Jaha, nu är det långt mellan matcherna igen, alltför långt. Det är bara onsdag idag och kallsvettdropparna börjar pärla sig i pannan. För att på något sätt dämpa symptomen så har jag grottat ner mig (som det nu heter när man försöker skaffa sig  lite djupare kunskap om nåt) i statistik inom innebandyn.

Det jag intresserat mig för är MÅL. Alla bollsporter går ju ut på att göra just mål. Det är ju bara det att alla lag som försöker leva upp till meningen med sporten hela tiden möts av motståndare som med näbbar och klor försöker hindra dom att göra just mål. Kunde man då inte komma överens om att göra vartannat mål så uppfyller ju båda lagen sina ambitioner? Men då är det ju nåt som heter poäng, serievinst, undvika nerflyttning osv som  stör själva målproduktionen. Hur ser det då ut med just måltillverkningen nu då och i ett kort tidsperspektiv?

Säsongen 2009/2010 gjordes i snitt 8,5 mål/match i Superligan. 2010/2011 sjönk det till 8,1 mål/match. Hittills under denna säsong ligger snittet på 7,1 mål/match. Kan tyckas liten skillnad men ändå kan det vara en dålig tendens. Lagen prioriterar försvar före anfall, mer och mer uppställt och destruktivt.

Om vi nu ska jämföra med hockey en stund så följer jag ju Luleå Hockey med stort intresse sedan decennier tillbaka ( Veli-Matti Ruisma,-outstanding). I år är det verkligen tråkigt, ja närmast pinsamt. I fjol chockade Luleå hockeysverige med sitt offensiva spel med checking över hela banan. Mycket mål gjorde dom också och släppte förstås in en del. Men det var mycket roligt att se.

Devisen verkade vara "det spelar inte nån större roll om vi släpper in några mål, huvudsaken är att vi gör fler än dom". I år är det verkligen tvärt om. Nu verkar devisen vara " det är inte så noga att vi gör mål bara vi inte släpper in några".  Vart är vi på väg? Historiskt har Luleå  under sina 28 säsonger gjort i snitt 5,5 mål /match. I år är dom nere på 2,1 mål/match. 2,1 mål/match i hockey! Och med det ligger dom på 5:e plats. Med 52-49 i målskillnad! Efter 25 omgångar !

Åter till innebandyn då. Målproduktionen sjunker, försvaret prioriteras, tråkigare blir det. Vad säger publiken i ett längre perspektiv? Och slutligen måste jag då som vanligt hylla Täby: 77 gjorda mål på 10 matcher, 8 vinster. Närmast i mål produktion är Jönköping på 66.  Heja Täby!

Man har ju upplevt det förut. Man vet att det kommer. Men ändå kan man inte undgå att reta upp sig på den sk experten Conny Vesterlund. Hela första perioden går åt till att hylla och skriva upp sina gamla lagpolare. Hur många SM dom har, hur många VM dom har bla bla bla. Kim Nilsson är helt plötsligt snudd på världens bäste spelare. Han som just blivit sidsteppad i landslaget för att han inte ids/orkar jobba som han ska.

Nää, jag orkar inte med detta en gång till. Väntade bara på att han skulle börja kalla AIKarna vid smeknamn också som han brukar ta till så fort nån gör nåt bra.

För guds skull, låt oss slippa sånt här i fortsättningen !

..sa nå´n obevandrad operabesökare som förstått att den tjocka sopranen skulle sjunga slutarian innan det var dags att gå hem. Det här uttrycket är ju ofta använt i sportsammanhang och det passar verkligen på innebandymatcher just nu. I princip inga matcher kan man räkna som klara varken i Superligan eller Allsvenskan. Rysare på rysare, ingenting för svaga hjärtan. Snart krävs det väl friskintyg för att få komma in.

Om vi börjar igår så hade Granlo full huggning mot bottenlaget Hagunda. Ledde i alla fall med 5-4 tills dess kvitteringen kom 2 min kvar. I samma veva hånade en hemmaspelare Granlobänken och åkte på en 2+10. Hur smart var det? Granlo kunde så avgöra i PP. Det är förresten andra gången Hagunda tar en så här dum utvisning. Den första mot Thoren innebar förlust i slutsekunderna.

Granlo får verkligen kämpa för poängen för närvarande. För tre omgångar sedan förlust 6-7 på hemmaplan mot Uppsala. Förra omgången vinst med 6-4  borta mot Gävle där det stod 4-4 i mitten på tredje. Har haft skador på nyckelspelare som Anton Samuelsson och Patrik Svensson. Ska man tolka de knappa  vinsterna som styrka eller svaghet? Svårt att veta men kan man inte avgöra matcher tidigare än så här så åker man snart på pumpen.

