Lennarts tankar

Sysselsättning: Företaget
Politiska uppdrag: Sitter i Bjurholms kommunfullmäktige för Kristdemokraterna. Är också KD:s lokale ordförande.
Bloggar om: Sådant som berör mig, från språkvård till gammbilar, från politik till kristen tro
Ålder: Född 1968, samma år som Saab 99 visades.
Bor:
i Västanfjället
Familj: Hustru, hund och två katter
Utbildning: Musiker och fritidsledare
Dröm: Att kunna leva på vårt företagande
Bästa egenskapen: snäll
Sämsta egenskapen: Kanske för snäll
Bilar: Saab 99 Turbo S och VW Sharan VR6
Intressen: sport (Ishockey Brynäs, Formel 1 Team Lotus och snooker Ronnie O'Sullivan), musik (helst hård symfonisk bluesbaserad rock, som Deep Purple), Gamla bilar, främst av märke Saab, Pingstkyrkan, Aktivering av hunden
Senast lästa bok: Bibeln, Bilbo och Ringen-trilogin
Senast sedda film på bio: Nobels Testamente
Bästa filmserien: Star Trek
Bästa svenska film:
Jägarna
Bästa experimentsserien: Mythbusters
Bästa deckaren: Adam Dalgliesh
Bästa amerikanska kriminalserien: Bones
Bästa realityserien: Escape To The Country, en brittisk serie där olika par får mäklar-hjälp att hitta sitt drömhus
Bästa Sci Fi-serierna: Star Trek originalserien och The Next Generation
Bästa maträtten: Potatisgratäng med älgstek
Förebild: Jesus
Bästa minne: Deep Purple på Gimoborg

Det bästa med Bjurholm:
Alla trevliga människor, tillräckligt långt från storstaden (Umeå alltså), men ändå tillräckligt nära för att kunna åka dit, en gång i månaden eller, helst, mer sällan.

DJURPLÅGERI!!!

Nej, jag tar INTE upp minkfarmarnas påstådda plågande av sin inkomstkälla, utan en mycket mer adekvat och viktig fråga, som Djurrättsalliansen hellre borde jobba med. Och det är alla tusentals sommarkatter som släpps ut vind för våg varje höst. Dessa katter har noll och ingen erfarenhet av att jaga, till skillnad från våra jägarmästare (se tidigare blogginlägg). Nej, detta handlar om ungkatter, som levt en till synes trygg och ompysslad värld i 4-6 veckor, tills de plötsligt, och utan förvarning sätts ut på bron till sommarstugan. Och så ser denna katt hur hans/hennes familj bara far iväg, för att inte återkomma. Dessa katter blir, om de har tur, ett lätt byte för räv, lo och andra rovdjur. Annars riskerar de svältdöden ute i skogen. För, som sagt, de har INGEN erfarenhet av att jaga och vet inte var de ska söka efter villebråd. De katter som har extrem tur blir kanske upphittade och får komma till ett kattpensionat, men det är en bråkdel av alla som lämnas att "klara sig själva". De vanligaste lögnerna föräldrar kommer med, nu som på 70-talet, är:

1. Katter är rovdjur, så de hittar säkert mat.
Med risk för att verka tjatig, hur lätt är det för en15-20 veckor gammal katt att jaga? Det är ungefär då som kattmamman brukar BÖRJA lära sina ungar att jaga. Och om de varit innekatter hittills är det dessutom en totalt okänd miljö de kommer till, när de bara släpps ut.

2. Katter är trogna, du ska se att han/hon sitter på vår trappa nästa sommar.
Har katten inte svultit ihjäl, blivit uppäten eller omhändertagen ganska snart så är katten helt förvildad vid det laget. Det tar inte många veckor innan den är så skygg att den är svårfångad t.o.m. för en person som den känner väl.

Nej, ni som har haft en katt i sommar, och inser att ni inte kan ta med den hem till vintern: Ta ert ansvar och åk förbi en veterinärstation på hemvägen från sommarboendet för att ta katten av daga. Alternativt kan ni ju omplacera den, om en sådan möjlighet infinner sig. Att göra på något av dessa båda sätt är DEFINITIVT mer humant än att släppa ut sommarkatten i skogen och tro att den ska klara sig.


16 Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Arbetare säger:

Halihalå Olofsson?
Så du vill att vi människor hjälper till liksom?
Vi utbildade, vi skapandets krona, vi humans, ska då inte bry oss om att ta hand om, värna, minimera lidande?
Vi ska tvinga djur att stängas inne och utfodras till att bli vår egen mat och pälsjacka OCH plåga dem?
Hur tänker du nu?

lördag 21 augusti 2010 klockan 20:30

lion

Lisbet Olofsson säger:

Djur ska inte plågas alls - men djur plågar endå varandra ute i det vilda livet. Hur ser straffskatten ut där!!???

fredag 20 augusti 2010 klockan 06:59

Arbetare säger:

"utan en mycket mer adekvat och viktig fråga" skriver du.
Nog ser jag det som den viktigaste frågan att plågeri stoppas i jordbruket.
Dels är det allas vår mat, dels den näring som får störst bidrag, dels ska bönder INTE tjäna pengar på dålig skötsel, dels är omfattningen betydligt större, dels går det faktiskt kontrollera om man bara vill, dels mörkas problemet av regeringen, osv.
Att kontrollera familjer med sommarkatt måste ske på personligt plan, eller ska DR sitta på varje bro???
De gör redan så enormt mycket, ideellt, och jag hyllar dem som outtröttligt ändå fortsätter!!!

onsdag 18 augusti 2010 klockan 18:22

Rasmus säger:

Det jag tycker är nonchalant är att hävda att ett par tusen sommarkatter som överges (på ett förvisso helt hänsynslöst sätt) skulle vara värre än att 1.5 miljoner minkar sitter inlåsta i minimala nätburar där dom biter sönder sina egna syskon, blir mentalt rubbade och sedan gasas till döds. Varje år.


