När jag för 12-13 år sedan var med och hjälpte till i konfirmationsundervisningen hade många ungdomar med sig freestyles (för er unga var det "stenålderns motsvarighet till I-pod"), och lyssnade på musik så fort man hade en liten rast. Jag frågade en tjej om varför de alltid ville ha en ljudkuliss runt omkring sig, var det inte skönt med lite tystnad emellanåt? Nej, oj, oj, oj! Det var ju jättefarligt med tystnad, tyckte hon. Jasså, varför det? frågade jag. Jo, men då måste man ju reflektera över en massa djupa frågor, som meningen med livet osv. Bättre då att döva den inre rösten med en massa skramlande, eller dunkande, musik, beroende på musiksmak. Undrar om det fortfarande är lika farligt med tystnad, eftersom ungdomens lyssnarvanor inte verkar ha förändrats nämnvärt. Det är bara tekniken som gått framåt, så att lyssningsmaskinerna blivit lite mindre.

En tystnad som däremot ÄR farlig är den som börjar påtvingas oss kristna från olika håll. Om vi öppnar munnen och frimodigt pratar om det som står i Bibeln skriks det för full hals, och ibland går man t.o.m. till domstol. Allt för att försöka skrämma till tystnad. Det värsta är att det i många fall lyckas. Och om det inte lyckas, så tar man till nästa knep, att förminska och förlöjliga den oförskämde uppstickaren som vågar gå emot de "sanningar" som gäller för dagen. Att dessa "sanningar" imorgon visar sig vara lögn och för*****d dikt är inte av intresse. Det intressanta är att ännu fler hukar sig och kryper in i sitt lilla skal. Imorgon har de hittat en ny sanning, som motsäger gårdagens. Och de sista som står på barrikaderna försöker man till slut lagstifta mot, för att äntligen få en bekväm tystnad, alltmedan fördärvet breder ut sig som en grå, våt filt över landet.

Ibland blir jag lite irriterad på mediafolket i allmänhet, och motorjournalister i synnerhet. När det ska rapporteras om Volvo-entusisaterna då kallas de i allmänhet, och med all rätta, för just det, entusiaster. Ska det däremot rapporteras om oss Saab-entusiaster, ja då blir vi kallade för nördar! En nörd för mig är en totalt socialt inkompetent person med hornbågade glasögon som sitter 20 av dygnets 24 timmar framför en dator. En ganska inskränkt person alltså. Hur kan Saabs entusiastskara anses vara mer inskränkt än Volvos dito?

Här uppe har man en intressant syn på vad en Stockholmare är. Man behöver inte vara från Stockholm för att bli behäftad med det epitetet, nej det räcker med att vara från Uppland/Söderrmanland. Och om man då, som jag, är från Roslagen, där man har en mer eller mindre negativ uppfattning av huvudstadsfolket, och blir kallad för 08 eller liknande blir det till en direkt förolämpning. Även om intentionen kanske inte riktigt var att förolämpa.

Har fått veta att "värdekonservativ" sägs ha en negativ klang i mångas öron, och jag undrar varför? Är det inte meningen att man ska hålla fast vid de eviga värdena? Som t ex att äktenskapet är till för man och kvinna? Eller att människolivet börjar i samma sekund som spermien befruktat ägget? Jag skulle bli omåttligt stolt om jag fick förtjäna att bli kallad värdekonservativ.

En annan fundering, hur mycket/litet läser svenska ungdomar nuförtiden? För några år sedan var det ett prov (nationellt kanske, minns inte riktigt) där en del av svenska läsförståelsen var tagen ur Sagan Om Konungens Återkomst. Det var innan filmen haft premiär, och det förorsakade ett ramaskri bland 9:orna. För man "förstörde spänningen". Vilken spänning? Boken har funnits i nära 50 år! Och nu i veckan var det dags igen, när det rapporterades om en eldsvåda som inträffade när man utförde en sprängning på Hogwarts under inspelningen av den näst sista Harry Potter-filmen. Återigen pratas det om att förstöra spänningen, trots att boken funnits ute för alla att läsa i ett par år. Ligger det så illa till att läsförståelsen sjunkit i så hög grad att man inte hänger med i språket, och att det då blir för jobbigt att plöja igenom en bok, även om den INTE är en "tegelsten"?