Thoren öppnade, som jag sagt åt dom, för en gångs skull effektivt. 1-0 efter 18 sek! Så ska det se ut!  Ledning  3-1 efter första blir till bara 4-3 efter andra. Sedan går man till 6-3 och 8-5 i mitten på tredje. Lugnt väl? Pyttsan, 5 min kvar står det 8-7 och man får bita på naglarna tills dess "matchen färdigspelad" äntligen lyser upp i rött på Live Match. Att de ska vara så infernaliskt mest hela tiden!

Samma visa med City, Mycket bra första period, 3-0 på Stovreta!  Jag sa Storvreta! 5-2 efter halva matchen. Då byter Storvreta ut gamle RIGaren Engholm mot landslagkeepern Klintsten och börjar köra på två femmor. Det leder till 6-6 en bit in på tredje innan Storvreta sätter segermålet. Typiskt! City gör enligt min mening sin bästa hemmamatch för säsongen. Bättre än den mot Täby som såg liknande ut målmässigt. Varför ska City göra sina bästa insater mot topplagen, som ändå avgör i slutet?  Denna gång med hjälp av domarna då två mål berodde på ickebeslut av domarduon. Har aldrig sett dom förut. Ingen höjdarbekantskap.

Matchens absoluta prestation stod Stefan Lindberg för. Kom rusande efter vänsterkanten och fick passning. TUNNLADE landslagsbacken Samuelsson och la elegant in bollen lågt i bortre!  Säsongens snyggaste i Arenan enligt min mening.

Slutligen Dalen-Äntligen! Måltätt även här.Underläge 2-0 vänds till 2-2 två min kvar. Sedan avgör Peder Bodén i sudden. Hur dom kan hålla Martin Östholm utanför poängprotokollet är för mig en gåta. Men starkt att vända.

Som sagt "It ain´t over until the fat lady sings.."

Först måste jag meddela att jag är helt och fullt med förbudssidan när det gäller zorro. Jag har tidigare hävdat att man mycket mer sällan blir avblåst för hög klubba när man zorrar än man lyfter klubban "som vanligt." Domarna har fallit för det publikfriande. Nu har jag förstått när jag läst Jacke Arvidsson på Innebandybloggen att det inte går att  inom reglernas ram försvara sig mot zorro. Än större anledning att ta bort möjligheten. Ni ser ju också hur chanslösa målvakter är på straffar- bort med zorro. Utvecklas detta ännu mer kan man få ett spel där bollar fångas in i skålen och passas till nästa spelare som fångar med skålen osv, bollen behöve aldrig vara på golvet ens. Den sporten kallas La Crosse och finns redan. Nog om detta.

Igår var det målfest igen. Täby slog Warber med 7-6. 3-0 efter första perioden blev till 3-4 efter andra. Warberg gjorde där 3 mål på 59 sekunder. Slutligen vände Täby igen  till seger 7-6. Säkert en underhållande match. Undrar just vilka spelsystem som lagen använde sig av. Ibland verkar det som om ex vis Täby hitter på system vartefter matchen lider. Jag säger det igen- ett skönt gäng att skåda ! Dom ligger tvåa i tabellent trots målskillnaden 77-66. Bara 13 plusmål och 66 insläppta !! Bara Umeå City har släppt in fler med sina 67.

Kan vi förvänta oss målfester för Umeålagen i helgen då? Ja, Thoren brukar ju bjuda upp (och bjuda in) till mycket målrika matcher. Duvbo borta verkar svårbedömt. Dom började starkt men har fallit tillbaka. Släpper inte Thoren in fler än 5 så vinner dom.

Umep Citys match mot Storvreta blir säkert målrik. Hoppas att inte skillnaden blir för stor. Kan vi hoppas på en match likt den mot Täby?

Dalen står inför en mycket svår bortamatch mot ett Pixbo i högform. Gjort 18 mål i senaste två matcherna och slog senast Warberg borta med 10-5- starkt. Dalen har gjort 7 mål på de senaste tre matcherna och släppt in 17. Ensidig målfest eller..?

Som jag tidigt skrev på den här bloggen är min utgångspunkt och mitt perspektiv uppe på läktaren. Jag har inte djup kunskap om de stora taktiska dragen inom innebandyn men jag förbehåller mig rätten att tycka ändå.

Eftersom jag verkligen gillar sporten över all annan så vill jag naturligtvis lära mig mer. I dagens VK finns en lång artikel om Dalen och med uttalanden av tränaren Ulf Hallstensson. En oerhört erfaren och meriterad sådan. Artikeln handlar förstås om Dalens underpresterande, vilka orsakerna är och vad göra åt saken.

Man ska ju inte slå på den som redan ligger. Det håller jag till fullo med om även om många busar på stan en lördagskväll verkar tycka annorlunda. Men åsikter måste man få ha och det tänker jag också uttrycka. Kärnpunkten verkar vara införandet av ett nytt spelsystem. Det går väldigt trögt trots att man förfogar över en mycket kompetent och intelligent trupp spelare. I intervjun säger Ulf H bl a att det gäller att hitta balans mellan att försvara och vara spelförande. Han menar att Dalen har varit för mycket spelförande. Sånt låter konstigt för en läktarcoach även om jag förstår att det ofta inte är lätt att spela sig igenom ett igelkottförsvar – men ändå!  Konstig sport och taktik om det är bättre att låta motståndaren ha bollen än att äga den själv.

I en intervju efter VM-förlusten mot Finland i fjol  ( AIKs hemsida 110201) så menar Ulf H bl a att han vill se mycket högre intensitet och mer släppa fram konstruktiviteten. Det tolkar jag som mycket bollinnehav i högt tempo för att nöta ut och utmanövrera motståndarna. Den taktiken använde, enligt min mening finnarna mot Sverige. Och man körde över ett försvarslöst svenkt landslag som inte hängde med i svängarna. Med ett sånt spel ska inte motståndarna kunna stå pall på 2 femmor menar också Ulf H.

Som exempel på lag som agerar och bryter mönster framhöll Ulf H bl a Dalen under ledning av hockeytränaren Virtala. Då spelade Dalen man-man i sitt zonspel. Nu inför Ulf H ett försvarspel som prioriterar yta i stället för spelare och vill balansera bättre så att bollinnehavet inte blir för stort.

Jag vet inte om jag blir nåt klokare och mer införstådd genom att läsa sånt här. Hoppas spelarna begriper desto bätte.

Tidigt i höst menade jag att Dalens officiella målsättning, med den trupp dom besitter, inte skulle vara någon annan än SM-guld. Nu blir jag väldigt  förvånad av att läsa avslutningen av intervjun i VK

"Vi ska till slutspel och fortsätter vi jobba hårt och medvetet kan vi nog ställa till det för några lag där"

Är det nu Dalens officiella målsättning för säsongen 2011/2012 ?

Såg just Warberg-Pixbo på TV. Bra match med stort underhållningsvärde.

Första intresset var kring de gamla RIG-bekantingarna Rikard Eriksson i Warberg och Tim Wiklund i Pixbo. Rikard gör ju som vanligt ett bra centerjobb även om misstagen kanske var fler än vanligt. Tim har fått chansen bredvid Martin Östholm i förstafemman . Förra gången mot Jönköping var han mest assisterande back-back kompis till Östholm. Den här matchen var det annorlunda. Resolut, bra uppspel och visade också prov på sin erkända skottförmåga- roligt.

Båda lagen spelar 2-1-2 med högerstyrning. Det gillar jag. Det blir snabbare spel, mer varierade uppspel och framför allt reduceras det förhatliga back-back-back-back-spelet. Riktigt bra för publiken också. Kanske skulle några Umelag pröva det mer…?

Sedan är det ju helt otroligt att det gång efter annan bevisas att en innebandymatch inte är slut förrän den är slut. Warberg har 5-2 och öppet mål för 6-2 när Hedlund i Pixbomålet gör en fantastisk räddning. Pixbo reducerar kort därefter, går ner på 2 femmor i tredje och vinner med 10–5 ! Otroligt att sånt kan hända. Älskas av publiken också. Dock inte av de drygt 1900 personer som sökte sig till Sparbankshallen denna afton.

 Men  mest intressant var ända det taktiska. Taktikerna som användes gjorde detta till en intressant match. Och intressanta matcher behöver vi många fler av

Var det en bra match? Nää..

Var Sirius bra? Jaa, spelade efter sina resurser. Använde 2 femmor + 1 avlastning  i tredje. Tight försvar, lyfta på mål, skjuta utifrån och hoppas på det bästa. Gav poäng.

Var Dalen bra? Ungefär lika bra som Sirius. Det gav ju poäng i alla fall. Får tränaren ut den potential som finns i truppen? Dum fråga…

Nää, långt ifrån. Tvärtom faktiskt. Det här blir en aggressiv analys.

I inledningen av matchen så låter man Älvsjö dominera med stort bollinnehav genom att man ställer sig på hälarna och väntar  nedanför mittlinjen. Thoren tillåter motståndarna att skapa åtminstone fyra halvchanser om fem första minuterna nere mot Fluddans vänstra stolpe. Med lagom tur kunde det lätt ha gett två mål. Så onödigt i så fall att behöva jobba från underläge.

Thorens första riktiga skott på mål kom efter ca 11 min! Bra eller..? Det tog nästan 17 min att få hål på Älvsjö. Ett Älvsjö som naturligtvis växte efter inledningen. Man kunde märka mycket energi på deras bänk. Thorens uppspel var slarviga med en hel del tappade bollar på mitten. Emil Johansson har ex vis upplevt bättre dagar på en innebandyplan.

I övrigt  var det mycket snurr med enhandsfattning och flippassningar hit och dit.

Turligt nog så började målen ändå trilla in i andra perioden och energin försvann från Älvsjöbänken. Att det gjorde så berodde främst på att Älvsjö var mycket, mycket svaga. Tabellpositionen ljuger inte. Men fortsättningvis var det för mycket dutt och passningar i knähöjd. Håller inte mot dom bästa.

Så det ordnade sig förstås men det var tråkigt för det mesta vilket flera uttryckte främst efter första perioden. När dom gick hem sa dom: vilken skitmatch. Ingen bra reklam för Thoren. Varför inte sätta högsta fart från början för att markera vilket lag som är topplag och och vems hemmaarena man spelar i? Har man missat Idrottspsykologi A, moment 1: Hur man sätter sig i respekt hos motståndaren.

När man leder så stort som 9-1 i slutet av matchen så är det väl inte lätt att hitta toppmotivationen. En sak kan man jobba för då och det är målvaktens räddningsprocent. Utespelarna jagar poäng i poängligan. För en målvakt är det räddningsprocenten som gäller. Det är den som syns i statistiken och inte dom häftiga räddningarna.

För mig var matchens lirare en helt annan än den utsedda. Jag tyckte Victor Öberg gjorde en charmant come back. Njöt också av Mats Jonssons geniala och precisa passningar.

Sammantaget vill jag se mycket mer energi, framför allt då från start och mer distinkt passningsspel.

Gjorde Thoren en bra match då eller? – nää! 

Lördagen avlöpte med blandade känslor i kroppen. Det var lite jobbigt att se City nollas under två perioder. 0-6, inte roligt alls. Att siffrorna snyggades till i tredje  hjälper inte mycket. Det är för ofta som City råkar ut för sådana här bakslag för att det ska kännas OK. Visserligen blev jag rätt imponerad av TTs försvarsspel när dom utmanövrerade Dalen i början på serien. Målvakten Benjamin Löfdahl är ju där en stor bidragande orsak till TTs resultat så långt- landslaget nästa.

Desto trevligare var då att KAIS Mora luggade Thorens toppkonkurrent Uppsala på två pinnar. Jämnt och hårt vad jag förstår. Kunde gått åt båda hållen i slutet. Jag är tacksam för hur det slutade.

Nå, vad blir det idag då. Thoren-Älvsjö. Det kan väl bara sluta på ett sätt, eller hur? Eller Hur? Eller ska man få  våndas efter svaga första 5? Nää eller..? Så Dalen -Sirius. Det kan väl bara sluta på ett sätt, eller. Eller hur? Eller…?

Fredagkväll. I valet och kvalet. Sjunka ned i soffan med ett glas i handen och låta sig vaggas av Skavlan m fl eller att åka ut till Sjöfru för att kolla in ett bottenmöte i Div 1. Valet föll på det senare och det ångrade jag verkligen inte. Det var bra underhållning,bra prestationer och en drös med mål. Ledningar växte och krympte.

Mot slutet verkade det som Gamla Stan avgjort matchen vid 6-9 åtta minuter kvar. Men som så många gånger förut är matcherna inte avgjorda före slutsignalen. GUIF kvitterar till 9-9 och avgör med 38 sek kvar. Och dom avgör matchen med ett par eleganta mål. Vid 8-9 styr allt i allo Per Beijar in ett långskott med en metkroksliknande rörelse. Jag tror att bollen tar på översidan av klubbladet. Man vet ju aldrig säkert. Det går fort och repriskamera saknas för det mesta. Vid 9-9 skickar "Flinken " in en passning på vinst och förlust (tror jag i alla fall, han menar nog inte det) från sarghörnet och där ångar Fornander fram och trycker in bollen. Två verkligt snygga mål om än, får vi väl säga, något tursamma. Och med ens blev bottenstriden jämn och hemresan till  Skellefteå minst dubbelt så lång…

Bevakade förstås med ett tredje öga Gefle-Granlo på Live Match. Såg bra ut med snabb 2-0 ledning för hemmalaget. Granlo vände dock och avgjorde med 4-6 i tom bur-starkt gjort.

Ja, det blir ju en hel del matcher till denna helg. Mitt huvudfokus ligger förstås på Thoren-Älvsjö. Toppen mot botten men… inget är säkert som sagt.