Ser som sagt ingen motsättning mellan att bry sig om minkar och rädda sommarkatter, men det är ändå en rätt stor skillnad på situationerna. Minkarna har i princip ingen chans till överlevnad (annat än om någon släpper ut dom) medans katterna kan klara sig och dessutom få hjälp från godhjärtade.

onsdag 18 augusti 2010 klockan 09:57

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Men som sagt, att spöka ut sig i pälsar över huvud taget, vare sig det är en sobelpäls från 60-talet eller en nygjord minkpäls, gillar jag inte heller. Det finns andra, bättre, sätt att glänsa på.

Wednesday 18 August 2010 klockan 18:14

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Då har du och jag diametralt olika åsikt om vad nonchalans är. För mig är höjden av nonchalans att släppa ut 200-300 minkar i naturen, och på så sätt sabotera ett helt ekosystem.

Sedan har jag lite svårt att se hur ärligt, hårt arbetande människor skulle låta de djur som är deras levebröd kannibalisera på varandra. Slutresultatet, pälsarna alltså, blir ju sämre så, med mindre inkomst för pälsfarmaren. Den logiken går inte riktigt ihop för mig.

Till sist så måste väl ändå du också inse att det är en enorm skillnad mellan sällskapsdjur och och den djurhållning man har som levebröd.

Wednesday 18 August 2010 klockan 17:56

Rasmus säger:

Jag är aktiv i Djurrättsalliansen OCH arbetar med att hjälpa övergivna katter. Vi har i Malmö en speciell grupp inom organisationen som gör just detta. Så, kasta inte sten i glashus min vän utan ge dig på de som inte gör någonting alls för att förändra världen i positiv riktning. Det här gör bara folk upprörda för du låter oerhört nonchalant.

Tuesday 17 August 2010 klockan 11:15

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Borde kanske tillägga att jag ABSOLUT INTE tycker om vare sig mink-pälsar eller andra sorters "naturpälsar". Det finns fullständigt adekvata "fuskpälsar" att köpa, om man nu absolut vill se ut så.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 13:19

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Uppmärksamhet fick inlägget i alla fall. :-D Det är lovvärt att du också tar hand om alla dessa sommarkatter. Jag undrar exakt vad det är som låter så "nonchalant" i dina öron? Att jag pekar på ett mer adekvat problem än minkarna?

tisdag 17 augusti 2010 klockan 11:28

Martin säger:

Lennart, du kan ju börja arbeta ideellt för ett katthem t.ex.? Eller blir det att lägga ner för mycket tid på andra? Allt arbete Djurrättsalliansen gör sker ju utan lön, fast du kanske inte är beredd att göra någon personlig uppoffring för andras skull? Lätt att tala om för andra vad man tycker att de ska göra och vad de hellre bör ägna sig åt, svårare att själv göra något.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 11:06

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

För övrigt jobbar jag ideellt både i Svenska Saabklubben, i den lokala idrottsföreningen och i Pingstkyrkan i Bjurholm så jag gör minsann min beskärda del av ideellt arbete också.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 11:34

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Slutade du läsa inlägget efter första meningen?

tisdag 17 augusti 2010 klockan 11:30

Ingemar Wahlström säger:

Jag kan inte annat än hålla med dig. Kanske med det tillägget att du som förälder verkligen måste vara "hård" i det här fallet alternativt inse att ansvaret kan gå över till dem när den första förtjusningen lagt sig hos barnen.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 10:21

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Där sade du ett sant ord. Är inte förälder själv, men det är ju jätteviktigt att sätta gränser.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 11:29

Martin säger:

Varför jobbar inte du med det istället? Det är jävligt lätt att klanka ner på andra som faktiskt kämpar för nåt de tror på, lite svårare att själv få tummen ur röven och lyfta ett finger för nån annans skull. För övrigt är det rent grymt mot veterinären att tvingas ta livet av friska djur, det är det värsta som finns. Och bara för att nån var självisk nog att vilja ha ett djur som nallebjörn.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 09:56

Lennart

Lennart Vilhelmsson svarar:

Vi har redan två katter, om du läst min blogg tidigare, som går bra ihop med vår hund. Så vi har inte plats för någon mer katt. Vi har t.o.m. fått omplacera en strövarkatt som kom en vinter och flyttade in till oss. Han fick dock bo hos oss tills vi hittade ett nytt hem för honom. Jag har inte klankat ner på någon, inte medvetet i alla fall. Om något jag skrivit upplevs som så ber jag om ursäkt.

tisdag 17 augusti 2010 klockan 10:50

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS