Ja så har 2 av 40 dagar gått i min självvalda internet-fasta. Det funkar ganska bra även om vissa typ familjen tycker att jag är korkad som lägger ner nåt jag tycker är roligt. Men min fru sa till mig igår att hon fattat att jag upplevde internet-användandet som lite väl mycket. Och då är det ju rätt att dra ner. Vad har du dragit in på i fastetid?

Under tiden fram till påsk satsar Svenska kyrkan i sitt internationella arbete på fasteinsamling http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=192410&ptid=0

Det är viktigt att vi delar med oss av vår rikedom. Gör det du oxå!


Go´natt!

Semla ett mycket vanligt finlandssvenskt ord för bulle. För oss väster om kvarken betyder det kort och gott Fettisdagsbulle!

Japp, nu har jag fattat beslutet att skära ner på datortid under veckorna fram till påsk.

I kyrkorna predikar vi präster om vikten av att avstå ngt som man håller extra kärt under fastan fram till påsk. Ofta när vi tänker på fasta så handlar det om mat och att dricka fruktsoppor.
Men det kan egentligen handla om vad som helst. Nån av mina kollegor tänker avstå socker under 40 dagar, en annan tänker inte dricka alkohol eller röka, åter en annan drar in på det där extra som bara är överflöd typ extra god mat till helgerna.
Och jag ska alltså ägna minimalt med tid till facebook och vk-bloggen samt alla små tidsfördriv typ spelsajten ... , jag säger inte namnet på sajten för då torskar du oxå, det är verkligen beroendeframkallande!

Jag hyser stor respekt för människor som satsar på ett helt år av icke-konsumtion och upptäcker att man egentligen inte behöver så mycket som man tror.
En annan viktig dag är buy-nothing-day. Och så är det då det här med fastan - att lära sig att avstå något yttre så att man får koll på 'kärlekarna' i livet.

Läste precis om kollegan som återfår prästämbetet. Så roligt för den människan. Jag träffade den personen i söndags i kyrkan och jag förstod att ngt var på gång eftersom jag såg glada ögon. Alla måste få möjlighet att förändra dåliga beteenden och alla ska få minst en chans till.
Annars vore vi en rutten kyrka.

Jag lärde mig något riktigt riktigt viktigt de år jag jobbade för Öppen Gemenskap.
Det var det salutogena förhållningssättet. Salutogen i motsatt till patogen som är exvis sjukvårdens förhållningssätt. Det vill säga sjukvården tar emot sjuka människor för att hjälpa dem att bli friska. Man fokuserar kring det som är sjukt eller dåligt och vänder det till ngt friskt. Oftast funkar detta bra. Men inte alltid.
Speciellt inte för människor som har flera olika diagnoser exempelvis både ett alkoholmissbruk, diabetes och ett psykiskt funktionshinder.

Då kan det fungera bättre att arbeta salutogent, det vill säga att se vad som redan fungerar
och förmera det genom att uppmuntra och fokusera på det friska.

En människa som supit i 20 år har en ganska låg självkänsla men det finns alltid delar av personligheten som fungerar bra. Exempelvis kan människan ha en strålande social förmåga. Då gäller det att fokusera på den friska funktionen och så på lång sikt bygga ny självkänsla.

Så vill jag jobba med människor och så vill jag se på mina nära och kära oxå.

Salutogent var ordet sa Bill, friskvård sa Bull.

Go´natt!

Jag kom lite tidigare till dagis idag och då mötte jag lillan som just var på väg att spåra upp ett skidspår för morgondagens Lilla vasaloppet. Helt otroligt spännande att se fyraåringen skida på med liv och lust. Det är kul att åka skidor och jag gör det allt för sällan.

Måndag är veckans bästa dag eftersom jag är ledig. Ja det vill säga speciellt ledig är jag inte då barnen upptäckt att jag kan nyttjas till både det ena och det andra.
Jag har bara ett krav på dagen och det är att jag ska gå till och från dagis ca 8 km.

Idag blev inte vandringen så rolig som den brukar vara. Jag lyssnar på radio och fick då höra nyheten att tre män dömts till livstids fängelse för det sk grusgropsmordet.

Hur ända in i glödheta kan man döda en människa så bestialistkt och grovt. Hur är det möjligt att tre personer samtidigt förgriper sig på en människa. Nån utav dem borde ju ha förhindrat skeendet. Vi får väl snart höra hur det var med droger i kroppen etc.

Men sanningen är väl den att vi människor är kapabla till vilka djävulusiska handlingar som helst. Trots att det smärtar att säga det så är det väl just de valen som gör oss till människor och inte robotar. Jag vet inte hur man lär människor att handla på ett bra sätt även i trängda situationer.
Jag har jobbat en hel del med att lära ungdomar att säga Nej, så att det får betydelse.
Det är väldigt bra för en människa att öva sig i att säga Nej innan en specifik händelse inträffar.
Ett vanligt exempel är ju när man som 14-15 åring är på en fest och någon bjuder
på alkohol och man verkligen inte vill ha men ändå har svårt att säga Nej. Får man öva innan så är chansen större att man vågar säga Nej och trotsa alla påtryckningar.

Nej är kanske det viktigaste ordet som vi kan lära oss att hantera. Nej jag vill inte. Och vi vet hur svårt vi har att acceptera andras Nej. Människor som säger Nej anses av många vara tråkiga, trista och motarbetande. Människor som säger Ja är glada och partytypen.

Men vi vet hur det kan sluta. Kvinnan som sitter utbränd i soffan och slötittar på TV hon ångrar att hon inte lärde sig säga Nej och alltid var så himla trevlig och ställde upp på allt.

Jag tror inte att de tre livstidsdömda är några inbiciller, jag tror inte att de ens har någon form av emotionell störning. Det har bara låtit sig bli slavar under droger som har lett till att de nu har förstört livet för sig själva och för den man som de mördat. Samt att de förorsakat enormt mycket lidande för mannens anhöriga och vänner.