Var på väg hem från Umeå igår kväll, och stannade till i Vännäsby för att tanka. När jag kom dit stod redan en bil där, en Mercedes Compact från 70-talet (i vissa kretsar känd som Ap-mercan).  Tankmustycket satt i bilen. MEN!!! Motorn var igång, och föraren, en ung kille satt inne i bilen. Ja, ja, jag ryckte på axlarna och gjorde mig klar att tanka. Killen flög ut ur bilen och innan man hunnit reagera hade han stängt tanklocket, satt munstycket på plats och dånade iväg. Bråttom, bråttom, bråttom. När han var borta kom nästa bil, en Volvo V-70. Återigen en ung kille. Återigen sätts det igång och tankas med motorn på tomgång. Det lagliga i tillvägagångssättet lämnar jag därhän, men hur smart är det att tanka med motorn igång? Oavsett om bilen ifråga är dieseldriven eller inte? Min far berättade om en traktorförare som på 50-talet också hade bråttom, och tankade med motorn igång. Det bar sig inte bättre än att allt exploderade i en eldboll. Nu är väl säkerheten på mackarna större idag, men jag anser ändå ett sådant beteende oansvarigt. Hursom helst, när jag var klar med tankningen satte jag mig i bilen och rullade iväg. Döm om min förvåning när jag innan jag kommit ut på E-12:an hade V-70:an alldeles bakom mig. Han kan inte ha tankat mycket.

Nu har vi fått veta vilka lag som möts i kvartsfinalerna. Brynäs fick ett trevligt motstånd, Djurgården, och borde kunna komma i alla fall till semi. Tror fortfarande på SM-guld för de svart-röd-gula i år. Två Norrlandslag till klarade sig till kvarten: Skellefteå, som får möta Färjestad, och Timrå som får möta HV71. Skellefteå borde inte ha alltför svårt att nå semi. Timrå som får möta seriesegrarna lär få det lite tuffare, men det borde inte vara någon omöjlighet. Den fjärde kvarten med LHC och Frölunda är totalt ointressanta ur Norrlands-perspektiv. Trist att varken MoDo eller Luleå klarade sig till kvarten, men skönt att de slipper kvala i alla fall. Kvalserien är aldrig rolig för Elitserielag...

Nu har Formel 1-säsongen äntligen börjat, med första loppet i Bahrein igår. Ferrari i topp, och Lotus bäst bland de nya stallen. Och med min favoritförare Heikki Kovalainen som försteförare hos Lotus. Kan bara bli bra. Men det tar nog några år innan de kan slåss om VM-titeln.

Pysens premiär med nya motorn närmar sig alltmer, och med det ökar förväntan. Funderar dock på vad man ska göra med en tom Saab 900-kaross (3-dörrars Combi Coupe) , en växellåda från samma 900 och en förgasarbestyckad H-motor (Pysens gamla). Den sistnämnda har varit ute på blocket en sväng, men ingen var intresserad. Någon folkrace-intresserad där ute i cyberrymden som känner sig hågad?

Hörde ett säkert vårtecken idag på morgonen. Det var hackspetten som trummade på plåthatten på en telefonstolpe.

Börjar väl med det som faktiskt var bra i år.

1. Eurovisionsschlagerfestivalen var från början tänkt som en tävling för melodier, och där nya relativt okända artister skulle få chansen att visa upp sig. I år har vi kommit ett litet steg tillbaka dit, då många av bidragen framfördes av helt, eller nästan helt, okända artister, i alla fall för den breda publiken. Inte visste jag vem Erik Saade, Ola eller Anna Bergendahl var, och jag hade knappast hört något från Salem Al Fakir eller Darin heller, fastän de två sistnämnda varit på banan några år. Timoteij var också en ung frisk fläkt, som också var helt nya i mina öron. HEJA!!!

2. Programledarna: Äntligen fick vi lite nyanserat ledarskap. Tidigare år har det varit alldeles för mycket "Raw Comedy Club" där fjolårets Petra Mede var bottennappens bottennapp. Programledarna ska presentera bidragen, punkt slut. Jag blev en aning förfärad av att Hey Baberibba-stjärnan Christine Meltzer skulle vara med. Men hon höll sig på en rimlig nivå, där faktiskt DOLPH LUNDGREN fick vara den som stod för humorn. Vilket geni-drag! Fast egentligen ska det ju inte vara några humorinslag alls, utom i mellanakten då...

Men så kommer de då, risen...

1. Varför i hela friden låter man folket ringa in och rösta. Det enda man tjänar på det är en hel massa pengar. Har Sverige vunnit hela Eurovision Song Contest  EN ENDA gång sedan detta elände infördes? Ja, första året, 1999 med Charlotte Perelli (då Nilsson). Efter det har Sverige inte ens varit i närheten, utan snarare fått vänja sig vid en plats under mitten.

2. Varför ha en massa intetsägande deltävlingar? Är det också för pengarnas skull? För ju mer folk ringer in, desto mer pengar får man in. Och återigen, har vi vunnit den stora tävlingen sedan detta infördes 2002? Svaret på det är ett rungande NEJ. Och det är nonsens att det "ger fler chansen att synas". Hur många orkar sitta 6 lördagar i rad och traggla sig igenom 32 bidrag? inte jag i alla fall. Jag brukar missa åtminstone en, eller två, deltävling(ar).

3. Varför sjuger de allra flesta på engelska i den svenska uttagningen? I gårdagens final var TVÅ (!) bidrag på svenska, Timoteijs och Pernilla Wahlgrens. Kan man inte spara den engelska versionen till den internationella tävlingen? Vi är ju faktiskt i Sverige, eller hur?

Jag är emellanåt en sådan där språkpolis eller vad ni nu vill kalla det. Det innebär inte att jag är totalt emot inlånade ord i svenskan. Tvärtom är det ju närmast oundvikligt, när man har kontakt med länder i omgivningen. Men det ska vara ord som berikar språket, inte utarmar det.

Några exempel: Garage, bagage och chaufför, alla komna från franskan, carport och intercooler, från engelskan, om man nu ska fortsätta på bilens område. Det gillar ju jag. :-P Ordet "bil" förresten är en förkortning av "automobil" som kommer från latinet. Men vi har ju andra språk som har influenser på det svenska språket. Till exempel tjej, jycke, lattjo och haja, som kommer från romani, (romernas språk) Av de orden är väl de tre sista mer att beteckna som dialektal stockholmska... Sedan har vi ord som "jalla", som kommer från de semitiska språken, och som betyder skynda på. Det är kanske inte så vanligt, än så länge, i "vanlig" svenska, men jag hoppas att det blir det. Medan jag umgicks med kurdiska skolkamrater på folkhögskolan började de flesta på skolan att använda ordet. Det bra med det ordet är att ju fler gånger man säger det i en rad, desto mer bråttom är det. I kristna sammanhang används några hebreiska ord. Amen betyder ungefär "sannerligen", "trovärdigt" och "låt det så ske". halleluja betyder "lovsjung", Hosianna betyder "kom med hjälp".

Däremot är jag mindre fötjust i uttryck som att "teama upp", "outlet", m fl anglifieringar. Vad är det för fel med att ha en hederlig gammaldags rea? Eller att ansluta sig till ett (arbets)lag? Att använda en "clean" lösning verkar också vara populärt. Uuuuh, jag ryser av obehag! Folk som använder sig av sådana uttryck vill väl för det mesta visa sig världsvana, men istället drar de något av ett löjets skimmer över sig.

Men vissa moderna engelska ord är ju faktiskt motiverade, som att mejla. Fast man kan ju lika gärna säga att man skickar e-post förstås. Uppgradering av t ex datorn är ju också vedertaget som begrepp. Jag är lite mer tveksam till uttrycket att hålla sig "up-to-date". Vad hände med att hålla sig á jour? (ja, det är franska) Det betyder samma sak, nämligen att känna till det senaste. Men måste man nödvändigt byta ut ett importerat uttryck mot ett annat, för tillfället tuffare uttryck?

Språket förändras med tiden, det är bara så, men vi måste se till att vi inte förlorar oss i internationaliseringen. Alltså, alla låneord är inte av ondo, utan många berikar faktiskt det svenska språket. Vi måste bara vara vakna och undvika uttryck som i längden tömmer språket på innehåll.

Jag spelar olika klaviaturinstrument, piano som första- (Hammond)orgel som andra- och synth som tredjeinstrument. De första musikaliska intrycken som inte härstammade hemifrån (med en pianospelande moster) kom från en skiva med Märit Hemmingsson spelandes Jämtländsk Brudmarsch på Hammondorgel. Jag var 6 år, och den inspelningen satte outplånliga intryck på mig. Har haft svårt att hitta den på you-tube... Senare fick jag nys om en annan Hammondspelande person, Jon Lord, och sedan var jag såld! Jag bara måste få spela Hammond någon gång. Nåväl, han spelar ju också piano, och dagens Whitesnakelåt är en "pubrocklåt" från Ready An' Willing. Komplett med ytterligare ett mästerligt solo från mr Lord.

Är ganska övertygad om att Whitesnake bara spelat in EN cover under sin karriär, nämligen Beatleslåten Day Tripper från deras första fullängdare Trouble från 1978. Lyssna och njut!

Läste om att Nordmaling krymper invånarmässigt, liksom Bjurholm gör. Men att man också tar konsekvensen av det, och funderar på VARFÖR det händer, och vad som kan göras för att vända trenden. I Bjurholm konstateras bara att så är fallet, och sedan nöjer man sig med det. Är det så viktigt med epitetet "Sveriges minsta kommun", eller är det som med grodan? Om man lägger en levande groda i kokande vatten hoppar hon genast ur, men om hon ligger i kallt vatten som långsamt värms upp ligger hon kvar tills hon är kokt. (OBS! hörsägen! Jag har inte försökt själv, eftersom det är djurplågeri.) Kontentan av liknelsen är: Har Bjurholm blivit så van vid att man tappar invånare år från år att man inte längre reflekterar över det?

Funderar lite på stavning av importerade ord. Som orden guide och juice. Det senare har fått en svensk stavning, jos, medan det förstnämnda inte fått det. En lämplig stavning borde väl vara gajd?

Sedan har vi lite halvlustiga översättningar i filmer. Det var en person som man såg gå ut till brevlådan och hämta in posten. Medan han öppnade ett brev ringde telefonen.
Konversationen blev som följer: "Did you get my mail?"
Han svarade: "Yes, I'm reading it right now" och tittade ner på ett papper. Översättningen: "Fick du mitt mejl?"
Ingen dator syns någonstans i närheten av den brevläsande personen, och han prasslar med ett brev av papper... Har alltså översättarna blivit så datorfixerade att de inte längre vet att ordet "mail" också kan betyda ett helt vanligr brev? Man tar sig för pannan.

Ordlekar är ganska kul emellanåt. I mitt fall längtar jag till att Pysen ska få komma ut på vägarna, något som kommer att hända om en dryg månad. Men denna längtan kan närmast liknas vid abstinens, och då Pysen ju är en Saab kan man väl dra ihop de båda orden till saabstinens?

Då var det slut på nattmanglingar för idrottsfantasterna för denna gång. Sverige fick med sig ovanligt många medaljer, trots att de som förväntats ta medaljer inte levererade alls (i.e. skidskyttedamerna och Tre Kronor herrar och damer.) Men det mest anmärkningsvärda är väl att ALLA medaljer utom en var på ett eller annat sätt skidrelaterade. Det var längdskidor, skidskytte och utförsåkning. Och så CURLING!!!!!! Denna fantastiskt spännande taktiksport, som bara överglänses i spänning av snooker-VM.

Jag vill utdela en ordentlig stålhättad känga i ändalykterna på de svenska TV-kanalerna som inte visar mer curling under normala förhållanden, utan bara när det är OS. Sverige ligger i världstoppen både på herr- och damsidan, men någon TV-tid att tala om det bevärdigar man inte denna fantastiska vintersport. Hur ska man få folk intresserade av sporten då? Så att återväxten blir säkrad? Själv tyckte jag att curling-turneringen var mer spännande än hockeyditon, och detta är alltså sagt av en hockeyfantast.

Tre Kronor är inte vad de har varit tidigare. Jag undrar vad det beror på, men har 3 teorier.
1. Det är dags för en generationsväxling där ungtupparna måste få ges plats tillsammans med gammrävarna, så att de på ett naturligt sätt kan växa in i Tre Kronor.
2. Elitserien, som tidigare varit en riktigt bra liga, urvattnas av NHL och KHL, så att bara bottenskrapet blir kvar i Sverige. Med några lysande undantag då. Jacob Markström (Brynäs) är ett sådant.
3. Alla dessa obetydliga småturneringar på höstarna och vårarna, som egentligen devalverar Tre Kronors status (och dessutom stör Elitserielunken) så att det inte längre är en ära att få representera sitt land.