pigg som en ekorre. Ser jag gärna igen.

Så till helgens stora sensation. I GUIFs match mot den stora seriefavoriten Hudik (4-14) gjorde Johan Flinkfeldt inte mindre än 2 mål! I fjol försökte hela Thoren pusha honom till 1 utan resultat. Men nu har det lossnat-Grattis Flingan!

Ja, jag vet att det bara är torsdag men vad kan man göra. Inga veckomatcher ens i div 1. Ersboda-Övik på fredag kväll, men jag bojkottar som vanligt fredagar. Nä, man får vänta till helgen och börja analysera i tid. Ska bli kul att se om TT´s insats mot Varberg var en engångsföreteelse eller om dom kan bjuda motstånd mot Dalen.Tvivlar starkt men det vore kul. Ciitys insats mot Täby verkade ju stark på pappret men som jag såg det så gick Täby på halvfart. Ska City inte halka för mycket efter vore det utmärkt med en bortaseger mot Falun, Det skulle smaka mumma. Thoren har man ännu inte blivit klok på . Det är dom nog inte heller själva. Har ju inte sett någon av matcherna men som det hörs så kunde dom väl ha vunnit mot Granlo om dom inte gett bort ett par mål på spelvändningar. Mot Uppsala vann dom efter en stark vändning men borde ha förlorat enligt dom själva. Nu tycker jag att det är tid att få ordning i femmorna och ta den säkra hemmavinst som dom så väl behöver för självförtroendet. Det bör dessutom vara en odiskutabel sådan- Dags att leverera som det heter! KAIS Mora dessutom inte imponerat.

Nå, tur man har hockeyn att falla tillbaka på under veckorna. Nej, jag pratar inte om Löven. Tror jag har sett en match på tre säsonger. Kan hända att jag går och ser ett par matcher när dom omsatt sina 20 miljoner och etablerat sig i Hockeyallsvenskan, inte före. Vad talar jag då om? Luleåhockey förstås. Var med och hejade upp dom till Elitserien i början av 80-talet och är trogen sedan dess. Inledningen har dock varit mycket tveksam och man slits mellan hopp och förtvivlan på Canal +. Hårt för hjärta och nerver- en supporters uppgift är i första hand att lida...

Smyg in  på en biologi/samlevnadslektion hos 8A på Hagaskolan en tisdageftermiddag. Eller droppa in på en lektion i körskolan samma kväll. Eller besök Tegs P 02 träning dagen efter. Vad förenar dessa företeelser. Jo, man talar om vikten av skydd. Att skydda sig före det att skadan är skedd. Man talar också om att det skett mycket skador tidigare och att det är viktigt att använda skydd.

Trafiksäkerhetsverket säger inte till bilföraren att: Hoppsan nu bröt du nacken i olyckan, nu måste du använda bilbälte i fortsättningen. Ishockeyförbundet säger inte: Hoppsan, nu har du haft tre hjärnskakningar för att du kört huvut i sargen, nu blir det hjälm hädanefter.

Men hur är det inom innebandyn? Inga skydd, jo någon enstaka ses använda glasögon i seniorserierna. Med stor sannolikhet är det pga av en tidigare ögonskada. Alltså skydd efter skada! Man ser ibland spelare med knäskydd. Vaför det? Jo,dom håller på att ta sig tillbaka efter en knäskada.Tydligen finns skydd att  använda. Har hört att dom är hiskeligt dyra och kräver specialmått för den spelaren men. Ögonskada kan naturligtvis vara mycket allvarligt men hur ofta sker det. Däremot börjar knäskador blli vardagsmat. Spelare får hela säsonger spolierade för att inte tala om lidande och höga sjukvårdskostnader.

Nää, nu är det väl dags! Kan det vara så f-bannat svårt att i vårt högteknologiska samhälle konstruera ett lättare skydd som ger bra stöd mot knävridningar utan att alltör mycket inkräkta på rörligheten. Marknaden för en sån produkt är ju enorm i den snabbt växande innebandysporten. Men det är väl klart. Den mesta kreativiteten går väl idag åt till att konstruera en app som man snabbt blir miljonär på.

Jag tycker verkligen att det är dags nu. Får man som läktarcoach slippa hålla andan så fort det blir en tuff sargduell.

Varför gör ingen nåt?

Är det du som har idéerna? Gör nåt!

Kunde för övrigt konstatera att efter mitt återvändande till hemlandet så var räckena i Gammliahallen åter på plats. De räcken som är en absolut nödvändighet för oss Läktarcoacher i vårt seriösa arbete - Tack kommunen !

Jag håller verkligen med om att City, i den här matchen, förtjänat en eller tom tre poäng mot Täby. Ett par fatala misstag och tveksamma domarinsatser mot slutet gjorde att det inte riktigt räckte hela vägen. Ett mycket fyndigt spel framåt var riktigt roligt att skåda. Och så Erik Nilsson förstås, brilliant!

Men allvarligt talat, låt oss inte bländas av spelet och målen för mycket. Stod på Läktarcoachplats uppe vid läktarfiket under tredje perioden. Där ser man vad som pågår! Hade mycket bra koll på Täbybåset. Ett avslappat gäng satt och småpratade mellan bytena. Tränare Jäderlund rörde knappt nån min. Inga speciella order utdelades, man körde på.

På banan var det inte heller nån större hets bland spelarna. Sundstedts skott gick allt som oftast över, verkade inte bry honom mycket. Bron-Sundbom gnällde nästan ingenting på domarna och han provocerade inte heller motståndarna som han brukar när det behövs. Inte ens Ackevi (hatobjektet ni vet) utförde nåt brutalt överfall för att ändra matchbilden. Hyvärinen tyckte inte heller att det var nödvändigt att koppla på turbon och avgöra sista fem med tre kassar.

"Nää, det fick väl gå som det gick. Det är ju i slutspelet som det gäller och där är vi ju redan". Förra året hade dom filosofin att börja försäsongsträna i augusti så att formen skulle infinna sig i mars, skönt gäng. Täby är ju inte känt som ett lag som hyllar försvarsspelet men vill dom så släpper dom inte in 8 mål mot City.

Kanske får vi i vinter se nån Täbymatch där dom inte går till anfall över mittlinjen de två första periderna för att sedan slå om till tokanfallsinnebandy. Det är sånt som är så skönt med Täby, man vet aldrig..

Matchereferat City-Täby:

Erik Nilsson (något mer är inte värt att säga, vilken lirare)

Korta nyheter

Idag blev ett avtal klart mellan Dalen och City. Det gäller Ketil Kronberg. Han är som många vet rörmokare till professionen. Under säsongen ska han nu spela för Dalen och jobba som hjälptränare i City. Uppgiften där blir att täta till läckorna i deras försvar.