Lennarts tankar

Sysselsättning: Företaget
Politiska uppdrag: Sitter i Bjurholms kommunfullmäktige för Kristdemokraterna. Är också KD:s lokale ordförande.
Bloggar om: Sådant som berör mig, från språkvård till gammbilar, från politik till kristen tro
Ålder: Född 1968, samma år som Saab 99 visades.
Bor:
i Västanfjället
Familj: Hustru, hund och två katter
Utbildning: Musiker och fritidsledare
Dröm: Att kunna leva på vårt företagande
Bästa egenskapen: snäll
Sämsta egenskapen: Kanske för snäll
Bilar: Saab 99 Turbo S och VW Sharan VR6
Intressen: sport (Ishockey Brynäs, Formel 1 Team Lotus och snooker Ronnie O'Sullivan), musik (helst hård symfonisk bluesbaserad rock, som Deep Purple), Gamla bilar, främst av märke Saab, Pingstkyrkan, Aktivering av hunden
Senast lästa bok: Bibeln, Bilbo och Ringen-trilogin
Senast sedda film på bio: Nobels Testamente
Bästa filmserien: Star Trek
Bästa svenska film:
Jägarna
Bästa experimentsserien: Mythbusters
Bästa deckaren: Adam Dalgliesh
Bästa amerikanska kriminalserien: Bones
Bästa realityserien: Escape To The Country, en brittisk serie där olika par får mäklar-hjälp att hitta sitt drömhus
Bästa Sci Fi-serierna: Star Trek originalserien och The Next Generation
Bästa maträtten: Potatisgratäng med älgstek
Förebild: Jesus
Bästa minne: Deep Purple på Gimoborg

Det bästa med Bjurholm:
Alla trevliga människor, tillräckligt långt från storstaden (Umeå alltså), men ändå tillräckligt nära för att kunna åka dit, en gång i månaden eller, helst, mer sällan.

Visar inlägg från maj 2010

Sommartider = bloggsemester

Som ni kanske märkt är det tunnsått med blogginlägg från herr Lennart Vilhelmsson nu. Vad beror det på? Bloggsemester? Idétorka? Mycket utomhusaktiviteter? Eller en kombination av de tre? Summan av kardemumman är dock att det även fortsättningsvis kommer att vara långt mellan bloggargångerna en tid framöver.

Vill dock jämföra två låtar, och se om ni också kommer fram till samma slutsats som jag, att de senare inspirerats av de första.

 

Jag påstår inte att det är en plankning, men att KISS inspirerats av Beach Boys i denna låt tycker jag är ganska uppenbart.

Får se om Pysen går igenom Bilprovningens nålsöga på måndag nu. Det som de ville ha åtgärdat är i alla fall gjort. När allt är klart återkommer jag med en aktuell bild på hur Pysen ser ut 2010 AD.

En fredag i maj, tankar och förväntningar

Nästa lördag blir spännande. Då ska vi i Saabklubben ha "upptiningsträff" vid Värdshuset i Burträsk med våra gamm-bilar som vaknat ur vinterdvalan. Det kommer nog (av förklarliga skäl?) mest att vara Saabar där, bl a Pysen och minst EN original 99 Turbo, men andra märken är också välkomna, även Volvo! ;-D I fjol var det en Mercedes (av äldre sort) och en Plymouth Business Coupé med förutom alla Saabarna. Så kan ni entusiaster för andra bilmärken sluta upp blir det bara roligare.

Jag fick förresten bakläxa på regbesiktningen med Pysen, men får köra med den en månad innan ombesiktning. Det var några detaljer som de var missnöjd med, men i det stora hela gick den igenom. De detaljer som inte gick igenom bilprovningens nålsöga var dock av sådan art att ombsiktning tyvärr är ofrånkomlig. Suck!

Vildur, vovven min, borde få mer plats i bloggen, har någon sagt. Så här kommer en bild på honom och Valle när de myser tillsammans. Ser de inte ut att ha det mysigt ihop? De är ungefär jämngamla, och bästa kompisar. Det märks tydligt när vi kommer hem efter jobbet, då RUSAR Valle fram till... inte oss utan till Vildur. Det är vänskap det!

Underskattad (eller bortglömd?) kanadensisk hårdrock

Y&T var en härlig grupp som jag lyssnade en hel del på under 80-talet. Vet inte om så många svenskar vet så mycket om dem. Namnet var från början Yesterday And Today, men de tyckte att det var för långt, så då kortade de ner det till Y&T. Låten heter Meanstreak.

Den andra kanadensiska hårdrocksgruppen jag vill presentera är Helix. De var kanske lite hårdare än Y&T, men icke desto mindre en minst lika härlig grupp. Låten heter When The Hammer Falls

Farliga hundar

Den eviga diskussionen om stora hundars vara eller inte vara i Sverige har ånyo tagit fart i samband med den olyckliga händelse som tilldrog sig i Umeå igår. Och man ser hätska inlägg om att alla "kamphundar" måste förbjudas. Därför ser jag mig manad att skriva detta.

För det första kan konstateras att rottweiler INTE är en kamphund, trots vissa drag i ansiktet som skulle antyda det. Visst är det en tjurskallig hund, som fel skött kan bli oerhört farlig. Men det samma gäller alla brukshundsraser med vaktinstinkt, alltså även dobermann, schäfer m fl. Min egen personliga erfarenhet av rasen är liten, och grundar sig på 5 hundar som alla varit ett under av lydighet, och snällare än man skulle kunna tänka sig, med den kroppshyddan. Alla utom en har varit i unga kvinnors ägo, och den 5:e var hos en f d hundförare hos polisen. En för mig okänd rottweiler imponerade på mig något otroligt när min förra hund, tibetanska terriern Ernie, fick för sig att skälla ut denne gigantiske hanhund efter noter. Han vände rumpan till, satte sig ner och totalignorerade den lille irriterande "pälsbollen".

Den hund som var inblandad i gårdagens olyckliga händelse har enligt uppgift blivit tagen av daga. Det är oerhört starkt gjort av dess ägare att ta ett sådant beslut. En hund betraktas ju av många som en integrerad del av familjen. Det innebär en stor sorg när en familjemedlem dör.

Hunden var, av vad jag har läst mig till, en omplacerad hund som varit hos familjen ett halvår. En omplacerad hund kan ofta ha en otrevlig historia bakom sig, och det kan ta tid för hunden att acklimatisera sig i det nya hemmet. Ernie, tidigare nämnd i detta inlägg, var också omplacerad. När jag fick honom var han rädd för ALLT. Om jag gick ett steg emot honom gömde han sig. Tappade jag ett grytlock i golvet kissade han på sig av skräck. Det tog 2 månader av dagliga kontaktövningar innan det ens GICK att börja träna lydnad med honom. Men sedan gick det desto fortare, och ett år senare hade vi i stort sett kastat kopplet på våra dagliga promenader. Det var bara i stan som han gick kopplad. Man bör alltså veta att man har en jobbig tid framför sig när man tar hand om en omplacerad hund. Det kan vara minst lika jobbigt som med en valp, även om det jobbiga ligger på ett annat plan med en vuxen, omplacerad hund. Jag vet inte om rottisens nya familj hade detta i åtanke redan när de tog över honom/henne, men de torde ha blivit medvetna om det relativt snabbt. Och med tanke på rottisens temperament är det inte heller en lätt hund att omplacera. Som sagt vet jag ingenting om den hunden utom det jag läst mig till, men i det stora hela fattade familjen rätt beslut, när de tog hunden av daga.

Jag tycker INTE att stora hundar i allmänhet borde förbjudas! De är oftast mer stabila än alla dessa bjäbbiga minihundar man ser, som nästan drar halsen av sig för att komma före sin matte dit de båda är på väg. Jag tycker inte ens att "kamphundar" ska förbjudas. Däremot vill jag se ett hundkörkort för alla som har hundar som väger mer än 30 kg. Det är dessa som, i orätta händer, kan bli RIKTIGT farliga.

Slutligen går mina tankar till den flicka som blev så svårt biten av denna rottweiler-individ. Jag ber för henne och hennes familj, dels att hon ska bli fullt återställd, rent fysiskt. Men också att hon och hennes familj inte blir rädda för hundar efter detta. Det är helt naturligt att bli det, men jag hoppas att de i sinom tid jobbar bort det. Hunden är, har varit, och kommer alltid att vara människans bästa vän. Är människan hundens bästa vän?

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Snart... Mycket snart...

Kineserna är duktiga på att kopiera. Såg den kinesiska versionen av Saab 9-3, som enligt avtal med Saab skulle ha varit med den "gamla" designen som Saab slopade 2005. Men den "prototyp" de visade upp på bilsalongen i Peking var i stort sett en ny 9-3 (inköpt från gatan?) som de bytt grill och bakljus på. Hmmm...

Pysen beräknas vara klar på torsdag, så att jag kan fara på regbesiktning på fredag. Var in till verkstaden igår och kollade, och det är lite smådetaljer kvar att göra. Som att montera tillbaka motorhuven :-D Nå i alla fall ska det bli spännande att köra Pysen med sitt nya "hjärta". I alla fall tycker jag att lämplig musik för detta tillfälle torde vara detta mästerliga stycke, signerat Deep Purple:

Att Pysen är mörk-lila till färgen gör ju inte musikvalet sämre, eller hur?