Såna människor måste få kännbara straff men de måste också få möjlighet till genomgripande behandling som vänder ut och in på dem så att de när de kommer ut från fängelset är 'nya' människor.
Som tur är så har vi inte dödsstraff i Sverige. Vi jobbar inte efter devisen öga för öga, tand för tand. Utan vi tror på att människor trots allt vad vi ställer till med ändå har rätt till en andra chans efter avtjänat straff.

Ja kära nån, stackars människor...

Enkel psykologisk karta för vägen till självkännedom

Under dagen har jag träffat 10 underbara ungdomar i en ledarskola som Tegs församling håller i.
Vi pratade om det sk JoHaris fönster, hur vi och andra ser på oss själva. Om du tittar på bilden överst så kan du se att där finns en bit av fönstret som har rubriken fasad.
Det är det i vårt liv som är okänt för andra men det som vi själva känner väl till.

Just denna ruta skapade stor diskussion. Hur mycket ska jag berätta för andra om mig själv? Var går skillnaden mellan det personliga och det privata? Måste jag ha kvar saker inom mig som förblir okända för andra? Hur mycket ska jag lära känna en annan människa för att kunna säga att jag känner människan väl? Ja, så gick samtalet och det kommer att fortsätta ;)

Ibland kan jag känna att vi är lite töntiga/enkelspåriga i kyrkan som gräver och grottar i våra liv så mycket som vi gör. Nästan alla predikningar innehåller någon form av moralisk uppmaning eller genomskådande av människans belägenhet. Eller så är det våra nederlag och tillkortakommanden som är i focus. Det är sällan det där enkla och enbart livsglada.

Kåt på livet var länge sen jag hörde i kyrkan. Det var viss jag själv som sa så en gång för mer än tio år sen i kyrkan och då citerade jag tidningen Glöd, som alla gymnasieungdomar kunde läsa på 90-talet. Det finns mycket som skymmer sikten i kyrkan. Mångordigheten är en sak. Tilliten en annan, jag menar att kyrkan sällan har tillit till helt vanliga människor och deras liv. Senast fick jag ett förslag om att göra en gudstjänst för människor som behöver återupprättelse efter att ha blivit utsatta för exvis sexuella övergrepp.
Det vill jag göra tänker jag.
Jag vill att kyrkan ska medverka till att alla människor får upprättelse.

Och tillsammans med ungdomarna så känner jag att jag lever, Där finns inga tabun eller ord som inte får sägas. Där planerar vi för att ha kul och för att lära känna varandra mer. Där byter vi livstankar med varandra.

Det fanns oxå en ruta till av fönstret som vi pratade om. Den längs ned till höger, det okända. Och det är ju verkligen spännande med det som är dolt i våra liv både för andra och för mig. Jag väljer att se den blinda rutan som möjlighet snarare än skrämmande framtid.

Tänk om vi alla går omkring med dolda eller okända talanger. Att vi s a s står still i utvecklingen medan det slumrar fantastiska gåvor i vårt inre. Hur ska jag locka fram det? Hur ska jag tillsammans med andra låta solen lysa över det okända? Spännande.

Jag tror att det är bitar av den känslan som driver forskaren. Och jag skulle önska att politiker i exvis Umeå jobbade mer med innovation och nyskapande. I dags läget sitter det verkligen fast i politiker-Umeå.
Badhuset går i stå. Kajen förfaller. Rondellbyggande har lagts ner. Och lösningen på den skitiga luften i Umeå stavas bara V ä g p a k e t.

Kanske skulle jag hålla en inspirerande föreläsning för kommunfullmäktige utifrån de erfarenheter jag fått av att möta ungdomarna.
Vi får väl se.

Go´natt!

Vitryggig hackspett av hankön. Otroligt vacker fågel!

Lördag morgon är för mig lika med naturmorgon i P1. 6-8 ligger jag i sängen och lyssnar i mobilen.
I dag handlade det bl a vitryggig hackspett och den gamle läkaren som för kamp mot skogsbolagens skövling av gammal skog.

Vitryggig hackspett. Nån sån har jag aldrig sett. Men det sägs att det bara finns några få häckande par i hela landet. Hackspetten är en sk paraplyart dvs om den kan räddas kvar så betyder det nytt liv för ca 180 andra arter av djur och skalbaggar. Det satsas stora pengar och skogsbolagen uppmanas att skapa situationer i skogen som liknar den efter katastrofer. Brand, tromber, orkaner mm. Då blir skogen ett livskraftigt område för småkryp och hackspettar.

Jag fick plötsligt en sån lust att vistas mer i skogen. Det hinns inte med i det dagliga liv som vi lever men det är en av mina största ambitioner. Och vi är ändå var och varannan helg ute i skogen eller vid havet. Gör upp en eld, gräddar lite pannkaka och bara myser.
Vi känner till åtminstone 10 fantastiska platser att åka eller gå till. Kont, längst ute vid havet på stenarna. Vindelälven uppströms Vännäsby (finns fler än 5 otroliga grillplaster). Tavelsjöberget med vidunderlig utsikt. Hamptjärnsberget, om man åker skidor eller går bakvägen till stugan blir det stor upplevelse. Kulla efter skogsbilvägen upp på berget.

Tja, det var några lättförklarade platser.

Vi har en gjutgärnspanna som vi lätt tar med oss i ryggan plus lite torrved (finns inte alltid på plats) Sen frågar vi barnen om de vill med och alltid är det en eller två och ibland oxå nån kompis. För mig finns inget bättre fritidsnöje. Är vi sura när vi far så är vi glada när vi kommer hem.

Genom åren har vi bjudit med oss många familjer och vänner som sällan eller aldrig eldar i skogen.

Idag tror jag inte att vi hinner elda för jag ska döpa och viga. Det är ju oxå att göra upp en slags eld.

Livet känns roligt just nu. Jag gillar när det mesta flyter på. Mängder med positiva människor runt omkring vilket sporrar till att själv vara positiv, i alla möten.
Nu är det bestämt, tingsrätten har gett SAAB möjlighet att rekonstruera bolaget.

Jag minns familjens första SAAB, en grön 99 tror jag det var. Det var mycket prat om att köra svenska bilar på 60- och 70-talet. Jag minns att pappa menade att det var bra för Sverige att just vi körde omkring i en SAAB. Sen minns jag under studietiden i Uppsala. Jag hade fått ta över min mammas gula SAAB V4 med frihjul. Gissa om det gick att spara soppa.

Men när barnen kom så tvingades vi byta upp oss. Det kändes urtrist att göra sig av med SAABen. Jag tror att många människor runt omkring i landet, inklusive Karlsson på taket (rallyföraren för viss körde han SAAB) har minnen av SAAB och VOLVO.

Sen hände nåt. VOLVO blev så otroligt mer populärt. Men det var fortfarande SAAB som var vinterbilen, den var ju framhjulsdriven och tog sig över allt. Nästan.
Min kompis Uffe han kunde göra enorma framhjulssladdar med sin farsas SAAB och jag klarade väl av det till slut jag oxå.

Nu är det sannerligen kris för denna goa gamla svenska bil. Rekonstruera företaget. Ja det innebär ju i stort sett att alla som har fordringar inklusive staten, bara får max 25% i betalning. Och jag tror att alla måste gå med på det för att det ska funka.

Tänk om vi skulle göra så i våra relationer. När det krisar sig och relationen riskerar att gå i konkurs, då skulle vi rekonstruera relationen.

Alla krav som jag har skriver jag ner till 25% och alla drömmar jag har om hur det skulle kunna vara de drar jag tillbaka.

Jag tror att företag lämpar sig bättre för detta...

Trevlig fredagkväll

Ett kärlekspar, vilket som helst!

Tack VK för den publiciteten.
Men det är egentligen ganska trist att jag verkar vara den enda bloggande prästen i Umeå. Hallå ni andra prällar var är ni? Bara på Facebook, ni vet väl om att facebook tar patent på alla era bilder och texter även efter det ni lämnat Fb. Det tror jag inte VK gör.

Förresten är det väl inte så himla stort att en präst bloggar.
Präster är väl oxå helt vanliga människor som gillar det som andra gillar.

Idag i fikarummet på jobbet så pratade vi om vad som händer i kyrkorna i Umeå (och naturligtvis i kyrkorna runt i landet) den 1 maj.
Förutom att det är den enda fasta lediga dag som vi garanterat har under hela året eftersom det är arbetarnas dag. Ja förutom det så verkar det som att äktenskapet blir öppet för både man+man och kvinna+kvinna och det mer traditionella kvinna+man.
Än så länge bara i borgerlig form, dock.

Men frågan som gällde vid fikabordet den var; Vad gör vi präster när Nils och Mats och Jeanette och Karin (fingerade personer) kommer till expeditionen för att boka vigsel?

Vi velade lite på svaren tills vår kyrkoherde kom in i rummet och då kunde han berätta att vi som präster ännu inte kommer att ha någon vigselrätt för par med lika kön. Det kommer vi kanske att få efter det att Kyrkomötet fattat beslut. Och då blir det kanske på samma sätt som när kyrkan fattade ett beslut om att sammanviga skilda personer ännu en gång.
Det blev stor storm på en del ställen.
Ja det var problem med det i kyrkan så sent som på 1970-talet. Men nu har då inte jag hört någon som pratar om det i kyrkan. Vad jag menar är att kyrkan naturligtvis kommer att fatta beslutet att göra det möjligt för oss präster att viga personer med lika kön.
Och att en hel del kommer att protestera för att det går emot deras samvete.
Det måste man ju få. Men kyrkan måste garantera att det går att få vigsel i kyrkan. Och då gäller väl som vanligt att en av de kära måste tillhöra sv kyrkan för att få det s a s gratis.
Vi är många präster som absolut kommer att viga.

En broder i förskingringen Ulf Franzen har uttalat sig i SVT om detta kolla http://playrapport.se/#/video/1414713

Det är ju kärleken som är det viktiga inte om subjektet är man eller kvinna. Den gamle brodern Augustinus lär ju ha sagt; Älska Gud och gör vad du vill. Det är en god devis.

Vi har ju som präster hur som helt en ganska dyster statistik av våra vigslar. Jag tror att mer än 60 % av äktenskapen spricker. Vi måste ta i lite mer med välsignelsen tror jag. ;))

Tänk om det är så att homosexuella människor eftersom de har fått vänta så länge på att få gifta sig som annat folk nu kommer att visa en hetero som mig att förhållanden är till för att arbetas på.

Så svaret på frågan om vad som händer när likakönade par kommer till kyrkan 1 maj för att få ställa till med bröllop i kyrkan det är; Tyvärr jag har inte rätt att viga er, men kom igen om 6 månader då går det nog bra.

Tack gode gud för fikarum!

Jag tycker att var jag än är så pratar människor om att det där ska jag lägga till mitt CV. Det är nästan så att om man står i hamburgerkön och så är det nån som absolut vill komma före i kön för att han har bråttom och sen då hans släppts förbi så säger tjejen i kön; -Jag ska lägga till mitt CV att jag är tolerant, ödmjuk och gästvänlig. Du kanske tycker att jag överdriver men ta en sväng på stan och /eller i nån förening så får du höra hur snacket går.
Härom dagen var det en kollega i kyrkan som lockade konfirmanderna med att det här kan ni skriva i ert CV...Näe, CV det är bara ett gigantiskt tillfälle att ljuga utan att det är ljug.

När 18 åringar skriver CV:n som dom lägger ut på nätet för allas beskådan då börjar jag fundera på om dom lärt sig vad ordet CV betyder: Curriculum Vitae vilket på svenska heter levnadsbeskrivning. Jag tvivlar inte en sekund på att en 18-åring kan ha en ganska gedigen beskrivning över sitt liv, och kanske även en 15-åring kan detsamma. Men, det kan ju inte rimligen finnas så stor arbetslivserfarenhet att tala om. Även om man räknar in alla sommarjobb, PRAO-tider och eventuella arbeten i familjeföretaget.

