Sci-Fi i höstmörkret

Nu har jag ÄNTLIGEN fått se Stargate SG-1 "The Arc Of Truth" Den var som förväntat riktigt bra. Stark fyra på en femgradig skala.  Funderar på om man skulle se Stargate Continuum, låter också som en bra film. Min svägerska Ylva tycker i alla fall att den är sevärd, så man kanske skulle ge den en chans.

Annars ser vi på Star Trek Next Generation också. Är inne på 7:e och sista säsongen nu. Köpte hela boxen på Tradera… Fast på något sätt tycker jag att originalserien, med James T Kirk, Spock, Bones och Scotty är charmigare, med mer värme och humor. Visst har Next Generation sin charm också, men man saknar Bones’ syrliga kommentarer… Som i Star Trek V (långfilm) där han tittar i kikare på Kirk som friklättrar på ett berg. Och han säger: -Fullständigt oansvarigt! Jag kommer att bli ett nervvrak! (………….) Om jag inte ser upp kommer jag att börja tala för mig själv. (Vilket han ju bevisligen gör i filmsekvensen.)

Har också återsett Avatar, på DVD den här gången. Förstås! Då var det en detalj som slog mig, och som jag missade när jag såg den första gången. Den metall som de vill bryta på planeten Pandora kallas för "unobtainium". Kul ordlek, och säkert medvetet. Unobtainable är ett ord som fritt översatt betyder ungefär "obrytbar", "inte anskaffningsbar". Att kalla metallen för unobtainium ger den uppmärksamme en vink om att de onda aldrig kommer att få bryta malmen. Fast det där är väl säkert en sådan där detalj som man bara märker andra eller tredje gången man ser en film.