Jag minns oxå att när jag fyllde arton så tyckte jag att jag kunde såååå mycket och visste sååå mycket om det mesta. Idag när jag är snart 49 år så tänker jag; vad ska jag skriva i ett CV som kan både låta trovärdigt och ge en bild om vem jag är. Mitt CV skulle kunna vara 1 A4 långt. Eller så skulle det kunna vara 10 A4 sidor med en massa bluddr om vilka kurser jag gått etc. Vilka jag jobbat i lag med och vem som jag haft på middag under nån matlagningskurs etc.

Det som blir mer och mer tydligt för mig är att jag tycker att erfarenhet är viktigt men att jag aldrig kan säga när jag lärt mig det ena eller det andra.

Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla, visst. Men när lärde jag mig att tala inför 600 ungdomar och göra det bra. Vad ska jag skriva i ett CV om det. Att jag hörde nån säga på en av de 100 kurser jag varit på att så här gör man när man talar inför folk och sen gjorde jag bara så. Näpp, det funkar inte så.

Ett av de bästa citaten från en mogen människas CV är nog 'livets långa och hårda skola'. Frågan är om man får ett jobb på de meriterna? Det kanske är så att man hellre ger jobbet till den som skriver om alla sina kunskaper i exvis Office-paketet.

En liten parafras från bibeln kanske kan hjälpa oss. I Jakobs brev kan vi läsa följande 'Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?' Min fria tolkning är följande; Med alla så många kurser och intyg från utbildningar och vitsord från olika teoretiska sammanhang så blir det trots allt gärningarna eller färdigheten som fäller utslaget för arbetsgivaren.

För många år sen satt jag i KFUM:s verksamhetsutskott och vi hade som uppgift att få fram folk till sommarens läger. En amerikansk student som var i Sverige anmälde sig som frivillig till seglingsutbildningen, Hon sa ordagrant; - I´m very good at sailing. Jamen det skulle nog funka tyckte vi. Så kom sommaren och hon blev assisterande hamnkapten. Det vara bara det att hon inte kunde rigga en båt och än mindre sköta ett skot och ett roder.

Så tror jag att det oxå är med mångas CV:n. Mer bortur bäcken än ur säcken. Vattustarkt, som västerbottningen säger.

Go´natt!

"The Pirate Bay"-grundarna Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm.

Så är då rättegången ett faktum. Nu ska den mäktiga , eller fd mäktiga, musik/film/spel industrin visa sin makt mot som man anser tjuvar och banditer.
Över ett hundra miljoner vill man ha och säkert oxå Piraternas huvud på ett fat.

Men hallå...vad handlar detta om egentligen? När jag för första gången loggade in i på min första dator och kom ut på nätet så var det en stor upplevelse. Från den stunden så har internet bara fått större och större makt i mitt liv. Och ja, jag har skickat filer till vänner på andra sidan jorden. Jag har laddat ner bilder och laddat upp bilder, delat med mig av mitt liv och fått tilldelat liv av andra.

På Facebook delar jag liv med människor som jag aldrig någonsin mött tidigare och med människor som varit nära men hamnat på skuggsidan och nu igen har allt ljus på sig.
Jag tar del av nyheter och vet blixtsnabbt när ngn kastat en sko på Bush i ett annat land.
Jag såg när Saddam avrättades och jag fascineras varje dag över att vi har ett internet.

Senaste tillskottet är smått fantastiska Spotify...den musikfunktionen rullar dygnet runt hemma hos oss.

Men nu känns det som att man vill sätta begränsningar på det fria nätet. Fildelning handlar om varje människas eget samvete. Inte om fyra tekniskt kunniga grabbar och deras sajt The piratebay. Vill jag dela med mig av musik/film/spel så måste jag själv ta ansvar för det. Det enda omoraliska är om grabbarna tjänat pengar på siten. Fast det är väl inte så stor skillnad med blondinbella som gjort sig en hacka på sitt bloggande.

Det är väl klart som korvspad för oss som upplevde videons frammarch i världen och där det stod på alla hyrfilmer, FÖRBJUDET att distribuera, kopiera etc. Att vi redan då i slutet av -70 talet anade att detta var slutet för filmindustrins megaintäkter. Som man bäddar får man ligga. Vem har inte kopierat en videofilm. Och vem har inte spelat in tio i topp på vanligt kasettband och haft med sig i bilen, i tältet, på badstrand.
Idag har vi med vår mp3 spelare fulltankad med hundratals låtar.

Internet är den viktigaste reklamplatsen för alla nya artister. Får man en snutt av en låt på youtube så är lyckan gjord. För det handlar om interaktivitet.

Musik/film/spel- industrin måste tänka om. Internet måste få vara fritt.
I Kina begränsar regeringen människor uppkoppling till 'den fria världen' och hotar med fängelse för den som vågar trotsa (dock inte under OS)
I den fria världen hotar Musik/film/spelindustrin med vite på 100-tals miljoner.

Vad händer den dagen när det finns 1500 fildelningssiter på inernet.
I vilka rättegångssalar ska alla dom få plats.

Det måste finnas andra vägar för människor som vill göra musik/film/spel att förtjäna sitt levebröd. Ett exempel...

Förra helgen hade vi Eldkvarn i kyrkan på Teg. En konsert som kostade en hel del men som finansierades av konsertbesökarna. Sedan spelade SR P1 in gudstjänsten med Eldkvarn på söndag och den har sänts i söndags som gudstjänst i P1 och finns nu utlagd på SR hemsida.

Ska jag då inte i rimlighetens namn stämma SR för att de delar den filen med mig?
Är inte Eldkvarn arga över detta? Knappast, för det ger dem åtminstone 10 nya spelningar. Konserter där de får riklig ersättning.
Jag ser absolut ingen skillnad i det som The piratebay gör och det som SR gör.


the show must go on...

I dag ringde en person och frågade om jag var emot att homosexuella ska få gifta sig borgerligt fr o m 1 maj. Hurså? svarade jag. Ja men dom kristna är ju emot homosexuella.
Jag bara ropade rakt ut i telefon,,, Nej, det är kristdemokraterna som är emot. Men inte dom kristna. Faktum är, berättade jag, att jag inte känner en enda kristen som är emot.

Va, svarade mannen i andra ändan.
Jag fortsatte och berättade om hur kyrkan är uppbyggd med en partipolitisk ansvarslinje och en teologisk församlingsstruktur.
Att sammanblanda kristen tro med ett politiskt parti oavsett om det är KD, Piratpartiet, Sap, Fp, M, C, V eller SP det är totalt vansinne.

Nu hoppas jag att Svenska kyrkan säger ett rungande ja till att viga människor som älskar varandra oavsett kön. Det skulle vara väldigt frigörande med ett tydligt och rungande Ja i den frågan från kyrkans sida.

Vi pratade vidare om hur regeringen ska arbeta med denna stora kris i allians-samarbetet.
Jag tror att det behövs rätt många klargöranden med insändare, debattartiklar etc för att slippa denna sammanblandning. Så slutade vårt samtal. Jag hade lärt mig ngt och han hade lärt sig ngt.

Det borde ligga KD varmare om hjärtat tycker jag, att motarbeta all sammanblandning mellan människors personliga tro och det värdekonservativa reaktionära politiska partiet KD.

Go´natt

Slåttdalsskrevan

Nu är det helt perfekt ute. Så sanslöst vackert. Ska precis ge mig iväg på en promenad till dagis och hem igen. 8-9 km det blir suvve på min lediga dag.

I morse skjutsade jag dottern till skolan, ja till Gammlia. Dom hade skidor på schemat. 20 minuter senare ringde hon och sa att det var inställt. För kallt. -18 grader.
Jag undrar om det i typ Sydfrika eller i Spanien för den delen nånsin blir för varmt för att ha utomhusgympa. Kommer ihåg från i somras att jag såg en fotbollsmatch, kan det ha varit Peking-OS. Nå det var +40 och för varmt för att spela egentligen. Men dom sprang som galningar.

I o f s anser jag att det är bra att skolan ställer in uteaktiviteter om det kryper under 15 men nåt annat kan man väl göra. Långpromenad.

Jag har fått lära mig att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder.

För ett par år sedan åkte vi ner till Skuleberget och vidare ut mot Käl för att klättra upp till Slottdalsskrevan. Det var en regnig dag en det var den dag som bjöds. Lilla satt i stolen på ryggen och så vandrade vi sakta uppåt. Till slut var vi uppe, ca 3 km vandring uppåt, inte jobbigt i vanliga fall men nu var stigen till en bäck.

Efter en paus och den vidunderliga utsikt som det är där uppe så var det dags för nedfärd.
Jag sa till min fru att vi skulle ta det försiktigt på de slippriga stenarna. Men så plötsligt halkade jag till och vrickade foten så infernaliskt. Jag riktigt kände hur den svällde upp.

-Va ska jag göra, sa jag till min fru.
-Jamen du har inte så många val och jag tänker inte bära dej, svarade hon. Ta och remma igen skon ännu hårdare så att det stasar.
-Ja, men det gör ooont, väste jag.
-Snöra och gå! var svaret från hustrun.

Vi fortsatte den helt sanslöst smärtsamma vandringen neråt och väl nere efter 1 timme så pustade jag ut vid havsviken. Sen fortsatte vi till bilen och där fick jag hjälp att dra av mej skon. Inga alvedon här inte. Alla var sjöblöta och jag ojjade mej.
Foten var helt blå men jag hade tagit mej ner.
Då lärde jag mej att det är avgörande att jag har bra prylar på mej.
Hur hade jag annars tagit mej ner.

Jag tycker att barnen hade kunnat ta en långpromenad i stället för att bara ställa in.

Nu ska jag gå, låååångt.

Lördag morgon på väg till konståkningen med lillan.
På bilen sitter en arg lapp. Med röd text har ngn skrivit 'Ingen P'
Vi hade ställt bilen vid sidan om carportarna där traktorn skopat upp snön. Inte i vägen för nån. Och det är nån som bor i vårt hyrehus som satt lappen.

Först tänkte jag, ja det är väl inget att bry sig om. Men sen vällde vreden fram.
Vad ända in i glödheta!!!

För ett tag sen satte jag en snäll lapp på glasdörren vid utgången om att 'Vänligen rök ej i trapphuset, vi mår dåligt av röken'.
Då kom det genast upp flera lappar om att, så här kommunicerar vi inte i det här huset, vi pratar med varandra. Eller, Vi har inte rökt, slutade för flera år sen.
Luktar rök gör det fortfarande, nästa varje dag. Och det är irriterande eftersom det drar in.
Det är just den där första tändröken, du vet det luktar en blandning av bränt papper och avgaser.
Jag slutade sätta lappar och pratade med hyresvärden som lovade att o m g ta i tu med problemet. Det var i november 2008. Stinker fortfarande.

Så kommer denna lapp på vår bil. Alla i huset vet att det är vår bil och att den är för hög för att gå in i carporten och att vi därför är hänvisade till datumparkering på gatan.
Var annan natt ett kvarter bort. Det funkar men ibland måste vi bara ställa oss närmare. Speciellt när barnen somnat i bilen och bär in dem. Och då kommer nån och sätter lapp på bilen.

Tänk om jag skulle sätta lappar för allt som stör mig. Att folk i huset inte sopsorterar utan slänger vinkartonger, pizzakartonger och stora wellpapplådor i soptunnan. Dessutom mängder med glasflaskor trots att återvinningsstationen är ett kvarter bort.


Oerhört kränkande beteende.

Dags för pulkbacken!

Jaha ja, så har då självaste redaktören bestämt att strama upp kommentarsfunktionen på vk.se. Jag skrev ju om detta häromdagen men jag trodde inte att det skulle gå så snabbt ;)

Jag begriper inte varför vk måste tillåta kommentarer till artiklarna. Det är väl för interaktionen mellan vk och läsare men varför måste man låta folket kommentera alla nyheter. Obama vald till president - kommentera! Ingemar Johansson död - kommentera! Nytt förslag till arenabadhus i Umeå - kommentera!

Jag tror att stämningen och inställningen till nätupplagan av vk snarare blir sämre med lla dessa erbarmerliga kommentarer.
Du som inte ännu läst, ta del av denna 'debatt' http://www.vk.se/Article.jsp?article=251827 ,så fattar du kanske vad jag menar...

Nu kallar solen!

Ja så har vi varit på hockey i Ö-vik. Helt klart en väl värd kväll. Perfekt hall ,trevliga vakter, mycke umebor och det viktigaste av allt Foppa. 7 500 människor stod upp och skrek när Foppa nätade efter 16 min i första perioden. Han är på rätt ställe vid rätt tidpunkt och stöter upp den i klykan med en backhand.

Umeå och björklöven har typ hela läxan att lära.
Att Skellefteklacken sjöng hata löven, hata löven -det, kan då inte jag begripa. Dom fattade väl inte att dom var i Ö-vik. Det är ju inte alltid så lätt för våra bröder i Skellefteå att skicka upp hissen hela vägen ;)

Till ö-vik och riktig hockeykväll återvänder vi gärna

Go´natt!

enkel skiss på tre kategoriseringar enbart kring kroppsbyggnad.

Ja, den rubriken är väl en av de bästa kommentarer man kan ge till just en helt vanlig dag med normala insatser. Hockeykommentatorer och övriga idrottskommentatorer brukar ofta använda den typen av språk.

I dag hade jag en dag på jobbet. En av kollegena var sjuk så jag fick hoppa in på en mässa på ett äldreboende. Omkring 15 personer kom till samlingsrummet och vi sjöng och spelade och delade bröd och vin. Så himla livsnära att komma med bud från himlen till människor som sitter där dom sitter. Bokstavligt och bildligt talat. En och annan gammal kompis träffade jag oxå.

Såg just att kommentarerna till artikeln om villaägaren som polisanmälts för att ha skottat ut snö på gatan nu ökat till 96. Ja jag säger då det, finnes det då inget annat att göra :)

Jag tror att jag ska sammanställa några kommentar-längder till noga utvalda artiklar och skriva en liten bok om dem. Kanske kunde jag noga försöka 'måla upp' fantombilder på dem som kommenterar.
I skolan läste man om pykniker, 'person med satt kroppsbyggnad, korta ben och runt ansikte (vilket enligt en äldre psykologisk teori ansågs tyda på sällskaplighet)' citat NE.
Eller atletiker (sportig kroppsbyggnad)
Eller leptosamer från lepto; liten , fin, tunn människa.
Det finns flera kategoriseringar.

Så skulle man kunna dela in folk i tänkta grupper, naturligtvis utan vare sig moralisk eller personlig betydelse. En enkel kategorisering kring vem som skriver vad i kommentarer.

Tror i o f s inte att det finns ett mega-intresse för en sån bok men vem vet.

Go´natt!

I dag gjorde jag, om jag får säga det själv, en otroligt god middag. Enkel men smålyxig.

Fiskpinnar med bläckfisk, har bara sett det på Willys, hemgjort mos på mjöliga pärer från västerhiske blandat med dill och chili. Till detta en coleslow med hemgjord majonäs(den tog exakt 92 sekunder att röra ihop med stavmixern. Lite fransk senap och fet-yoghurt.
Citron och citron-vatten med isbitar.

Jag har alltid hävdat att vardagsmat som är god tillhör den stora kokkonsten och det vill jag lära mina barn. Alla recept som man inte ens kan uttala tillhör en annan värld.

I lördags när jag hade förmånen att äta med Eldkvarn på Rex så beställde en av killarna i bandet en förrätt och så frågade han vad det var han fick. Servitrisen svarade i en mening som var 1 minut lång. Helt otroligt, hoppas det var gott.

Jag gillar mat som heter typ bruna böner med fläsk, vegetarisk lasagne, palt etc.

Men det är väl som det mesta att använder man fina ord så tror folk att man har ett ädelt inre.

En annan sak jag funderat på är kommentarer till artiklar här på vk.se. Senast är det kommentarerna till artikeln om den polisanmälde villaägaren i Ersmark.
När jag tittade senast var det över 50 kommentarer. Snacka om att vk.se fyller en funktion. Men det mesta är felstavat och särskrivet svammel på otroligt låg nivå!
Är umebor i gemen så otroligt korkade undrar jag.
Men skulle jag skriva det som kommentar till en artikel så skulle jag få minst 20 smattrande tangentbord i huvet. Och alla skulle vara ense om att jag inte hade den minsta susning om hur idiotiskt det är att kommentera människors kommentarer.

Ja det är så det är på vk.se. Men, det har en mycket bra sida. Papperstidningen är nästan helt fri från insändare. Skönt.

Go´natt!

Carla och Plura, två gedigna figurer som bjuder på sig själva

Vilken helg det varit. Jag tror att vi samlat över 1000 pers i dagarna två på Tegskyrkan.
Först på lördag kväll en konsert med Eldkvarn utan en enda dålig låt. starka texter och ett ljud som skulle få många att tråna...

Så åter på söndag förmiddag en proppfull kyrka med Eldkvarn på scen.
Jag slutade räkna vid 10 personer som efter gudstjänsten kom fram och sa att detta var den bästa gudstjänst de nånsin varit på. Kanske var det länge sedan dom var i kyrkan, för vi gör en hel del bra gudstjänster faktiskt (och mycket annat bra) Eller så är det så att detta grepp med ett band på scen är ett nytt sätt att fira gudstjänst som verkligen tilltalar umebor idag.

Tyvärr var inte detta en guld-helg för tonåringarna men många var där. Jag lovar vi ska göra nåt för er oxå, snabbare än ni anar.

Så var det detta med mina tårar som jag bävade för. Jag lyckades inte hela vägen. När jag berättade om svärdet som skulle genomborra Maria, Jesus mamma, då kunde jag inte få fram orden. Men kanske blev jag mer äkta. Det vill ju alla vara.

Go´natt!

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att intresset skulle vara så stort när Tegs församling tog hit Eldkvarn. Det var ett glatt gäng som rockade loss i Aula Nordica på lunchen.

Jag blir lite småkär i Plura och hans brorsa Carla när dom för 1000 gången kör Fulla för kärlekens skull. Vilken låt och vilket drag det lär bli i kyrkan. Dom har ju hållit på i 35 år typ.

Vi snackade om det när jag kom hem frun och jag. Hon sa: - Larsa, tänk att alla dom här nya banden dom kommer och går och vi minns inte ett av dem i morgon. Men Eldkvarn, Lundell och ett par till dom kommer våra barnbarn att lyssna på.
Kanske är det så. Och visst jag säger bara Mozart, Bach och Hendel. Dom är stora fortfarande. Kommer aldrig att dö.
Och då står det klart för mig när Plura sjunger, 'Vi har blivit bröder alla i bandet och vi vill spela tills vi dör'.

Det som är det allra allra roligaste i kråksången är att kyrkan för en gångs skull får lite positiv energi. Det gör så himla mycket bra grejer i kyrkan runt i landet, runt i världen.
När det händer en dålig grej så raserar det år av goda insatser, När det händer en rolig grej så byggs förtroendet sakta sakta upp.

Och om vi skiter i alla påvar och kardinaler, präster och diakoner så är det det vanliga kyrkfolket som färgar verksamheten och gör gudstjänsten levande.
Long live den vanliga mänskan!!

Go´natt!

Ja, det är väl få som missat att Eldkvarn är i stan torsdag till söndag. I morgon spelar de för studenter och personal på Campus, fredag sitter de i soffan i go´kväll och lördag gör dom sin konsert Hunger hotell i Tegskyrkan. Biljetterna har gått som smör och det är många som vill se och höra de gamla rockarna.

Men det riktigt riktigt stora är att vi får fira gudstjänst kl 11 på söndag med Eldkvarn på scen. Gratis, som alltid när kyrkan firar gudstjänst.

'Nånting måste gå sönder för att himlen ska va blå.' -sjunger Plura.
En sån textrad kan inte kyrkan missa att mixa med det egna budskapet om Gud som en krukmakare som skapar nya kärl av våra liv när de gått i kras. Det ska bli hur kul som helst.

Läste idag att Eldkvarn gjorde samma gudstjänst i Ängelholm och där var kyrkan full redan en timme innan. Kolla in. http://hd.se/angelholm/2009/02/01/eldkvarns-maessa-lockade/

Tegskyrkan tar ca 600 pers och jag hoppas att alla som vill får plats. Jag lär få lägga upp många oblater på altaret för att det ska räcka. Som tur är så har Svenska kyrkan i Umeå numera avalkoholiserat vin. Det gör det möjligt för människor med alkoholberoende att oxå fira mässa. Du är galet välkommen!

Eldkvarn och deras musik blev min på riktigt för ett par år sedan.
Vi hade just sålt vår restaurang i Umeå och avyttrat vårt bolag då vi tog familjen i bilen och drog till Belgien och några nyvunna vänner. Dom ska jag berätta om en annan gång.
Nå, när bilen rullade ut ur Umeå så stoppade jag in en CD som jag rafsat åt mig innan vi for. Så fylldes bilen av Eldkvarn mässa Kärlekens törst.
Vi lyssnade bara på den skivan och när jag häromdagen berättade för Plura i telefon om detta så sa han; -Stackars barn i bilen. Det måste ha varit hemskt.

- Hemskt, sa jag. Det gav oss en helt otrolig känsla att glida nerför autobahn med Kärlekens tunga i bilstereon. http://www.youtube.com/watch?v=pU8eYw7iYdQ&feature=related.

Jag undrar om jag kan hålla tårarna tillbaka på söndag. Vi får väl se.

Go´natt!

Ett glas vatten, varken mer eller mindre.

En ganska händelserik dag trots att jag bara gled förbi på jobbet ett kort stund och bokade in några möten. Dagens svåraste uppgift bestod i att försöka förklara för min 4:a-åring att hon inte får äta ngt förrän magen har stabiliserat sig.
- Jamen pappa jag vill ha vatten, jätte mycket vatten.
- Men vännen, du kan inte dricka just nu, Det kommer bara upp igen.
- Nähä, det gör det inte alls det.
- Jo det gör det.
- Näe för det gör det inte. JAG VIIIIILL HA VATTEN.
- OK jag ska ge dig lite ljummet vatten med salt i. Vi försöker.
- Salt!!
- Ja det är bra om du får i dej lite salt.
- Ja ja bara jag får vatten NUUUU.
Vattenglaset tömdes på typ 2 sekunder.
10 minuter senare.
- Pappa, jag måste kräkas.
- Mm jag vet. Skynda dej till toan.

Ja, jag visste ju att det skulle bli så. Men det visste inte hon.
Jag frågar mig , var går egentligen gränsen för pröva-själv-trots-att-pappa-sagt-att-det-inte-funkar-saken?
Jag vet inte. Vad tycker du som läser? När måste man bara som vuxen sätta stopp.

Handlar det om att klättra i träd.
Handlar det om att pierca sig själv med ett häftstift. (sker nog inte i fyra årsåldern men...) Handlar det om att bli vegan.
Handlar det om att prova hasch.
Handlar det om att ha sex i 13 årsåldern.
Handlar det om att snatta.

Jag vet som sagt inte. Vissa saker är ju förbjudna inte bara för barn utan även för vuxna.
Det hindrar ju inte att man måste göra ngt i alla fall.
Men hur långt ska jag som förälder ge mitt medgivande.

Det jag vet är två saker.

Dels att mitt nej har betydelse, åtminstone på sikt trots att det inte hindrar handlingen i nuet. Så har det en karaktärsdanande uppgift senare. Pappa ville inte att jag rökte.

Dels att det har betydelse för mig att vara tydlig. Vem blir jag om jag aldrig sätter gränser.

Men, så klart, man måste ju får pröva att dricka vatten trots att man kommer att kräkas.
Att pappa sen får tvätta lite extra, det hör ju liksom bara till.

Jag vill sluta med att kommentera en kommentar jag fick i går när jag skrev positivt om Naturskyddsföreningen. Någon skrev att jag var himla politiskt korrekt när jag sa att det är våra barn som ska ärva staden av oss och därför krävs trygghet i alla satsningar som påverkar miljön.

Tro inte en sekund att fler vägar med högre hastigheter och fler handelsplatser hjälper oss och våra barn att få en bättre miljö.
Skiten förflyttas bara.
Inser du inte det så är du inte bara politiskt inkorrekt utan väldigt, väldigt naiv.

Go´natt!

Läser på VK.se att Naturskyddsföreningen vill ompröva Vägpaketet.
Jag har stor tilltro till Naturskyddsföreningen och speciellt dess generalsekreterare Svante Axelsson som är en kompis från Uppsalatiden.
Naturskyddsföreningen är inte ett gäng yrkesdemonstranter som likt Greenpeace gör ickevålds aktioner under civil olydnad. Naturskyddsföreningen är en organisation med otroligt kompetenta handläggare och partners.

Naturligtvis finns det något i det tilltänkta vägpaketet som inte är bra för miljön på sikt.
Varför skulle vi tvivla på Naturskyddsföreningen?

Vi behöver göra ngt åt trafiksituationen i Umeå. Det ser man om man åker norrut kl 7.30 en vanlig morgon på tegsbron.
Men vi måste lämna över ett tryggt och miljövänligt samhälle till våra barn. Där tillgänglighet till Centrum och trygghet vad gäller miljön är säkerställt.

Jag kommer ihåg hur det var när Kyrkbron byggdes. Då skulle ÖK bli en ytterligare snabb genomfartsled genom Umeå för att avlasta E4:an, Det blev bara delvis så och det kostade då ca 75 miljoner. Sen kom politiker på att ÖK skulle bli slalombana och återigen rak väg.

Det jag vill säga är att om vi ska bygga om vägar runt Umeå så måste det vara 100% säkert att miljön inte påverkas mer än vad som är inom lagen.

Läser man kommentarerna på vk.se (vilket ofta är roande men lika ofta oroande) då ser vi att många vill starta bygga nu. Många kritiserar Naturskyddsföreningen och kallar dem det ena och det andra.
DET är det största problemet med vår stad. Det finns så otroligt många frustrerade och korkade åsikter att det skulle räcka för halva Sverige.

Jag har en före detta skolkamrat Christina Hörnberg-Lindgren som under processen med Botniabanan agerade juridiskt ombud för Naturskyddsföreningen där hon stred för att miljöpåverkan skulle bli så liten som möjligt. Många kallade henne då både det ena och det andra och menade att hon stoppade processer som skulle leda till fler jobb och fördyrade bygget av Botniabanan med sina överklaganden.

Jag menar att vi ska vara ytterst tacksamma för att vi har både jurister som Christina Hörnberg-Lindgren och generalsekreterare som Svante Axelsson.

Vem vill/kan/orkar/törs annars stå upp för miljön och det som vi ska lämna till våra barn.

I nuläget är främst Sossarna och Lennart H så 'kåta' på att starta bygget av Vägpaketet att de förmodligen själva skulle vilja hemsöka Naturskyddsföreningen om det bara var möjligt.
Jag vill uppmana till försiktighet och ett aktivt lyssnande.
Det ska bli O´ så intressant att läsa VK i morgon och se vad vårt kommunalråd säger.

Vi är många som vill ha en hållbar utveckling av vår stad, vårt land och vår värld.
Naturligtvis är ett av alternativen att vi drastiskt minskar bilanvändandet.

Go´natt!

För första gången i mitt liv har jag varit på en gudstjänst där en medverkande hette Larsa, som jag alltså.
Larsa Åhlen, årets Västerbottning (kolla in http://vk.se/Article.jsp?article=241383)
blev intervjuad av en av församlingens diakoner. Bra frågor och mycket bra och koncisa svar av Larsa, den gamle mannen som rätat upp sitt liv och ger liv till andra.

Detta inslag i Jubileumsgudstjänsten för Tegskyrkan 40 år var suveränt. Det placerar gudstjänsten och församlingen mitt bland människors vardag. Exakt som det ska vara!

I morgondagens VK får Du med säkerhet både läsa mer om detta och se bilder. VK var på plats. Tillsammans med 203 personer, Enligt vaktmästarna.

På tal om namn. Jag heter ju Lars Erik Rännar. Ett namn som för mig alltid varit unikt. Men hör och häpna när jag för ett par år sedan fick ett brev hem där jag ombads hämta ut mina resultat efter en större tenta i numerisk matematik vid Mitthögskolan i Sundsvall.

Jag har en kusin som är kung på matte men jag suger på matte.
Nå jag kollade via glasögonen på internet, (tycker att vissa sajter får för mycket cred).
Nå vad fanns jag, jo, det finns en till !!! Lars-Erik Rännar. Jag blev så häpen att jag omedelbart bestämde att jag hädanefter heter Larsa Rännar (han kallas säkert så oxå)

Kan jag på nå´t sätt köpa loss eller skydda mitt nya namn, skulle inte tro det.
Jag hade för ett par år sedan ett eget företag som hette Larsa Rännar Produktion. Det fick inte kopieras, men mitt namn, tja det är inte möjligt att skydda.

Mitt problem är väl relativt litet om man jämför. Jag kunde ju ha hetat Erik Johansson som är Sveriges vanligaste för- respektive efternamn. Kring 300 000 heter antingen Erik eller Johansson.

När jag tillbringade min dag i Tegskyrkan så var min fru i Vindeln med småstintorna och testade Buberget.
Jag tror att jag hellre hade varit där med tanke på att jag älskar vinter och snö. Men då hade jag missat Larsa Åhlen och det ville jag inte.

I morgon är det ledig dag för mig, men jag har ändå lovat möta Sveriges Radio P4 i kyrkan. Filippa Armstrong, reporter, vill i direktsänding att vi ska reda ut lite kring Kyndelsmässodagen och kyrkoåret.
Då ska jag passa på att göra reklam för kyrkan...hi, hi, hi

Go´natt!